A Hungarian trubute to Burzum (2008)

Jaha, vad fan i helvete är detta nu då? "Hungarys finest black metal bands plays their tribute to Burzum". För i helvete... Det är så jävla dumt att man knappt vet var man ska börja!!

Det första uppenbara är ju bara det faktum att nån jävel vill ställa upp på en tribut för Burzum.

Nästa jävla idé är ju dess underbara undertitel "Life has new meaning". Suck. SUCK säger jag bara gott folk. Can you spell "Jävla idioti"?

Nästa uppenbara, 12 jävla billiga skitband som knappt nån jävel hört talas om förut spelar covers av skitmusik från en talanglös patetisk fjolla och notorisk lögnare med fruktansvärt behov av uppmärkamhet eftersom han aldrig fick det av sin mamma. Hur jävla bra kan det bli? Nä, just det. Can you spell "God damn jävla pice of donkey-buttsmelling crap"?

Nedan står listat vilka jävla skitband som bör bojkottas hädanefter, och vilken skitlåt de valt att göra en cover av:

01. Teurgia: Dunkelheit

02. Toween: Lost Wisdom

03. Aetherius Obscuritas: Ea, Lord Of The Depths

04. Invictus: Die Liebe Nerthus'

05. Athame: Beholding The Daughters Of The Firmament

06. Domhring: Stemmen Fra Tarnet

07. Adversor: My Journey To The Stars

08. Gholgoth: Key To The Gate

09. Anakron: Daudi Baldrs

10. HunderWorld: Jesus' Death

11. Baskíria: War

12. Funebre: Ha elérkezik az este

Med i skivhelvetet följer en booklet med bilder på alla töntar som är med på skiten, samt lite ointressant fakta om skitgrupperna. Fy fan vad äckligt. Can you spell "the kind of retarded dumjävlar med misslyckade ansikten that make me sick"?

Nog har Kristian Grisnacken Vikernes gjort sig förtjänt av en sorts tribut, men inte denna sorten. Låt oss bara hoppas att de som så jävla kaxigt tillkännagett att dom minsann ska vänta på den dagen Grevefan slipper ur finkan och ge honom vad han förtjänar för sitt självgoda jävla patetiska skitsnack står för sina ord.

Och till dig Kristian, Varg, Greven eller vad fan du nu har för hittepåord till namn nu säger jag bara: Can you spell "Jag heter Kristian, men kallar mig Grisnacken. I am a jävla omusikaliskt missfoster with an bad breath, ugly beard and a friggi´n satans baboons ass for face"?

Arathorn - Treue & Verrat (2008)

Jaha, samma skit som den förra recensionen...

Tyskt enmansband, nån jävla billig folkmusiks "black metal". Det vete fan vart denna omtalade black metal är så det tar jag som ett rent påhopp. Jävla mupp!

Arathorn består i skrivande stund av Sköll. Han sjunger, spelar flöjt och trummor. Vem som står för resten av skiten vet jag inte, men jag misstänker att Sköll står för allt.

Texterna handlar om tysk mytologi, och låtarna heter:

1. Am Tage der letzten Schlacht

2. Siegfried von Xanten

3. Hagens Verrat

4. Siegfrieds Tod

5. Ragnarök

Vill ni veta mer om Arathorn finns det lite på

http://www.myspace.com/arathornberlin

Horn - Naturkraft (2008)

När man har en skiva tysk black metal kan man ge sig fan på att den innehåller vissa saker:

* Ett jävligt trist sound.

* Sångaren kraxar i en tom konservburk knödelstrassebratwürzt från behörigt avstånd.

* Den så kallade råa black metal det gjordes reklam för är i själva verket melankolisk, deppresiv folk/pagan black metal.

* Det är ett enmansband, skapat av en snubbe som har ungefär 300 andra enmansband.

* Keyboard och programerade trummor är ett måste, och ska låta fördjävligt.

* Omslaget ska vara en ful logga klistrad på ett svartvitt foto av en gammal knotig talljävel på en dimmig kulle. Eventuellt ska siluetten av nån ensam jävel synas i horisonten.

* På baksidan av skivans omslag ska det vara en svartvit bild på mannen bakom enmansprojektet. Naturligtvis är det en långhårig spinkig jävel i skinnjacka. Han blickar ut över nåt jävla kalhygge i en skog i Düsseldorff. Han kallar sig Nidragg eller nåt liknande fast han heter egetligen Helmut. Helmut Drozt för att vara exakt.

Så då är min fråga: Vem i helvete släpper all denna jävla dynga?

Nästa fråga blir: Varför?

Nåja, till saken för helvete. Horn har existerat sedan 2002 och är naturligtvis ett enmansband. Mannen bakom namnet Horn är Nerrath (fast han heter egentligen Niklas Thiele).

Ja, han poserar i skinnjacka vid nåt jävla kalhygge.

Ja, omslaget visar nån fallfärdig jävla bro på nåt öde jävla berg.

Ja, musiken är nån atmosfärisk jävla folkmusiksblack metal.

Ja, Nerrath är med i ungefär en hel massa andra liknande projekt.

Ja, det är ett trist sound.

Ja, sången är bara skräp

Nej, det är faktiskt riktiga trummor på skivan. Jippie-kaj-äj!

Låtarna, som ska vara en tribut till naturen heter:

1. So kalt wie nie zuvor

2. Deute die Zeichen stehen auf Sturm

3. Marsjerende

4. Space Above Capacity

5. Akustikeinschub

6. Landscapes on Hold II

7. Mit Macht der Welt zu widerstehen

8. Naturkraft

Troligen kommer moder natur, skog, blommor, kryp, fåglar, älgar... you name it, att framlägga en skriftlig protest mot denna s.k tribut. En hjort som vill vara anonym kommenterar Naturkraft med orden "Lägg av för helvete! Dö din trista jävel!"

Ja, ni kan ju lista ut resten själva.

http://www.wanderszeit.de/

Battalion - Welcome to the Warzone (2008)

Belgiska Battalion har sedan 2001 förgyllt omvärlden med old school death metal i klassisk amerikansk anda. Tungt malande och tidvis hyffsat snabba tunga riff som dånar fram likt en stridsvagn i irak.

Tidigare har texterna enbart handlat om kriget och dess konsekvenser, men på Welcome to the Warzone avhandlas även gängvåld, medicinska errors och annat. Ingenting som är nytt för ett ordinärt death metal-fan dock.

Bandet har haft några förändringar i sin line-up sedan starten, men i dagsläget består dom av Ruben Luts - sång, Pieter Vandeputte - Gitarr, Kristof - Bas och Erwin Schellekens - Trummor.

Alla dessa herrar visar upp tekniska kvalitéer och på det hela taget så är hela skivan ett välpolerat stycke brutalmetall som inte gör någon diggare av gammal hederlig death metal besviken. Battalion kör inte fast i samma hjulspår utan låtarna är varierande både i tempo och rent melodiskt så man blir inte less skivan fastän man hört den några gånger.

Låtarna heter:

1. Mechanize Blitzkrieg

2. Cracks Of My Coffin

3. Ten-Thousand Corpse Ditch

4. Throne Of Lies

5. Blunt Force Trauma

6. Curb Stomp

7. Verdun Meat Grinder

8. Radiation Holocaust

9. Opening The Blastdoors To Hell

10. Mass Incinerator

Jag har även läst en bunt med andra recensioner om Battalion och vad jag reagerar på är banden som jämförs med Battalion. Edge of Sanity, Asphyx, Autopsy, Bolt Thrower, Terrorizer...

Band som låter rätt olika varann i mina öron, och jag skulle nog närmast beskriva Battalions musik som klassisk tidig amerikansk death. Inte jätteteknisk, inte åt black metal-hållet, inte melodiös. Rak, enkel mangel-döds helt enkelt.

http://battalion.deathmetal.be/

Morbosidad - Profana la Cruz del Nazareno (2008)

1. Intro/Ceremonia Con El Diablo

2. Sangrada Cruz Invertida

3. Poseido Por El Diablo

4. Escupe La Maldita Cruz

5. Templo De Lucifer

6. Inmortalidad Diabolica

7. Dios De La Eterna Obscuridad

8. Demonios Del Eterno Infierno

9. Consagracion De Sathanas

10. Sangre Malefica

11. Sadico Sacrilegio Nocturno

12. Morboso Metal

13. Deathrash (Sarcofago cover)/Outro

Morbosidad har hållit igång sedan 1993, men låg på is mellan 1994 -1998 efter att deras dåvarande trummis dog i en explosion i deras replokal. De spelar kompromisslös, rå black/death i samma anda som Blasphemy, tidiga Beherit och tidiga Sarcofago. Ett rått, malande sound där trummorna och den alltför högljudda gitarren står för det mesta oljudet och sången är ett dovt mässande, som taget från häxornas årskonvent på blåkulla, bland kokande kittlar och lukten av ödlors fjäll och getters ögon som kokas till en mustig soppa till kvällens begivenheter.

Många är banden som försökt sig på att leka i samma stil som Blasphemy och Beherith, men det är väldigt få som lyckas undomma dessa försök med någlunda värdighet i behåll. Morbosidad lyckas dock förvånandsvärt bra, och även om man (åtminstone jag) måste vara på rätt humör för att uppskatta denna typ av slagfältsmangel så blir Profana la Cruz del Nazareno lite av en favvo just nu, och jag ska helt klart lyssna mer på den när jag har lite mindre skivor som väntar och lite mindre flunsa i min stiliga kropp som tar musten ur mig.

Satan ftw!

http://morboso.croe.net/

Naer Mataron - Praetorians (2008)

Bandet bildades 1994 efter att bandet Nar Mataron splittrades och gitarristen/bassisten Morpheas och Kaiadas bildade Naer Mataron, medans sångaren Lord Alatoth fortsatte med Nar Mataron. Lord Alathoth beskyllde även de forna bandmedlemmarna för låtstöld men det blev inte så mycket mer av det. Med tiden har Naer Mataron släppt två demos (varav den ena har det finfina namnet "The great god Pan"), två livealbum, en EP, en split, två samlingsalbum och fem fullängdare med Praetorians.

Texterna är mestadels influerade av grekisk mytologi, och Praetorians kommer var titeln på de romerska kejsarnas personliga vakt. Naer Mataron spelar en sorts rätt primitiv black metal av det tidvis lite lugnare slaget. Jag tänker osökt på Rotting Christ's gamla vägmärke "Thy Mighty Contract" när jag lyssnar på skivan. Praetorians är långt ifrån dålig, men den saknar det lilla extra som gör att man kommer ihåg den ett tag efter att man slutat lyssna. Den är bra, men den sätter sig lixom inte. Den är... ja, ni fattar. Bra, men inte jättebra.

Låtarna heter:

1. Anti-Celestial Campaign

2. Ostara

3. Sun Wheel

4. Death Cast A Shadow Over You

5. Secret Heritage

6. Astral Anthology

7. Sol Invictus

8. Incarcerating Gallantry

9. The Eternal Pest

10. Eagle`s Nest

11. Praetorians

I skrivande stund består bandet av:

Vicotnik - Sång (Dödheimsgard)

Kaiadas - Bas

Indra - Gitarr

Dimitris - Sessiongitarr

Warhead - Trummor (påstås vara en av världens snabbaste trummisar)

Henrik Nordvargr Björkk - Keyboard

http://www.myspace.com/naermataron

w00t??

Dark Funeral

Dag: Lördag 28:e
Biografi:

Dark Funeral är en av de största aktörerna inom svensk Black Metal. Detta till trots spelar de sällan på svensk mark utan söker sig oftast ut i resten av världen. Frontade av sångaren Emperor Magus Caligula är de kända för att alltid bjuda på en sevärd scenshow som har innehållit bland annat eld, blod och fakirer. Vad än Dark Funeral tar för sig på scen överraskar de ständigt. I sommar spelar de framför Frälsningsarmén, vi ser med spänning fram emot vad de hittar på.

1. Dark Funeral, bandet som för bara några år sedan var det ondaste världen skådat enl. media ställer upp på Peace & Love?
2. Mitt emot Frälsningsarmén??

Vet Caligula och co. någonting som vi inte vet eller har dom blivit snälla?
Jag gillar dock sista meningen: "vi ser med spänning fram emot vad de hittar på."

http://www.peaceandlove.nu/festival/?artister&aID=83

Blackdeath - Vortex (2008)

Ryska emmmh...jaae.... skum-black metalbandet Blackdeath har släppt sin femte fullängdare. Hur bandet har lyckats få släppa så mycket dynga vete fan, men det är ett faktum.

Blackdeath spelar en slags überprimitiv, långsam halvdeppig och monoton black med fruktansvärt dålig pratsång, halvtaskigt spelade trummor (nu snackar vi nybörjartrummis), en bas som inte hörs pga skräniga gitarrer som överröstar allt, och dessutom låter gitarren precis som min första gjorde efter att jag pluggat in en billig Zoom effektpedal och en 15 watts förstärkare av märket T-Power beställd från Hobbex. Metal!

Det faktum att ryssarna dessutom sjunger på tyska gör inte saken bättre.

1. Mertwetz (Der Tote)

2. Das Pentagram

3. Der kalte Heiligenschein

4. Das Ritual auf dem Plateau von Leng

5. Vortex, der Steuereinnehmer

6. Die Brücke über den Styx

7. Inferno

8. Die bleierne Asche

Gruppen består av Bröderna Abysslooker (gitarr, sång) och Para Bellum (sång). På bas hittar vi Krieger och den värdelösa trummisen heter Doommaker.Nu skiter jag i den här. Hej hopp.

http://www.nork.ru/blackdeath/

Coldworker - Rotting Paradise (2008)

1. Reversing the Order

2. Citizens of the Cyclopean Maze

3. Symptoms of Sickness

4. The Black Dog Syndrome

5. Comatose State

6. Paradox Lost

7. The Last Bitter Twist

8. Seizures

9. The Machine

10. I Am the Doorway

11. Scare Tactics

12. Deliverance of the Rejected
Den japanska varianten har ett bonusspår. Det är en cover av Sepultura's Necromancer.

Joel Fornbrant - Sång

Anders Bertilsson - Gitarr

Daniel Schroder - Gitarr

Oscar Palsson - Bas

Anders Jakobson - Trummor

Jaha, nu har jag ställt upp låttitlar och medlemmar lite snyggt sådär. Vad ska jag då skriva...? Coldworker är ett band som funnits sedan 2006. De spelar teknisk death, och de spelar den väl. Medlemmarna vet vad de ska göra och det låter proffsigt och snyggt som fan. Problemet är att det hela, hela tiden är tekniska riff efter tekniska riff. De tunga partierna lyser med sin frånvaro och i mina öron blir det hela jävligt tråkigt efter några låtar, hur duktiga dom än är. Man lyssnar igenom plattan några gånger, men det är svårt att hålla intresset uppe en hel skiva. När jag spelar den i bilen kommer jag på mig själv med att sitta och trumma en annan låt av en annan grupp mer än en gång. Så ska det naturligtvis inte vara.

Gillar du välspelad, teknisk och rätt anonym svensk death metal, ja då är Coldworker precis den kopp te du gillar. Föredrar du lite tyngre, elakare death får du sikta på nånting annat.

Jepp, så ska jag skriva. Eller vänta, nån jävel har redan gjort det... Nåja, då slipper ju jag.

http://www.coldworker.com/

http://www.myspace.com/coldworker

Den Saakaldte - Ol, Morke og Depresjon (2008)

Den Saakaldte uppstod en natt i maj 2006 när Sykelig var packad, deppig, ensam och kände sig kreativ och lite sådär norskt ond (jag håller det inte som omöjligt att han druckit annat än finsprit också, eftersom han uppenbarligen trodde sig bli blind). Sykelig kom nämligen på iden att han bara måste få uttrycka sina tankar om paranoia, depression och alkohol via lite black metal. Efter att ha utbytt paranoida tankar och deprimernde småflicksflännande med Jan Axel Blomberg (Hellhammer) tyckte de bägge att dom var lika deppiga, paranoida och onda alkoholister, så J A fick vara med även han.

Efter en del lirande och nyinspelande av den planderade skivan Ol, Morke og Depresjon utökades medlemmarna med Niklas Kvarforth på sång (Sykelig ville koncentrera sig på enbart gitarrlirandet), Jormungand på "effekter" och Seidemann på bas. Även trummorna har fått en ny piskare i S. Winter eftersom fjollhammer skadade lilla armen och kunde inte banka på ett tag.

Hur som haver, nu har Ol, Morke og Depresjon kommit ut och det är en historia som sänker en fin rad med bra plattor jag fått höra på sista tiden. Skivan är vad jag skulle vilja kalla semi-depressiv black metal. Det är inte en såndär hemsk historia med skriksång från 800 meters håll och en massa skrän-gitarrer med taskigt ljud och ohörbar bas, inte alls. Skivan har riktigt bra ljud. Dock är ljudet i sig inte så där jätteimponerande i mina öron. Melodierna är rätt deppiga, här och där dyker nån jävla trumpet upp i värsta Carpathian Forest-anda, uppenbarligen kidnappad från en rökig jazz-bar. Texterna handlar om att dricka öl, bli gammal, bli blind, dricka öl, bli gammal... tjat tjat tjat. Dock är stora delar av skivan instrumental.

Så här heter gnället:

1. Gjenspeilingen av Knuste Minner

2. Drikke ens Skål

3. Vandringen

4. Øde

5. Jag ar Den Fallna

6. Den Sorgløse Latterens Sang

Ol, Morke og Depresjon är inte jättedålig, den har helt klart sina stunder, men den är heller ingenting som man kommer ihåg långt efter att man slutat spela skivan, förutom sista spåret som är en tragikomisk historia som kan vara ratad som filmmusik till Bröderna Lejonhjärta. Det kan även vara lite svårt att få tag på den, då den verkar vara tryckt i endast 1000 ex.
Dessutom har dom under rubriken "Recomended Sites and friends" på den officiella hemsidan en länk till Burzum. Bara det är rent äckligt! SKÄMMES, TA MIG FAN!

http://www.densaakaldte.com/

www.myspace.com/densaakaldte

Azaghal - Omega (2008)

Finska Azaghal har funnits sedan 1995, då under namnet Belfegor, men eftersom det finns ett någolunda känt band vid namn Belphegor valde de finska ondingarna att byta till Azaghal. Tidigare har Azaghal släppt sex fullängdare och en mängd singlar, ep´s och splits. Omega är alltså fullängdare nummer sju för den som inte kan räkna, och den är rätt annorlunda jämfört med de tidigare släppen. Detta beror nog till stor del på labelbytet till Morribound, vilket har resulterat i en budget som Azaghal inte haft till de tidigare släppen. Omega är en riktigt bra skiva. Rå black med några inslag av keybords ger tidvis ett atmosfärisk sound. Skivan låter också alldeles "för bra" för att klassas som raw black metal, även om just det bra ljudet är det enda som en petnoga jävel till kan klaga på när Azaghal kallas spela just raw black metal.

Temat för Omega är förstörelse och återuppstående. Detta märks bla i den medföljande booklet som har tecknet för Omega i början och Alpha i slutet. Undergång och början. Azaghal själva säger sig vara (för första gången) 100% nöjda med skivan, som för övrigt även denna gång har finska texter. Just de finska texterna var ett val som den ursprungliga sångaren tog, och med tiden har det blivit lite av ett signum för Azaghal. Dock har Narqath i intervju sagt att en engelskspråkig skiva kan komma i framtiden.

Låtarna på Omega heter då, på rungande finska:

1. Tämän Maailman Prinssi

2. Pirun Verta

3. Quetzalcoatl

4. Kuolonkäärme

5. Vihani Raivoavina Valtamerinä

6. Maailman Viimeinen Yö

7. Kuolemankultti

8. Tuhkaan Kirjoitettu

9. Kaikkinäkevän Silmän Alla

Det ska finnas ungefär tio låtar till som är klara sånär som på sången. Dessa blev ratade från Omega då gruppen inte tyckte att dessa passade till den atmosfär som var på skivan. De skulle ha varit mer Luciferin Valo än Omega. Dock håller Narqath det som troligt att åtminstone några av låtarna släpps som ep eller split.

Många säger nu att Azaghal hör frontsoldaterna tillsammans med grupper som Marduk, Gorgoroth och Dark Funeral. Jag kan inte annat än att hålla med. Omega är en väldigt bra skiva. Missa inte!

http://blackterrormetal.cjb.net/

Unleashed - Hammer Battalion (2008)

Mitt första moment med Unleashed var när jag fått singeln "...revenge" år 1990. På den tiden var Dismember, Death, Obituary och Entombed det bästa i dödsväg (det var tider det) och eftersom Unleashed dessutom hade sjukt snygg logga och bestod av gamla Nihilistmedlemmar hade jag stora förväntningar på just denna singel. Hur det gick minns jag inte, men jag antar att singeln dög, för senare köpte jag deras första fullängdare, Where No Life Dwells 1991. Den däremot sög rätt hårt, främst pga att jag verkligen inte gillar Johnny Hedlunds kväkande pratsång. Låter mer som en kraftigt bajsnödig betongsugga än en dödsgrowlare. Inte bra!


Efter det nedköpet har jag bara sporadiskt följt Unleashed's efterföljande skivsläpp, men har aldrig tyckt att det varit någonting att hänga i granen. Sega, nästan löjliga riff, billig rimsång och usel sång fick mig snabbt att vända blicken mot annat håll. Därför var det med rätt stor förvåning som jag lyssnade igenom nya Hammer Battalion. Visserligen håller Johnny fortfarande på och tragglar med pratsången, men det låter mycket bättre nu. Kanske det är åldern som tar ut sin rätt, kanske det är söndersjungna stämband som är orsaken, jag vet inte, men det låter iaf bättre än tidigare. Jag upplever även att Fredrik Folkare "får" leka betydligt mer än tidigare. Gitarrsolon förekommer fler än några gånger, och det låter både välgjort och bra.
Dessutom är loggan fortfarande snygg.

Hammer Battalion består av:
1. The Greatest of All Lies
2. Long Before Winter's Call
3. Your Children Will Burn
4. Hammer Battalion
5. This Day Belongs to Me
6. Marching Off to War
7. Entering the Hall of the Slain
8. Black Horizon
9. Carved in Stone
10. Warriors of Midgard
11. Midsummer Solstice
12. Home of the Brave
13. I Want You Dead

speltid 44 minuter.

Hammer Battalion släpps den 9 juni. Köp den om ni vill. Det finns sämre skit att köpa, men det finns bättre också.

http://www.unleashed.se/website/index.php

Deicide - Till Death do us part (2008)

De tidigare kultförklarade Deicide har den senaste tiden verkat ha en del oro i leden. Det började väl egentligen redan för fyra år sedan då bröderna Hoffman lämnade bandet efter att ha bråkat om hur många % medlemmarna skulle få av inkomsterna. Tidigare hade de fyra delat lika, men efter att Glenn Benton skulle få 50% och de båda gitarristerna skulle få betydligt mindre än de tidigare 25%:en slutade det med nya gitarrister. Efter det har det inte känts som en stark trupp under Deicidebannern. Sessiongitarrister, inhoppade sångare då Glenn inte vill åka ut på turne och nu senast har Ralph Santolla hoppat av han med även om han ska ha varit sessiongitarrist på Till Death do us part, och även lagt en del solon. Steve Asheim har gjort en del rytmgitarr på skivan han med, självklart förutom trummorna.

Till death do us part är Deicide´s nionde fullängdare, och den har hypats en hel del, inte minst av Deicide själva.

Låtarna:

1. The Beginning of the End

2. Till Death Do Us Part

3. Hate of All Hatreds

4. In the Eyes of God

5. Worthless Misery

6. Severed Ties

7. Not As Long As We Both Shall Live

8. Angel of Agony

9. Horror in the Halls of Stone

10. The End of the Beginning

Det finns en "deluxe-version av skivan som innehåller ett bonusspår med titeln The Great Lance. Det släpps även några limited edition vinylskivor. Dessa är färgade skivor i färgerna röd, blå, grön, klar och guld. Totalt finns dessa färgade vinylplattor i 1500 exemplar.

Fans av Deicide brukar antingen säga att dom inte släppt någonting bra sedan Legion eller att The Stench of Redemption är det bästa dom gjort. Själv håller jag mig till till den första skaran, och skulle vilja påstå att Till Death do us Part är bara ytterligare ett bevis på att Deicide´s forna storhet är ett minne blott. Skivan känns rätt tråkig och består mest av menlöst grindande utan den där "onda" känslan som de tidigaste skivorna drypte av.
Bröderna Hoffman har återupptagit det gamla namnet Amon, så numer sätter jag mitt hopp till att de har kvar gnistan som en gång fanns.

http://www.deicide.com/

http://www.myspace.com/thestenchofredemption

Belphegor - Bondage Goat Zombie (2008)

Österrikes hårdaste exportvara heter inte Arnold utan Belphegor. Nu när gruppen har spottat ut sin sjunde fullängdare visar herrarna att dom inte bara är ett taktfast och säkert kort utan dom har även lyckats göra det bästa albumet i bandets historia. Produktionen låter bra, låtarna är så feta att det säkerligen kommer att inträffa dödsfall bland kristna pensionärer om de kommer i kontakt med skivan ifråga, och hela konceptet Belphegor har gått till en ny nivå. Herrejävlar så bra detta är! Bondage Goat Zombie är inspelad i tre omgångar mellan november -07 och januari -08 i One Studios i tyska Kassel.

Bondge Goat Zombie är till fullo inspirerad av Marquis De Sade, och texterna är på engelska, tyska och till viss del latin. Låtarna är heller inte enbart en kakafoni av höghastighetsdunkande utan består av till stor del av långsamma och jävligt tunga låtar. Lyssna på Sexdictator Lucifer så får ni höra Rammstein fast så tunga och grymma att de (Rammstain alltså) kutar hem till mamma för tröst och en välling. Och när vi ändå snackar låtar:

1. Bondage Goat Zombie

2. Stigma Diabolicum

3. Armageddon´s Raid

4. Justine: Soaked in Blood

5. Sexdictator Lucifer

6. Shred for Sathan

7. Chronicles of Crime

8. The Sukkubus Lustrate

9. Der Rutenmarsch

Skivan är ganska precis 40 minuter kort. Alldeles för kort!

Och köper du inte den här skivan är du dum i huvudet. Den kommer dessutom i 4 olika versioner, med och utan bonus-dvd, som vinyl etc. Egentligen skulle du köpa alla, för den är faktiskt så här bra.

http://www.belphegor.at/

http://www.myspace.com/belphegor

Ljå - Vedderbaug (2008)

Norwegian blackmetallers Ljå released the demo Vedderbaug in 2002 to hailing critics and are now ready with their first full-length entitled Til Avsky For Livet. The music can best be described as old school necro Norwegian black metal with a dark melodic atmosphere. Ljå have been compared to old Ulver, Gorgoroth and Marduk etc. and all members have been involved in black metal since the early nineties and their music reflects the old days in a unique way….. ”Til Avsky For Livet” is a ravishing dark masterpiece!

Texten ovan är saxad från Ljå´s officiella MySpace. Visserligen brukar grupper av naturliga skäl hylla sig själva, men detta är ju fan patetiskt. Att jämföra Ljå med Gorgoroth och Marduk är som att jämföra en råtta med en tiger. Jämfört med Gorgoroth och Marduk låter Ljå som en skål med bajs! Att dom sedan skriver att "Til Avsky For Livet" är en ny relle visar att sidan är hyffsat ouppdaterad, ty den släpptes 2006. Däremot har de än en gång släppt sin gamla "Vedderbaug" igen, för typ tredje gången. Det är samma som demon från 2002, fast här har dom slängt in några bonusspår också.

Årets upplaga av Vedderbaug, precis som förra upplagan är en kakafoni av rå, primitiv norsk black metal av typiskt demosnitt. Dvs. ohörbar bas, låg och avlägsen sång, skränig gitarr som överröstar det mesta annat och blir jobbig att lyssna på och på denna skiva ingår även taskigt spelade trummor. Tack och lov har Ljå numera bytt trummis sedan dessa låtar spelades in, så det problemet är förhoppningsvis ur världen.

Ljå består idag av Neievrut på sång, Darktrond och Rebnord på gitarr, Hallwar på bas och Amok på trummor.

Denna variant på Vedderbaug består av:

1. Skamslaadte Engler

2. Vind

3. Guds Klamme Haand

4. De Med Pigger

5. Blodtaar

6. Udenomskjaersk Faen

7. Lanternens Grusomme Fravaer

8. Victorinox

9. Vigsla Jord

10. Atter En Dod

11. Helvetskrig

12. Vedderbaug

Vedderbaug är inte helt dålig det är den inte, och skulle Ljå lyckas klämma ur sig nytt material och släppa med en hyffsad produktion så är jag övertygad om att det kommer att låta bra. Dessutom har Ljå en viss humor och är mer än en gång jag flinar när jag lyssnar på skivan.

Bara en sådan sak som att på rungande norska få höra följande samtal:

-Vad läser du?

-Jeg läser bibelen.

-Har du ikke fått nok av gud?

-Jeg leser ikke om gud. Jeg leser om satan.

Vad kan man säga? Jo klockrent är nog ordet. Norska ftw!

Så låt oss nu hoppas på att det kommer en ny, och inte en nygammal skiva av Ljå inom kort. Då blir det nog rätt bra ska ni se.

http://www.ljaa.net/

http://www.myspace.com/ljaanorway

Skrivbordsunderlägg - Wallpapers

Ja, det är sant! Nu kan du, just du, få ett alldeles eget wallpaper föreställandes den hårdaste, coolaste, snyggaste och bästa recensenten någonsin. Helt otroligt! Helt jävla makalöst fantastiskt sjukt makabert finfint bra! Halle-barry-lujah! Prisa muddy, här kommer skatteåterbäringen.

Ja, det är ju förstås den store konstnären, standardsättaren och filuren Muddy som har tagit fram dessa, så det är inte direkt nåt billigt rusta-skräp vi talar om heller.

Till en början måste man dock maila pure_black_evil_darkness@hotmail.com så skickas önskad storlek. Jag ska försöka fixa till en direkt nedladdning inom kort.

Och kom ihåg, med din alldeles egen recensent på datorn blir allt genast mycket bättre. Du kommer längre i Gears of War, du får längre sommarlov, du slipper pensionärerna i kön på affär'n och du blir snyggare.

Nu har pici kommit på fötter igen, så nedan finns direktlänkar för nedladdning. Så nu slipper ni maila och hålla på. Tanka på ont folk!

1920x1200
http://www.pici.se/p/BdXQGfVjY/

1680x1050
http://www.pici.se/p/mBrdJnIyu/

1440x900
http://www.pici.se/p/kiVoDbGIu/

1366x768
http://www.pici.se/p/iMiRrxdEI/

1600x1200
http://www.pici.se/p/mZwMakHgZ/

1280x1024
http://www.pici.se/p/qutSalVSF/

1280x800
http://www.pici.se/p/WhXnVmPSx/

1280x960
http://www.pici.se/p/TAeqpsJLv/