Unanimated - In the Light of Darkness (2009)

1. Ascend with the Stench of Death
2. Retribution in Blood
3. The Endless Beyond
4. Diabolic Voices
5. In the Light of Darkness
6. The Unconquered One
7. Enemy of the Sun
8. Serpent's Curse
9. Death to Life
10. Strategia Luciferi

Micke Jansson - Sång

Johan "UFO" Bohlin - Gitarr
Richard Cabeza - Bas
Peter Stjärnvind - Trummor

Det har gått 14 år sedan Unanimateds senaste fullängdare Ancient God Of Evil, men nu är den äntligen (?) här In the light of darkness. Måste erkänna att jag hade en del förväntingar på den här, melodisk döds är aldrig fel ibland och Unanimated klingar ganska bra i genren.

I Close Up och andra zines har hyllningarna flödat!

Men fan vad kass och tråkigt det här är, vilken besvikelse. Den överhängande känslan är att man hört allt förr, då allt var bättre och nytt. "In the light of darkness" och "enemy of the sun" är två låtar av undantag som är bra och som fungerar. Melodisk döds, en genre som jag som är svuren till black faktiskt uppskattar, men absolut inte detta. När melodierna, som skall vara det bärande i denna genre tycker jag, känns väldigt tröttsamma då brister det.

Nej undvik detta tycker jag, vi skiter i det helt enkelt

http://www.myspace.com/unanimated08

1349 - Revelations of the Black Flame (2009)

1. Invocation
2. Serpentine Sibilance
3. Horns
4. Maggot Fetus...Teeth Like Thorns
5. Misanthropy
6. Uncreation
7. Set the Controls for the Heart of the Sun (Pink Floyd cover)
8. Solitude
9. At the Gate...

Ravn - Sång
Archaon - Gitar
Seidemann - Bas
Frost - Trummor

Tom G Fischer spelar gitarr och bas på "Set the Controls for the Heart of the Sun".

Grabbarna i 1349 har turnerat med Celtic Frost och är även goda vänner med T. G. Fischer. Det märks väldigt väl på Revelations of the Black Flame att det satt sina spår och påverkat guttarna. Den tidigare råmangels-black som 1349 spelade har bytts ut mot ambient och trött metal. Det går långsamt, det går segt, det är enkelt och väldigt ambient. Några låtar är enbart en tjock matta av ljud som mest låter snott från en scen från Alien där Nostromo syns utifrån. Andra låtar kunde lika gärna vara Celtic Frost själva. Nån låt visar spår av gamla 1349, men inte mycket. De vrålade som Ravn tidigare gjorde så väl är numera mest bara hesa viskningar/väsanden i ett monotont mässande.
Skivan har fått rätt mycket kritik av besvikna black metal-fans världen över, och Fischer gör som vanligt och skriver med tjusig engelska på sin blogg en typ av försvarstal till skivan:

"My responsibility was not that of its producer. I was merely present, at times, in an advisory role. 1349 knew very well themselves what they wanted to do on this album, and they were very determined to attain their goals. The sole exception to my low key involvement is the cover version of Pink Floyd's "Set The Control For The Heart Of the Sun", where Ravn persuaded me, in his typical friendly/forceful manner, to play bass and guitar. This collaboration shall stand as yet another testimony of our friendship and, indeed, kinship."

Själv har jag aningen svårt att recensera Revelations of the Black Flame. Jag är ett inbitet black metal-fan och lyssnar nästan bara på den genren. Ändå tycker jag inte att 1349´s nya stil är helt fel. Den har helt klart en känsla. Den skapar atmosfär och biter sig fast i minnet långt efter att jag slutat spela den. Å andra sidan tycker jag att skivan är rätt meningslös. Det blir segt och intetsägande när samma muller dånar minut efter minut.
Absolut bäst på hela skivan är första halvan av första spåret "Invocation". Ångestskrin och muller alá intro/outro 3 minuter, sedan tonar trummor in och därefter gitarrer i ett riktigt coolt riff. Hade hela skivan låtit sådär hade den varit wünderbar. Nu är den bara...mystisk.

Mest "imponerad" blir jag av hur dom lyckats göra om en Pink Floyd-låt så att den låter som att dom skrivit den själv. Vet man inte att det är en cover skulle man aldrig höra det.

http://www.legion1349.com/
http://www.myspace.com/1349official

Änte-jävla-ligen

Fenriz (Darkthrone), Anders (Cadaver) och Manheim (Mayhem) är med i en artikel i webbzinet Death Metal. Jag blir så glad när jag läser så jag blir alldeles tårögd (och då är jag ändå en ond black metal-snubbe). Bland så otroligt mycket bajs som finns att läsa på internet om vad black metal är och hur det uppstod så finns nu en artikel som förtäljer hur det var. Ingen bullshit, inget crap, inga myter eller hitte-på historier från folk som anser sig kunniga.

Jag blir så lycklig.

http://www.deathmetal.org/death_metal/music/norwayDM.html

Hatestorm - Filth Purity (2009)

1. Empty
2. Mind Infected
3. Sickness Dictator
4. Season Merciless
5. Negative Hunger
6. Filth Purity
7. To Crave

Underground - Sång, bas

Dinahl- Gitarr
Gruesome - Trummor

Ryska Hatestorms 2a fullängdare Filth Purity har nu lyssnats igenom, deras debut album hette Cursed Rituals. Känns som ganska klassisk black, skitigt, rått fast utan den dära riktiga brutaliteten i musiken. Undergrounds sång känns bitvis väldigt hatisk vilket aldrig är fel, och så har vi vissa partier slingor med sköna melodier.

Skivan öppnar tungt med låten Empty och man kommer upp i varv. Sedan är det ganska mediokert utan att för den delen vara dåligt, utan överlag helt ok. Med låten Filth Purity tar dom några steg framåt igen på skivan och visar klass, med en riktigt skön inledningsmelodi.

Om man ska leka idoljury ( och varför i helvette ska jag göra det?) så kan man klaga på Undergrounds engelska uttal ibland.

Hatestorm är klart värda genomlyssning och även köp, potentialen finns där och kan bli riktigt bra, men dom är inte där ännu.

http://www.myspace.com/hatefulstorm

Samael - Above (2009)

01. Under One Flag
02. Virtual War
03. Polygames
04. Earth Country
05. Illumination
06. Black Hole
07. In There
08. Dark Side
09. God's Snake
10. On the Top of It All

På digipack´en finns ett elfte spår, nämligen Black Hole (Verso Remix).

Vorph - Vocals, gitarr
Makro - Gitarr
Masmiseim - Bas
Xy - Keyboards, trummor

Någonstans hade jag hört att Samael´s nästa album skulle vara ett gigantiskt kliv tillbaka till rötterna. Därför var det med en smula hopp och en stor potion skepsis som jag lyssnade på det nya albumet Above. En del av mig hoppades att det skulle låta en aning Worship him eller Blood Ritual. Dock var det skeptikern i mig som vann. Visserligen är Above lång väg från de senaste släppen av ambient metal, men Above är lika långt ifrån de klassiska sega black metal-albumen som gjorde Samael stora. Above är istället industri metal.

Jag har absolut ingenting emot utveckling. Musiker måste ju för all del få skapa den musik de vill, vare sig det är på grund av kommersiella skäl eller av personliga skäl, men lite besviken är jag, och sätter i trots igång Blood Ritual-skivan istället efter en stund, och konstaterar att Above är mer nåt för fans av Ministry än av Emperor.

http://www.samael.info
http://www.myspace.com/samael
http://www.youtube.com/user/samaeltv

Releasedatum för Immortal´s All Shall Fall

Det officiella meddelandet från Immortal:

All Shall Fall", the new album from Immortal, will be released on September 25, 2009

The previously announced track listing is as follows:

1. ALL SHALL FALL
2. THE RISE OF DARKNESS
3. HORDES TO WAR
4. NORDEN ON FIRE
5. ARCTIC SWARM
6. MOUNT NORTH
7. UNEARTHLY KINGDOM

http://www.immortalofficial.com/
http://www.myspace.com/immortalofficial

Beherit - Engram (2009)

1. Axiom Heroine
2. Destroyer of Thousand Worlds
3. All in Satan
4. Pagan Moon
5. Pimeyden Henki
6. Suck My Blood
7. Demon Advance

Nuclear Holocausto Vengeance (Marko Laiho) - Sång, gitarr, keyboard
Ancient Corpse Desekrator (Sami Tenetz) - Gitarr
Abyss, Twisted Baptizer (Pasi Kolehmainen) - Bas
Sodomatic Slaughter (Jari Pirinen) - Trummor

Finska Beherit är nog ett av det mest kultigaste som finns inom black metal. Först blev dom hatade och det fanns under en period ett band kallat "Fuck Beherit". Exakt varför Beherit blev offer för denna hatkampanj vet jag i ärlighetens namn inte, men rykten säger att det beror på att medlemmar i Beherit ringde till medlemmar i Mayhem och sjöng barnvisor (jo, lite humor är det, men gick naturligtvis inte an i början av 1990-talet, då black metal hade väldigt strikta regler om vad som var ok och inte). Det sägs även att åtminstone Nuclear Holocusto Vengeance var medlem i Church of Satan, vilket inte riktigt är black metal eftersom en riktig black metal-snubbe är/var djävulsdyrkare och inte satanist.
Nåja, Beherit blev med tiden accepterat och när dom släppte The Oath of Black Blood (1991) och framför allt Drawing Down the Moon (1993) blev bandet kultförklarat. Själv är jag ett stort fan av Drawing Down the Moon och tycker att den skivan var banbrytande inom black metal.

Skivorna H418ov21.C och Electric Doom Synthesis (släpptes1994 och 1995) är långt ifrån black metal. Nuclear Holocausto Vengeance kallar dom själv för "mörk, rituell musik", och släpptes nog mest bara för att, medan han försökte få igång ett band av Beherit igen. Det dröjde dock ända till 2007 innan Beherit officiellt återförenats och nu har då en fullängdare släppts igen.
Engram tar vid där Drawing Down the Moon slutade och känns som en naturlig fortsättning. Jag är faktiskt väldigt imponerad över hur det verkar som att ingenting har hänt sedan dess, utan det känns snarare som att Engram kom ut 1994 istället för den elektroniska dynga som
släpptes egentligen.
Engram består av långsam, atmosfärisk black metal. Sången ligger dovt i bakgrunden, begravd av tunga, långsamma gitarriff och slingor från keyboard. Ibland låter det lite Bathory över gitarrerna. Engram har verligen känsla i låtarna. Bäst blir det om man inte gör någonting
när man lyssnar på skivan. Helst ska man sitta i ett mörkt rum och bara lyssna, då får man ut det mesta av musiken.
Engram är inte riktigt av samma kaliber som Drawing Down the Moon, men dom är helt klart på rätt spår. Fans av tidiga Beherit bör därför kasta sina förutfattade meningar åt sidan och köpa Engram. Ni kommer inte att bli besvikna.

http://www.beherit.fi/

Noctem - Divinity (2009)

01. Atlas Death
02. In The Path Of Heleim
03. Realms In Decay
04. The Sanctuary
05. The Call Of Oricalco's Horn
06. Across Heracles Towards
07. In The Aeons Of Time
08. Necropolis Of Esthar's Ruins
09. Divinity
10. Religious Plagues
11. Under Seas Of Silence

Beleth - Vocals
Exo - Guitars
Alasthor - Guitar
UI - Bass
Darko - Drums

Gästar på skivan gör Christos Antoniou från Septic Flesh och Leal från Forever Slave.

Ett av årets brutalaste musikaliska upplevelse får man om man lyssnar till spanska bandet Noctem och deras senaste bidrag till brutalmetallen. 11 spår kaotisk black/death av högsta kvalitet. Det är tekniskt, det är brutalt, det går snabbt, det är melodiöst. Det är enkelt, det blir komplicerat. Det lugnar ner sig och det trycker ner dig. Behemoth se upp, nu jävlar får ni konkurrens!

Beleth bevisar att han är en sångare att räkna med. Allt från grisiga dödsgrowl modell värre till gothiska stridstjut. Strängbändarna varierar snabbt råmangel med melodiösa och tekniska partier. Allt med taktfast och lekfullt trummande av Darko i bakgrunden.
Noctem har med Divinity satt spanien på kartan och skivan är ett måste om man inte är en patetisk looser.

Som grädde på moset fick jag även chansen att göra en intervju med Exo i bandet:

How would you describe Noctem?
A strong war machine that will destroy all the stages and arenas in its wake. It consists of 5 demons giving from their dark hearts.

There..s been a few changes in the line-up. Do you feel that Noctem have a stable and strong line-up now? Yes! Presenting our last mcd "God among slaves" we found a really strong line-up, that have a clear goal, knowing how to reach it, living on the road.

Are you educated musicians?
Well, some of us. In my particular case, I grew up like a musician studying and taking lessons in a guitar academy for 3 or 4 years, after that I became autodidact, and when you have a strong base, this really works..

You have been doing alot of touring. How is the response on your shows, and how is the life on the road?
It's being really great man! A lot of people know the lyrics of the songs and the audience is very sick, that's good because life on the road is hard, day by day with the same guys, we're like brothers you know, united by the same goal.

You seem to know exactly what you want to do with Noctem. Do you reach your goals, or does the struggle continue?
Now we're working very hard; having the same goal you can reach whatever you fucking want, and we have the same objective with the band,this is the most important.

Divinity seems to get positive response all over the internet. Are you happy with the album or is there something you would change if you had the chance?
I wouldn't change nothing from this album, it's really great having this good and positive response from all the metal press, but whatever the others say, the sound of our albums change suffering a natural evolution, not in a forced way.


Noctem

Divinity tells the story about Atlantis. How did that idea come up?
Beleth writes the lyrics. In this case, he really was looking for a kind of not typical thematic for the lyrics of the album, so Atlantis is a concept very epic, like our music, I really love this kind of epic and storic stories; for this reason, "Divinity" is the first part of a trilogy.

Now, this is interesting! So there will be two more albums to follow up Divinity. Will you start working on the next one after your two years of touring?
We have ideas now, but we want to take time for composing because our second album has to destroy "Divinity" in 1000 pieces.

What are your influenses? Any bands or people?
We're constantly influenced by metal, because metal has to flow though our minds and hearts.
I can tell you bands like Cannibal Corpse, Behemoth, Slayer, The Black Dahlia Murder...

Divinity was released by Noisehead. Are you happy with the collaboration and will you release future records with the label? We're very satisfied with the production of the album, and now everything is going fucking good, but you never know which will be the next step until its really clear.

The scene in spain, great or sucks big time?
Our national scene sucked for a long time, but now is growing up with very good and strong bands, good mates of us, with different bands like Dawn of Tears, Far n hate, In Mute, The Band Apart... and many more, I think the metal scene in Spain looks very promising.

The scene in general, what do you think of i today? Better now or back when it was all underground?
I think metal now can be in one of its best moments, and specifically the death metal scene, we're living a rebirth of the dirty stuff, the "old" and really great music, and people can say whatever, but for me this is going to be fucking awesome.

How does the future looks for Noctem?
On the road, touring and touring, day by day, presenting the album in all the countries were we have the possibility to do it, in a brutal and intense way, for aproximately 2 years. So we will give war for a long time!!!

Some last words?
We're waiting for you dead warriors, we're going to destroy your cities burning the road so join us metalheads!!! Metal till death!!!

A big thanx goes to Exo and Noctem for the interview.

http://www.myspace.com/noctemofficial

Drowning the Light - The Blood of the Ancients (2009)

1. So far from Home
2. Night of neverending Turmoil
3. Chamber of lost Hope
4. Lunar Reflection in Blood (Vampyres of the Old)
5. The Darkness is the guiding Light
6. Residing in a Kingdom now Lost
7. Servant of an unholy Plague
8. When Dusk breathes its last Breath
9. Victory in Sight

Azgorh - Sång, Gitarr, Bas, Keyboard

Tortured Soul - Trummor
Blackheart - Trummor, Gitarr, Bas
S - Gitarr, Bas

Drowning the Lights senaste album The Blood of The Ancients står på tur att avges åsikt på.

Den finstämda och nästan poetiska "So far from home" inleder detta album med en riktigt sorgsen melodi och avslutas med porlande vatten ( ett återkommande tema på denna skiva), och när jag hört den så hoppas jag verkligen innerligt att resten kommer vara i samma klass.

Det fortsätter som helt Ok melankolisk och satanisk Black Metal som i mitt tycke hade kunnat låtit bättre med en större dos aggressivitet och brutalitet, det var dock innan jag lyssnat igenom alla låtar och insett vad det handlar om här, och gör den här skivan till något riktigt bra. Det hela startar med låten "Residing in a Kingdom now Lost" och körsången som ljuder igång direkt sätter alla mina onda tankar i trans och drömmer mig iväg till en ondare och bättre tid. Det hela fortsätter med "When Dusk breathes its last Breath" där plågad sång blandas med atmosfärisk musik som åter sätter mig i trans och avslutas åter med porlande vatten liksom inledningen "So far from home" Så ondskefullt och sorgset på samma gång och albumet avslutas med den vackra och dystra "Victory in Sight"

Jag kan inget annat än att rekomendera ett köp, fast om du enbart är ute efter snabbhet så kanske du ska leta någon annanstans, fast då missar du fan något.

Fortsätt att häda gott folk där ute.

http://www.myspace.com/drowningthelight

Amortez - Anno Diabolica (2009)

1. Let Me Rot In This
2. Eternity Short
3. Anno Diabolica
4. Love´s Death (Blackened Roses On Her Marble Grave)
5. Damien´s Intrigue
6. Awakening
7. Death Vow Lament
8. Surrender Of Souls
9. A Vamp´s Liaison
10. A Delicate Perversion
11. Worlds Apart

Lord Izual - Sång
Bigger - Gitarr
Richie - Gitarr
Radkoz - Bas
Axsir - Trummor

Eftersom jag varken lyssnat så mycket på tjeckiska band eller Amortez i synnerhet så var det med, äsch vad fan jag hade inte en aning vad som väntade mig så jag satte igång och lyssnade istället helt enkelt. Gruppnamnet Amortez klingade i varje fall bra och lätt tufft.

Det första som slår mig och som sätter sig är melodierna och dom håller några genomlyssningar tills jag upptäcker vad det är som stör mig. Sången, låter precis som Dani från COF, och nej tack detta är inget för mig. Jag läser vidare att sångaren Lord Izual har Dani Filth som en av sina favoritsångare och Cradle of Filth som ett av sina favoritband, vilket för övrigt flera av andra i bandet också verkar göra.

Så är du ett fan av Cradle Of Filth så bör du nog köpa det här och bli glad eller vad man nu blir, jag blev det då inte iallafall.

http://www.myspace.com/amortez

Axis Powers - Marching Towards Destruction (2009)

1. Marching Towards Destruction
2. War Of Attrition
3. Brutal War
4. Outbreak Of The Blitz
5. Mankind Dead And Raped
6. Slowly To Decay
7. Another Onslaught
8. Forward March
9. Artillery Pointing West

Mathias Johansson - Sång
Peter Haglund - Gitarr
Fredrik Andersson - Bas
Christoffer Larsson - Trummor

Axis Powers bildades redan 1997. Trots det har jag helt och hållet missad detta typiskt svenska death metalband. Marching Towards Destruction är det första jag hör med bandet, och hade jag hört dom för sisådär 10-12 år sedan hade jag garanterat fet-diggat bandet.
Klassisk svensk döds modell Nihilist, tidiga Grave eller tidiga Dismember är vad som bjuds i all sin enkelhet. Growlande, en enkel rythmgitarr som kör sitt race med qvintaccord som går upp och ner samtidigt som leadgitarren kör bryggor och sånt. Trummorna mal taktfast i bakgrunden och basen bullrar på. Precis som det skulle låta när det begav sig och svensk döds var det bästa, hårdaste och tuffaste man kunde lyssna på.

Idag har jag vuxit ifrån det hela litegranna och tycker att visst, det är helt ok (eller snarare bättre än helt ok) men blir jävligt tråkigt i längden. Marching Towards Destruction har alldeles för få partier som etsar sig fast i pannbenet som Entombed och Dismember hade på sina första skivor.

Ska du då köpa skivan undrar du.
Ja, om du verkligen gillar svensk old school döds och vill ta en trip down memory lane.
Nej om du föredrar musik med mer nyanser och variation.


http://www.myspace.com/axispowersdeathmetal

Unholy Ritual - Rex Mundi (2009)

01. Killer Instinct
02. Vae Victus
03. Exiled as a Serpent
04. In Fragrante Delicto
05. Consequences
06. What Lies Beneath
07. Childish Fears
08. Where God’s light is an error
09. Subquantum
10. Unholy Ritual

Erevos - Sång
Åd Ventus - Gitarr
A.Z - Gitarr
Drakhon - Bas
Q_Snc - Keyboard
Talos - Trummor

För nästan ett år sedan fick jag kontakt med Q_Snc i bandet Unholy Ritual. Intervju genomfördes och jag fick en väldigt bra promo skickad till mig. Sedan dess har jag verkligen sett fram emot bandets första fullängdare, Rex Mundi.
Nu har jag den äntligen och visst är den bra. Symfonisk black metal med melodier som sätter sig som ett rappt slag i solar plexus. Erevos gälla sång är lite speciell och när han kör sina längre skrin låter han aningen lik Dani Filth. De bägge gitarristerna Åd Ventus och A.Z är nya tillskott sedan en tid tillbaka, och de sköter sina jobb väl. Q_Snc knappar som besatt på sin keyboard och detta är väl egentligen det enda jag stör mig lite på. Jag tycker att det blir lite för mycket vid vissa tillfällen. Min personliga favorit i bandet är trummisen Talos. Jag är en sucker för dubbelkaggar, och Talos är en jävel på att stampa med fötterna, och han sällar sig snabbt till gräddan av min lista över bra trummisar.

Rex Mundi är helt klart en av årets bästa skivor hittills och ett givet köp för den som gillar snabb, symfonisk black med stor dos jävlar anamma.

http://www.myspace.com/unholyritual
http://totalt-kapad.blogspot.com/2008/07/ngra-snabba-unholy-ritual.html