Rotting Christ - Theogonia (2007)

Redan dom gamla grekerna kunde spela blackmetal, det visar den Tom Cruise-fula Athenaren Sakis Tolis (jo, han ser ut som en långhårig, skäggig Tompa med jättenäsa och allt) och hans polare i Rotting Christ. Dom bildade sin lilla orkester redan 1987, men spelade då mer grindcoreorienterad musik, som dock ganska snabbt övergick till ondare typ av metal.

Demos spelades in, splittar spelades in. Nån EP spelades in, men det var egentligen inte förrän dom släppte fullängdaren Thy Mighty Contract (1993) som dom blev riktigt kända.
Efter den skivan kom några efterföljande fullängdare (Non Seviam, Triarchy of the lost lovers, A dead poem, Sleep of the angels, Khronos, Genesis och Sanctus Diavolus) men någon fler riktig hit blev det inte. Tvärtom var det nog många som mer eller mindre tappade intresset då skivorna tenderade att bli tråkiga, taskigt producerade och musiken i sig blev allt mer goth/progressiv/nånting och den ursprungliga grekiska ilskan var ett minne blott. Dock så har gänget nu hittat tillbaka litegranna med Theogonia, som är tuffare och tyngre än på länge.

En del influenser från Nile verkar dom ha snappat upp också, för på inte bara ett spår används mystiska instrument och körer som för tankarna till egyptierna/grekerna/romarna på tiden då folk gick omkring i toga och tofflor av den luftigare sorten. Även mitt stora hatobjekt när det gäller Rotting Christ, sången, har blivit bättre.

Som seden lär så ska jag också nämna att Theogonia består av inte mindre än 10 låtar av bra kvalité och dom räcker nästan 43 minuter.

Summan av den rena, svarta ondskans påse kardemumma är följande: Ska ni köpa en skiva Rutten Kristus, köp antingen Thy mighty contract eller just Theogonia. Annars kanske ni blir besvikna.

Ett annat tips är att kika lite på deras officiella hemsida, för den är snygg.

http://www.rotting-christ.com/