Pensionärer

-1/5

Pensionärer. Gammeldödar. Gamla, skrynkliga, bredarslade, långsamma, sega, skakande, ryckiga, rullatorframförande ligister som slåss med käpparna och flinar dumt medan dom försöker tränga sig före i kön på ICA.

Dom bara måste ha ett slags nätverk som förvarnar ALLA pensionärer att samtidigt som du har en 30 minuter lång lunch, bege sig ut på den lokala affären och banken, för att ställa sig ivägen, ta upp plats och syre, ställa dumma frågor under en väldigt lång tid och nödvändigtvis betala hela summan i 50-öringar, som dom har utspridda i 8 fickor, 3 spargrisar utan nyckel, 6 mynthållare och 2 påsar.
Dessutom ska dom tappa ut hälften av mynten på golvet, bara för att plocka fram sitt patenterade dumma flin, som gör att dom nästan tappar lösgommen och VÄNTA sig att du ska plocka upp skiten åt dom...??!

Och varför i helvete bara måste dom ställa sig 7-9 i bredd i gångarna på affären med sina jävla rullatorer och stoppa upp precis all trafik bakom sig.
Säger man då någonting vänligt, i stil med "ursäkta, men kan jag få komma förbi?" hytter dom med käppar och paraplyer och muttrar något om att dagens ungdomar ska lära sig hyfs och visa respekt för dom äldre. Minsann, om dom hållit på såhär när dom var små skulle dom fått ett kok stryk så dom inte kunnat sitta på 3 dagar...bla bla bla".

Nej, inför en åldersgräns på människor. Det skulle vara förbjudet att vara mer än 60 bast. Sedan skulle det bli tvångsavrättning på närmaste soptipp, så man blir av med skiten!

Vintersorg - The Focusing Blur (2004)

1/5

Vintersorg, eller Andreas Hedlund som han är döpt till, är nog den mest kända Skellefteåmusikern (förutom kanske Wannadies eller någon annan liknande populärmusikskit), och man måste väl säga att han har lyckats slå sig fram rätt så bra i en svår branch.

Jag lärde känna Vintersorg vid den tiden då han spelade Death Metal i gruppen Masticator (han har aldrig varit bättre än då). Jag har sedan sporadiskt följt hans karriär via otyg och andra grupper fram till Vintersorg, så som det är nu, och jag måste säga att även om jag inte är något stort fan av den enformiga musikmassan som han skriver, så är jag imponerad av hans framgångar.

Vintersorg är ju även med i den norska storgruppen Bjorknagar, och Asgeir Mickelson från Bjorknagar spelar trummor åt Vintersorg. Den riktigt stora grejen är väl dock att ingen annan är Steve DiGiorgio (Death, Autopsy, Sadus, Testament...) har skött basen i Vintersorg.
DiGiorgio är ju för faen riktigt stor. Har varit med i STORA grupper och är känd världen över.

Dock hjälper det inte med kändisar i bandet. Vintersorg är en kille som av någon anledning lyckats förverkliga sin dröm om musik och kändisskap, men mig ger han bara en uttråkad gäspning och lite motion när jag går till stereon och byter skiva till något bättre.

http://www.vintersorganic.com/

Armagedda - Ond Spiritism/Djefvulens Skalder (2004)

2/5

Armagedda är en väldigt svår grupp att recensera. De har släppt en hel hög med demos och splittar, och även tre fullängdare: The Final War Approaching (2001), Only True Belivers (2003) och Ond Spiritism/Djefvulens Skalder (2004). Dessa är släppta med högst varierande resultat, vilket orsakar huvudbry hos undertecknad...

The Final War Approaching och Ond Spiritism/Djefvulens Skalder lämnar mig ganska så oberörd och lite besviken, då Only True Belivers är så klockrent bra att det är rent skrämmande. Ja faktum är att den skivan inte har det minsta lilla fel, utan man kan sitta och bara tokbanga hela skivan igenom, gång efter gång.
Men, nu är det ju inte den skivan som är under luppen, och därmed är livet genast lite tråkigare.

Ond Spiritism/Djefvulens Skalder känns totalt meningslös och tråkig. Låtarna är mer bara ett mangel för utfyllnads skull och är helt utan känsla och engagemang. Man kan lika gärna lyssna på en vinkelslip i dryga 40 minuter för att få ut lika mycket av oljudet.
Det är så synd på en så lovande grupp som Armagedda.

Nästa grej som ger mig huvudbry är det faktum att man inte bör läsa någon intervju med bandmedlemmarna, då (av någon anledning) inte en enda som jag läst får dessa att framstå som allför intelligenta (?)

En tredje grej som jag irriterar mig på är att många jämför Armagedda med Dark Throne, vilket jag kanske kan hålla med om på vissa skivor. På Only True Belivers, som är en väldigt bra skiva, är dom inte ett dugg lik Dark Throne (just det ja. Det är ju en bra skiva!), men på de mer tvivelaktiga släppen från Armagedda kanske dessa kan jämföras.
Som den någolunde kvicktänkte läsaren förstår är jag inget fan av Dark Throne...

Summan av den oheliga kardemumman från helvetet: Köp Only True Belivers, skit i dom andra.

www.armagedda.net

God Among Insects - World Wide Death (2004)

4/5

God Among Insects är en svensk Death Metal grupp som står i klass med Cannibal Corpse, Deicide och Luciferion.

Emperor Magus Caligula, som verkar ha fullt upp med diverse grupper står för sången, och han är bättre än någonsin. Brutalt så det ryker!

World Wide Death är en dryga 35 minuter/ 9 låtar lång skiva som man aldrig blir less, även om du lyssar på den varje dag till/från jobbet. Varierande Death Metal som både är rappt manglande och tungt fetrockande som får vilken dödsare som helst att jubla och skrika "en gång till" innan han trycker på repeat-knappen. Helt enkelt lysande i en numera rätt så tråkig Death Metal scen, där få grupper får min nacke att spontant rycka upp och ner som denna.

Bör avnjutas i gott sällskap, i hög volym och gärna en kall, buteljerad halvliter mjöd.

http://tph.statikmajik.com/gai/index.php

Carpathian Forest - Morbid Fascination of Death (2001)

1/5

Detta måste vara en av världens skummaste grupper.
Deras image är gammal hederlig (ohederlig?) Black Metal, med onskefulla låttitlar o texter, grymma skivomslag, corpse paint och hela baletten som gud glömde.
Allt väl så långt.

Sedan stoppar man in skivan i spelaren, och vad som händer då är följande: Ut strömmar högljudd, gammeldags "true" black metal alá Norge anno 1990. Lite meningslöst mangel om du frågar mig, men riktig Black Metal ändock... Ända tills en gammal rostig saxofon (!) kommer in och drar iväg i någon slags exprimentell jazz??!

Vafan är det som händer, säger jag och ger skivspelaren några snabba, hårda slag, precis till vänster om trible-knappen (det brukar funka), men inser snart att det verkligen ska låta såhär.

Lika snabbt som snasen slakar på en 14-åring som ska förlora oskulden byter jag spår i hopp om botgöring och bättring, men samma fenomen utspelas i låt efter låt.

När hela skivan är sporadiskt genomlyssnad kan jag bara konstatera att Carpathian Forest går ut hårt, men faller hårdare än Berlin 1945 när man börjar lyssna.

Usch!

http://www.voicesfromthedarkside.de/interviews/carpathian.htm (OBS! Ej officiell hemsida)

Terrortory

Terrortory, detta fenomen i Skellefteå.

Terrortory....

Vad fan é det för några fjantar egentligen?
Någon som vet?

Jag fick tag på en demo för några veckor sedan.
Killen som hade den ville inte ha kvar den, för den var så värdelös...

Jag var dessutom och såg dom spela i fyllan och villan en gång. På E-fyran tror jag det var.
Inte ens i fyllan kunde jag tycka att dom var bra!

Så varför talas det om dom??
Lägg av med det!


Jag blir så jävla less

http://www.terrortory.com

Rockande Galten

Skellefteå´s lokalradio, RASK, hade tidigare ett program vid namn Rockande Galten.
Programledare var Alexander Lundmark, som med en stor dos humor och en massa hårdrock av varierande kvalité, gjorde att det var ett sant nöje att bänka sig framför radion med en kall öl och en bratwurst.

Numera verkar det som att ett gäng pingstvänner ockuperat denna radiostation och den är körd i botten.

Ack, vad jag saknar den råa, kalla humor som Alexander, och ingen annan än Alexander har. Den ena "förnäma" människan efter den andra fick en släng av sleven, varvat med gamla klassiker av Iron Maiden m.m.

Även en del gästartister dök upp i Rockande galten och gjorde livet lite bättre.
Min personliga favorit var Greve Bockfot, som hade veckans gristips. Detta gristips var lite brutalare musik än vad Alexander i vanliga fall spelade (tex. Marduk, Alligiance m.m).

Jag vet inte vad som hänt med Alexander och Rockande Galten, men var ni än är: KOM TILLBAKA!! Svensk radio behöver lite mer hårdrock och mycket mindre kristen skit!

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2005)

5/5

Dark Funeral är inte bara ännu en Black Metal grupp, utan snarare ett fenomen. Dom slog igenom 1994 med en självtitulerad EP, och la ribban för övriga svenska (och norska) BM grupper betydligt högre än vad den vid den tidpunkten låg (det var väl istort sett bara supergruppen Marduk som var riktigt stora).

De har tidigare släppt The Secrets of the Black Arts (1996), Vobiscum Satanas (1998), Diabolis Interium (2001), De Profundis Clarnavi Ad Te Domine (Live, 2004) , tre stycken EP´s och två split-skivor.

Attera Totus Sanctus är det starkaste släpped Dark Funeral har gjort sedan The Secrets of the Black Arts.
8 låtar, eller 42:58 minuter totalmangel av allra högsta klass, som gör vilken svartsjäl som helst överförtjust att få ställa i sin skivsamling. Denna skiva blir aldrig tråkig, utan känns snarare som att den är lite för kort, då man vill ha mer av rappa dubbelkaggar, dånande gitarrslingor och en vrålande Emperor Magus Caligula.
Vad som skiljer denna skiva från de tidigare är att Magus Caligula´s sång har fått något av en nytändning, för han låter betydligt vassare och argare än på de han sjungit på tidigare.
Även melodierna har en annan tyngd och låter mer som The Secrets of the Black Arts än som Diabolis Interium.

Totalt sett en suverän skiva som bör avnjutas mycket, länge och högljutt!

http://www.darkfuneral.se/

1349 - Hellfire (2005)

4/5

Norska 1349 är en av numera ganska få Black Metal grupper som verkligen håller måttet i en alltmer förslappad och tråkig scen.

Gruppen har funnits sedan 1997, och Hellfire är deras 3:e fullängdare. De tidigare är Liberation (1993) och Beyond the Apocalypse (1994). De har även släppt ett par demos och en EP

Hellfire är ett 8 låtars stycke välgjord Black Metal, med några lite lugnare partier, men mest rådunk som gör det svårt att sitta still med sin nyrakade skalle.
En del säger att de påminner litegranna om Satyricon, vid "Mother North" eran, och visst kan jag hålla med om det, men bara vid de lugnare partierna. När tempot ökar har 1349 en egen stil och eget sound, och det låter precis som riktig Black Metal ska låta.

Denna platta är värd alla pengar din lokala skiv-krängare vill ha för detta mästerverk!
1349 - om headbangaren själv får välja!

http://www.legion1349.com/