Abruptum - Potestates Apocalypsis (2011)

1. Pestilencia
2. Bellum
3. Fames
4. Mort

Evil - Allting

Abruptum kallades en gång i tiden för världens ondaste band. Om det stämmer låter jag er själva avgöra, men visst har dom (It, All och Evil) lyckats skapa en viss aura kring bandet som sedan ganska många år sedan både blev ett enmanna band där Morgan "Evil" Stenmayer Håkansson skötte allt och dessutom lades ner (2005) av densamme.

Abruptum spelar/spelade ambient black metal och är ett av de allra första banden och därmed pionjärer för många övriga efterkommande. Det är garanterat många ambienta band som håller Abruptum som inspiration och förebilder.
Men är det då bra? Tja, för det första blev jag rätt paff när jag såg att Potestates Apocalypsis över huvud taget släpptes då jag inte ens visste att Evil bringat liv till Abruptum igen. När förvåningen släppt och jag lyssnar på de fyra spåren som skivan innehåller är jag inte särskilt förvånad över hur det låter, men inte särskilt imponerad heller. För mig är denna typ av musik ett enda porlande av oljud i olika former, och jag kan riktigt se framför mig hur ett par skumma gubbar i hudfärgade korvskinnstighta kroppsstrumpor ålar omkring på nåt mörkt teatergolv i Hässelby, framförandes nån form av obegriplig modern balett som det kallas när "aktörer" likt ovan beskrivna ålar/kryper/masar omkring på ett golv och lite så där slumpmässigt stannar upp och spretar med armar och ben i en pose kallad "trana i dödskramp", "vissen vass i viken" eller nåt annat djupt (a.k.a töntigt påhitt av ett fyllo till teaterfjolla).
Alltså, Potestates Apocalypsis är dryga 45 minuter meningslösa oljud, vilket gör mig lite besviken på Evil som jag i normala fall är ett stort fan av.

http://www.myspace.com/officialabruptum