Funeral Mist (Swe) - Maranatha (2009)
1. Sword of Faith
2. White Stone
3. Jesus Saves!
4. A New Light
5. Blessed Curse
6. Living Temples
7. Anathema Maranatha
8. Anti-Flesh Nimbus
Arioch - Sång, gitarr, bas
? - Trummor
Arioch (även känd som Mortuus när han frontar Marduk) är ett geni. Han har sedan länge varit min absoluta favorit när det kommer till sångare, och när han nu visar upp sina kvalitéer med instrument så blir jag inte mindre faccinerad över denna man.
Det har gått 6 år sedan Funeral Mist släppte sin hyllade fullängdare Salvation och det går naturligtvis inte så lång tid utan att det märks. Likheterna plattorna emellan är så få att det inte ens går att nämna. Vad Arioch har skapat med Maranatha är någonting långt mer atmosfäriskt och djupt än vad någon skulle kunna tro att Funeral Mist skulle släppa. I filmen Full metal jacket finns det en scen där en prickskytt knäpper en amerikansk soldat (eller var det flera?) och resten av dom amerikanska soldaterna skjuter sönder och samman allt inom skotthåll. Under den scenen blir det någon slags musik som mest består av ett gnisslande ljud likt en gammal grind eller nåt som står och slår i vinden. Jag får precis samma känsla när jag hör de mer atmosfäriska låtarna i Maranatha. Arioch målar upp en mörk och dyster bild med ett djup som jag aldrig känt förut. Och jag som inte ens brukar gilla atmosfärisk black metal...
Det finns även några låtar som är betydligt mer black metal, med blastbeats, tokvrål och skränande gitarrer, men det är de lite lugnare låtarna jag hela tiden spelar upp flera gånger på raken.
Det finns säkerligen en hel del som blir besvikna över Maranatha, särskilt de som förväntar sig en ny Salvation. Men som jag tidigare nämnt så kan man inte förvänta sig att ett band som legat på is så länge som Funeral Mist bara kan komma igång igen som om ingenting har hänt. Dessutom är det ju bara Arioch kvar av den uppsättningen. Trummorna på denna skiva är inspelad av en okänd sessionmusiker. Dessa trummor är i mångt och mycket ett upprepande (nja, hela låtar ibland) och inte bara en gång funderar man om det inte egentligen är en plåtpress som våldför sig på ett stycke stålplåt.
När det kommer till sången så tar Arioch till alla knep. Han pratar, skriker, gapar, vrålar, rapar, sjunger, mässar och grymtar på alla tänkliga sätt, och han gör det så bra som bara Arioch kan. Herrejävlar vilken hjälte han är!
http://www.funeralmist.se/
http://www.myspace.com/thefuneralmist
Labels: Recensioner
0 Comments:
Post a Comment
<< Home