Cannibal Corpse - Evisceration Plague (2009)

01. Priests of Sodom
02. Scalding Hail
03. To Decompose
04. A Cauldron of Hate
05. Beheading and Burning
06. Evidence in the Furnace
07. Carnivorous Swarm
08. Evisceration Plague
09. Shatter Their Bones
10. Carrion Sculpted Entity
11. Unnatural
12. Skewered from Ear to Eye

George Fisher - Sång
Pat O'Brien - Gitarr
Rob Barret - Gitarr
Alex Webster - Bas
Paul Mazurkiewicz - Trummor

En limiterad bonusvariant med en Making of Evisceration Plague dvd (60 minuter) och bonuslåten Skull Fragment Armor finns också.

Cannibal Corpse, världens mest framgångsrika death metalband är tillbaka med nytt studioalbum. Det har gått 3 år sedan förra albumet, Kill, kom ut och läser man lite om responsen på Evisceration Plague dras nästan alltid jämförelser mellan dessa två album. Vissa säger att det är en Kill 2, vissa säger att det är en tråkig fortsättning, medan andra jämför med betydligt tidigare alster. Själv ställer jag mig till den sista skaran, för trots att man mer eller mindre vet hur det ska låta innan man köpt skivan så är Evisceration Plague i mina öron den bästa på väldigt länge från Cannibal Corpse.
Sedan George Corpsegrinder Fisher kom med i bilden har bandets nytänkande mer eller mindre försvunnit helt. Om det är Corpsegrinder´s fel eller inte låter jag vara osagt, men faktum är att Cannibal Corpse på dom sista 10-12 åren kört på samma säkra konsept. Dom som gillat bandet sedan start har hållit sig kvar och fortsatt banga till varje skiva, dom som inte tyckt att bandet varit så bra har fortsatt tycka så. Alla som köpt färdig ärtsoppa från Ica vet hur det smakar och väntar sig inte så mycket mer. Detsamma gäller skivorna som Cannibal Corpse släppt. Dock tycker jag att Evisceration Plague är ett stort steg i rätt riktning. Det är inte samma monotona malande, utan låtarna har fler nivåer och låter mycket intressantare. Pat O´Brien och Rob Barret kör tremolos och solon av typen hyperaktiv-mygga-som-just-lärt-sig-steppa-hellre-än-bra och wm i svajslit blandat med klassiska Cannibal Corpse-riff som lika gärna kunde varit plockade från Eaten Back to Life. Alex Webster bassar på, som vanligt väldigt bra, men alldeles för tyst. Paul Mazurekiewicz är den som drar ner det hela lite. Inte för att han är dålig eller så, men hans trumspel är så monotont och robotlikt att man lika gärna kan lyssna på en sån där uppdragbar apa som bankar ihop två cymbaler så man kan tro att den är påväg att skita ut tjocktarmen. Lek efterlyses!
George Fisher vrålar på bra, med sina typiska låga growl och höga häxskrin. Gilla det eller inte.
Det mest negativa med skivan är att den inte innehåller någon riktig hit. Vad som skulle behövas är en ny Hammer smashed face, då vore skivan fulländad.
Nästan.

http://www.cannibalcorpse.net/
http://www.myspace.com/cannibalcorpse