Pololtia Micpetlacalli - Yeztlichichihualayatl (2012)

01. Atac Nezcalicayotl
02. Chichihuacuauhco
03. Chicome
04. Cuechcoatl Yelizyotl
05. Eztlacuani
06. Quetzal
07. Quiyahuitl
08. Tlacaxipehualiztli
09. Tlamazteocaltoni Tlachicochiuhtli (ica Silvana Gómez SGGA)
10. Tletletl Xiuhtik

Det här är ett av det skummaste helvete jag någonsin hört. Pololtia Micpetlacalli är ett enmansprojekt av någon tomte från Peru. Detta är en salig blandning av noise/folk/nature och raw black metal som nästan enbart är framtrollad på en dator istället för instrument. Det är slagverken som ska vara de enda riktiga intrumenten. Fast det låter ju mest som att mannen i fråga spelar trummor med hjälp av ett par blyetspennor och mammas såskastruller. Det är dessutom dåligt framfört och han håller inte takten.
Resten av musiken är dels gammal Aztek-disko, djungel-ljud, skrän, skrik, världens fulaste bas och vad som verkar vara en audioupptagning av Naturrutans dokumentär om regnskogarna i Amazonas. Allt inspelat på en bandspelare inköpt på Perus motsvarighet till Rusta för si sådär 3 kronor. Detta märks inte minst när bandspelaren håller på att lägga av i nån låt. Ja, han hade visst spelat in sina systrar när dom övar inför det uppträdandet kyrkans kör ska ha till helgen också.

Texterna ska enligt upphovsmannen vara på ett språk som Aztekerna talar (det lilla man faktiskt kan höra låter mer som ett aspackat finskt lurvigt mupp-djur som rymt från barnkanalen ).
Det kan också sägas att denna okända upphovsman samtidigt som banspelaren även köpte krita och papper och plirade fram vad som kan vara det fulaste skivomslaget sista decenniet. Fast den passar ju till resten måste jag väl erkänna.

Skulle ni någon gång vara sugen på att höra någonting riktigt udda och värdelöst så tveka inte att leta rätt på Yeztlichichihualayatl (säg det snabbt tre gånger hos din närmaste skivmånglare). Frågan är väl om detta kan vara så dåligt och udda att det blir kultförklarat eller om skiten bara förblir skit...