Funeral Mist (Swe) - Maranatha (2009)

1. Sword of Faith
2. White Stone
3. Jesus Saves!
4. A New Light
5. Blessed Curse
6. Living Temples
7. Anathema Maranatha
8. Anti-Flesh Nimbus

Arioch - Sång, gitarr, bas
? - Trummor

Arioch (även känd som Mortuus när han frontar Marduk) är ett geni. Han har sedan länge varit min absoluta favorit när det kommer till sångare, och när han nu visar upp sina kvalitéer med instrument så blir jag inte mindre faccinerad över denna man.
Det har gått 6 år sedan Funeral Mist släppte sin hyllade fullängdare Salvation och det går naturligtvis inte så lång tid utan att det märks. Likheterna plattorna emellan är så få att det inte ens går att nämna. Vad Arioch har skapat med Maranatha är någonting långt mer atmosfäriskt och djupt än vad någon skulle kunna tro att Funeral Mist skulle släppa. I filmen Full metal jacket finns det en scen där en prickskytt knäpper en amerikansk soldat (eller var det flera?) och resten av dom amerikanska soldaterna skjuter sönder och samman allt inom skotthåll. Under den scenen blir det någon slags musik som mest består av ett gnisslande ljud likt en gammal grind eller nåt som står och slår i vinden. Jag får precis samma känsla när jag hör de mer atmosfäriska låtarna i Maranatha. Arioch målar upp en mörk och dyster bild med ett djup som jag aldrig känt förut. Och jag som inte ens brukar gilla atmosfärisk black metal...
Det finns även några låtar som är betydligt mer black metal, med blastbeats, tokvrål och skränande gitarrer, men det är de lite lugnare låtarna jag hela tiden spelar upp flera gånger på raken.

Det finns säkerligen en hel del som blir besvikna över Maranatha, särskilt de som förväntar sig en ny Salvation. Men som jag tidigare nämnt så kan man inte förvänta sig att ett band som legat på is så länge som Funeral Mist bara kan komma igång igen som om ingenting har hänt. Dessutom är det ju bara Arioch kvar av den uppsättningen. Trummorna på denna skiva är inspelad av en okänd sessionmusiker. Dessa trummor är i mångt och mycket ett upprepande (nja, hela låtar ibland) och inte bara en gång funderar man om det inte egentligen är en plåtpress som våldför sig på ett stycke stålplåt.
När det kommer till sången så tar Arioch till alla knep. Han pratar, skriker, gapar, vrålar, rapar, sjunger, mässar och grymtar på alla tänkliga sätt, och han gör det så bra som bara Arioch kan. Herrejävlar vilken hjälte han är!

http://www.funeralmist.se/
http://www.myspace.com/thefuneralmist

Nytt med Vader

Polska death metalbandet Vader är i full färd med att spela in nästa fullängdare. Namnet på den är Necropolis, och låten Impure från den kommande skivan kan nu höras på Vader´s MySpace.

http://www.myspace.com/panzervader

Infernus ÄR Gorgoroth

Nygammal nyhet, men vafan, tiden verkar inte räcka till för någonting just nu.
Hur som haver, det har nu fastslagits att Infernus har vunnit striden om namnet Gorgoroth över Gaahl och King. Helt rättvist.
Gorgoroth´s line-up är numera Infernus (gitarr), Pest (sång), Tormentor (gitarr), Watkins (bas) och Asklund (trummor). Watkins är Frank Watkins från bla Obituary och Asklund är Thomas Asklund, skinnpinare från bla Dark Funeral.
Gaahl och King fortsätter skrivandet till den nya skivan under det nya namnet God Seed. Deras platta väntas vara klar under andra halvan av 2009.
http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.view&friendId=160310525&blogId=475761012
http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/hordaland/1.6517787

Äcklet ska lös

Det var ju jävligt tragiskt. En kan bara hoppas att dumfan håller sig hemma på sin bondgård och ger fan i att släppa mer dynga.
Visserligen hoppas jag än mer på att vissa personer ska hålla sina gamla löften, men det tvivlar jag starkt på eftersom hela kulturen black metal har övergått till någonting accepterat och betydligt "lugnare" än vad det var i början av -90.

http://www.dagbladet.no/2009/03/10/nyheter/innenriks/fengsel/5216306/

Tribulation - The Horror (2009)

1. Into The Jaws Of Hell
2. Crypt Of Thanatophilia
3. Curse Of Resurrection
4. Beyond The Horror
5. The Vampyre
6. Sacrilegious Darkness
7. Spawn Of The Jackal
8. Seduced By The Smell Of Rotten Flesh
9. Graveyard Ghouls

Johannes Andersson - Sång, Bas
Jonathan Hultén - Gitarr
Adam Zaars - Gitarr
Jakob Johansson - Trummor

Death/thrash på ett ganska klassiskt svenskt vis. Tribulation piskar på rätt hårt i sin fullängdar-debut. Death metal av modellen tidig Morbid Angel blandas med typiska thrash-riff och en trummis som visar upp en hel del skills. Det går fort, det går lungt, det skriks och det maler.
Stor inspiration verkar komma från diverse skräckfilmer, både om man ser på omslag och text.

Läser man andra recensioner, både svenska och utländska öses hyllningar över bandet åt alla håll och kanter och en del verkar mer eller mindre ha utsett Tribulation som nästa stora svenska band. Själv är jag lite oberörd över The Horror. Visst, allt låter bra, men lyssnar jag på hela skivan i ett sträck så är jag märkbart less långt innan sista tonerna är förbi.
Ja, jag är faktiskt så oberörd över denna skiva att jag inte skriver mer än så nu, utan hoppar på nästa skiva istället. Förhoppningsvis är det nånting som inte får mig att fundera på katatoni som hobby.


http://www.tribulation.se/
http://www.myspace.com/soultribulation

General Surgery / Butcher ABC (split 2009)

General Surgery:

01. Antemortem Symphony #9
02. Enforced Acceleration Disintegration Constant
03. Anthropological Abattoir
04. Cadaverine Treatment Regimen
05. Visceral Asphyxiation
06. Recreational Decerebration
07. Untimely Embalment

Grant McWilliams - Sång
Joacim Carlsson - Gitarr
Johan Wallin - Gitarr, sång
Andreas Eriksson - Bas ( lead gitarr på ''Anthropological Abattoir'')
Andreas Mitroulis - Trummor, sång

Butcher ABC:

Analtoshit - Sång, gitarr
Shaitan - Sång, bas
Hso - Trummor

08. Apocalyptic Bestial Congregation
09. Fall From Grave
10. Docenas De Torsos Descuartizado
11. Dismembered Mama
12. Crime Against Humanity (Carnage cover)

Jag har länge varit ett fan av Matti Kärki, och följt hans framgångar via band som Dismember, Carnage, Therion osv. Det var under denna förföljelse som jag kom att köpa General Surgery´s platta Necrology för en massa år sedan. Den tyckte jag inte var så bra vid den tiden.
Nu har jag kommit över splitskivan med General Surgery och Butcher ABC, och nu njuter jag i fulla drag. Jag har inte varit så glad sedan Carcass storhetstid åt ondskefulla läkare, nekrofiler och annat löst folk. Nu är ju visserligen inte Kärki kvar i bandet, men dom verkar klara sig bra utan detta geni. Manglet kör över allt liknande som kommit ut på väldigt lång tid. Njurar och mjältar flyger omkring, sköterskan smetar glatt omkring bland tarmar och köttiga slamsor. Sången är precis så grisig som behövs för att fullända bilden av uppsprättade lik.
Gitarrerna är tunga och malande, basen är i kategorin grym. Trummorna gör även dom vad dom ska, även om det inte är så mycket mer.
Livet leker på the general surgery!

General Surgery har även ny fullängdare vid namn Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism. Den ligger högt upp på inköpslistan nu.

Butcher ABC är en triss i japaner. Gruppen bildades 1994 och splittrades 1996. Då spelade dom noisecore. År 2000 kom dom igång igen, då med ett mer death/gore-orienterat sound. Dom har tidigare släppt en uppsjö splittar och demos, samt ett livealbum.
Butcher ABC´s halva av splitten är (musikaliskt då) betydligt mer primitiv döds. Att dom har inspirerats av Celtic Frost är rätt så påtagligt och ibland undrar man om det inte är en cover av Morbid Tales dom egentligen kör.
Soundet är rätt likt vad tyska Blood låter på deras (svinbra) skiva O Agios Pethane. Farten är medel, "tightheten" ligger också på medel. Ja, jag tror att hela halvan av splitten som Butcher ABC står för blir medelbra.

För övrigt så skulle denna split egentligen ha gjorts redan 2003, men blev av olika anledningar uppskjuten fram tills nu.

http://www.generalsurgery.nu/
http://www.myspace.com/generalsurgery

http://www.obliteration.jp/abc.flame.html

Cannibal Corpse - Evisceration Plague (2009)

01. Priests of Sodom
02. Scalding Hail
03. To Decompose
04. A Cauldron of Hate
05. Beheading and Burning
06. Evidence in the Furnace
07. Carnivorous Swarm
08. Evisceration Plague
09. Shatter Their Bones
10. Carrion Sculpted Entity
11. Unnatural
12. Skewered from Ear to Eye

George Fisher - Sång
Pat O'Brien - Gitarr
Rob Barret - Gitarr
Alex Webster - Bas
Paul Mazurkiewicz - Trummor

En limiterad bonusvariant med en Making of Evisceration Plague dvd (60 minuter) och bonuslåten Skull Fragment Armor finns också.

Cannibal Corpse, världens mest framgångsrika death metalband är tillbaka med nytt studioalbum. Det har gått 3 år sedan förra albumet, Kill, kom ut och läser man lite om responsen på Evisceration Plague dras nästan alltid jämförelser mellan dessa två album. Vissa säger att det är en Kill 2, vissa säger att det är en tråkig fortsättning, medan andra jämför med betydligt tidigare alster. Själv ställer jag mig till den sista skaran, för trots att man mer eller mindre vet hur det ska låta innan man köpt skivan så är Evisceration Plague i mina öron den bästa på väldigt länge från Cannibal Corpse.
Sedan George Corpsegrinder Fisher kom med i bilden har bandets nytänkande mer eller mindre försvunnit helt. Om det är Corpsegrinder´s fel eller inte låter jag vara osagt, men faktum är att Cannibal Corpse på dom sista 10-12 åren kört på samma säkra konsept. Dom som gillat bandet sedan start har hållit sig kvar och fortsatt banga till varje skiva, dom som inte tyckt att bandet varit så bra har fortsatt tycka så. Alla som köpt färdig ärtsoppa från Ica vet hur det smakar och väntar sig inte så mycket mer. Detsamma gäller skivorna som Cannibal Corpse släppt. Dock tycker jag att Evisceration Plague är ett stort steg i rätt riktning. Det är inte samma monotona malande, utan låtarna har fler nivåer och låter mycket intressantare. Pat O´Brien och Rob Barret kör tremolos och solon av typen hyperaktiv-mygga-som-just-lärt-sig-steppa-hellre-än-bra och wm i svajslit blandat med klassiska Cannibal Corpse-riff som lika gärna kunde varit plockade från Eaten Back to Life. Alex Webster bassar på, som vanligt väldigt bra, men alldeles för tyst. Paul Mazurekiewicz är den som drar ner det hela lite. Inte för att han är dålig eller så, men hans trumspel är så monotont och robotlikt att man lika gärna kan lyssna på en sån där uppdragbar apa som bankar ihop två cymbaler så man kan tro att den är påväg att skita ut tjocktarmen. Lek efterlyses!
George Fisher vrålar på bra, med sina typiska låga growl och höga häxskrin. Gilla det eller inte.
Det mest negativa med skivan är att den inte innehåller någon riktig hit. Vad som skulle behövas är en ny Hammer smashed face, då vore skivan fulländad.
Nästan.

http://www.cannibalcorpse.net/
http://www.myspace.com/cannibalcorpse

Nefertum - Revered Lames (2009)

1. Revered Lames
2. Slaves of Darkness
3. Beneath the Ashes
4. Crossdressphixya
5. Blackhearted
6. Rotting Idle’s Inquisition
7. Hatedance
8. Lustful Requiem

Innos - Sång
Geny - Gitarr
Uruk-Hai - Gitarr
Giovanni - Bas
Max - Keyboard
Maul - Trummor

En solig dag i den italienska staden Potenza bildades år 2004 bandet Nefertum. Målet var att (som vanligt) bryta nya vägar inom black metal. Om dom lyckas låter jag vara osagt, men Revered Lames är väldigt bra. Eller ja, nu har ju jag bara promon med bara fyra spår, men gillar man band som Dimmu Borgir och Emperor tycker man den är mer än bra. Musiken är symfonisk black, produktionen är bra, sång och instrument sitter där dom ska... kort sagt detta är jävligt bra!
Nefertum har tidigare spelat live med bla Dark Tranquility och Dismember. Nefertum ska även bidra med en låt på "Old Crown New Spawn, som är en trubut till Emperor, Arcturus och Ved Buens Ende. Så mycket mer vet jag tyvärr inte om bandet, men jag ska hålla koll på dom i fortsättningen.

www.myspace.com/nefertum