Abruptum - Potestates Apocalypsis (2011)

1. Pestilencia
2. Bellum
3. Fames
4. Mort

Evil - Allting

Abruptum kallades en gång i tiden för världens ondaste band. Om det stämmer låter jag er själva avgöra, men visst har dom (It, All och Evil) lyckats skapa en viss aura kring bandet som sedan ganska många år sedan både blev ett enmanna band där Morgan "Evil" Stenmayer Håkansson skötte allt och dessutom lades ner (2005) av densamme.

Abruptum spelar/spelade ambient black metal och är ett av de allra första banden och därmed pionjärer för många övriga efterkommande. Det är garanterat många ambienta band som håller Abruptum som inspiration och förebilder.
Men är det då bra? Tja, för det första blev jag rätt paff när jag såg att Potestates Apocalypsis över huvud taget släpptes då jag inte ens visste att Evil bringat liv till Abruptum igen. När förvåningen släppt och jag lyssnar på de fyra spåren som skivan innehåller är jag inte särskilt förvånad över hur det låter, men inte särskilt imponerad heller. För mig är denna typ av musik ett enda porlande av oljud i olika former, och jag kan riktigt se framför mig hur ett par skumma gubbar i hudfärgade korvskinnstighta kroppsstrumpor ålar omkring på nåt mörkt teatergolv i Hässelby, framförandes nån form av obegriplig modern balett som det kallas när "aktörer" likt ovan beskrivna ålar/kryper/masar omkring på ett golv och lite så där slumpmässigt stannar upp och spretar med armar och ben i en pose kallad "trana i dödskramp", "vissen vass i viken" eller nåt annat djupt (a.k.a töntigt påhitt av ett fyllo till teaterfjolla).
Alltså, Potestates Apocalypsis är dryga 45 minuter meningslösa oljud, vilket gör mig lite besviken på Evil som jag i normala fall är ett stort fan av.

http://www.myspace.com/officialabruptum

Horna - Adventus Satanae (2011)

1. Adventus Satanae
2. Mustan sydämeni laulu

Spellgoth - Sång
Shatraug - Gitarr
Infection - Gitarr
Qraken -Bas
Vainaja - Trummor

De finska gamla rävarna i Horna har släppt ännu en ep att lägga på högen över ep´s. Ska jag vara ärlig så har jag inte följt med i Hornas liv sedan 2008 års fullängdare Sanojesi Äärelle, och det första jag då rätt logiskt märker med detta nya epos är att Corvus tyvärr lämnat bandet 2009 och session-sångaren Spellgoth tog över platsen, och även om han är en bra sångare i genren så har han inte lika stora fötter att fylla skorna efter Crovus.
Detta till trots så är dessa två nya låtar av Horna två av de bästa jag hört av bandet. Här är det rå, brutal och häftig black metal med en del klassiska metal riffande och tokmangel om vartannat. Typisk Horna black men lite granna version 1.3 då det inte är det där primitiva raw black metal som hörs mer på de tidigare låtarna. Det är aningen, men bara aningen, mer polerat fast ändå rått.
Så Horna ställer sig på plats bredvid de många av 2011 års BRA släpp.

http://horna666.com/
http://www.myspace.com/thetruehorna

Massacre återuppstår. Igen.

Lagom till tjugoårsfirandet av släppet till den klassiska "From Beyond", en av tidernas bästa skiva i genren brutal death metal, återuppstår Massacre igen.
Den 14 januari spelade bandet på The Brass Mug i Tampa, Florida med både gamla rävar som Terry Butler (bas) och Rick Rozz (gitarr) och de nya tillskotten Ed Webb (sång) och Mike Mazzonetto (trummor).

Nedan kan ni se den på just den konserten, framförandes en ny låt kallad Succumb to Rapture.

Arckanum - Helvítismyrkr (2011)

1. Helvitt
2. Myrkrin Vinna Hefnt
3. Ór Djúpum
4. In Svarta
5. Nifldreki
6. Svartr ok Þursligr
7. Þrúðgelmis Hlaut
8. Sísoltinn
9. Outro

Shamaatae - Allt

Moragossen Shamaatae har hållit på med sin så kallade Chaos-Gnostic metal i många år nu. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat särskilt mycket på denna herre så denna Helvítismyrkr är nästan mitt första möte med denna tusenkonstnär (trots att han verkligen verkar gilla Pan ;)  )

Helvítismyrkr är en ganska komplex skiva i all sin enkelhet. En typisk skiva som jag måste vara på rätt humör för att uppskatta.
Musiken i sig varierar friskt från hyffsat ambient och i min värld bara deprimerade och tråkig till riktigt feta heavy-riffande som direkt får fingrarna att posera i ett mäktigt \m/.
Att Shamaatae är duktig med instrument råder det ingen tvekan om. Jag finner ingenting jag direkt stör mig på under dessa närmare 50 minuterna som skivan sträcker sig (nåt som nästan är obligatoriskt på släpp från enmansband). Sången är också helt ok för genren även om jag föredrar kraften som tex Mortuus eller Gaahl besitter. Ja, på det hela taget är Helvítismyrkr en helt ok platta bara man är på rätt humör. Är man sedan tidigare fan av Arckanum så blir man nog inte alls besviken heller.

http://www.facebook.com/Arckanum.Official

Croocked Cross - s/t (2011)

1. Father Jack
2. The Law
3. First Redeemer
4. Free Chapel
5. Communion

JW - Sång, gitarr
David Vassalotti - Trummor

 Croocked Cross är en duo från staterna. Tyvärr fick dom nog tillgång till skolans musiksal och trodde sig kunna spela musik (vilket är helt fel). Ännu mer förvånande är att nån jävla idiot lät dom spela in skiten också. Efter att ha hört vad Croocked Cross låter är min önskan att bolaget VDR får näringsförbud efter detta fatala misstag.
Oljudet som ska likna musik är ett jävla oljud med dålig produktion och dåligt framfört av urusla "musiker". Jag har hört bättre skit från mellanstadieelever på fritidsgården. Nån borde faktiskt ha stryk för detta.

Triskele - A nations sorrow (2011)

1. Déaþ
2. Se Heremann
3. Hǽlu

Leofric - Allt

Triskele är ett enmansband från Skottland. Uppenbarligen är Leofric ett fan av Burzum för denna demo låter som vilken dynga som helst från vad Varg skulle kunna klämma ur sig en dålig dag på skithuset.
Produktionen är billig, musiken ännu billigare och sångprestationerna billigare än Rustas julrea.
Kvaliten är som en garderob från Jysk och hela skiten är snart på väg från mina domäner via avloppet. Väl medveten om att det som normalt åker i detta avlopp är mer värt än den här skiten.

Från början var denna demo bara en kassett-historia på 11 ex som delades ut till vänner, men av någon outgrundlig anledning kom skiten ut på cd också, till allmänhetens fara. Råkar ni på A Nations Sorrorw så smyg omedelbart ut från platsen.

http://www.myspace.com/triskeleband

Morbid Macabre - Nails of Lust (2011)

1. Domecq
2. Muere Predicador
3. Black Vomit (Sarcofago cover)

Alex Okendo - Sång

Morbid Macabre är något av ett mysterium. Jag fick 2011 års ep Nails of Lust hemskickad utan någon vidare info och inte är det mycket att få tag på heller. Att sångaren heter Alex Okendo är klart. Sedan är det bara live musiker och lite värdelöst vetande om detta fenomen.
Men skit i det. Musiken är av det råare slaget. Typiskt sydamerikansk death metal kan man säga. Att vem det nu är som skriver musiken är ett fan av Sarcofago är rätt uppenbart, och det är väl inget fel i det. Det är rätt ok faktiskt.  Med tanke på usel produktion och så, så är det riktigt lysande måste jag säga, men så är jag en sucker för grupper som tidiga Sarcofago, Morbosidad och så vidare.

Hur som helst, Nails of Lust kommer att höras många gånger fler från min herrgård, och jag hoppas att det blir mer av denna varan!

http://www.myspace.com/morbidmacabre

Blood Red Throne - Brutalitarian Regime (2011)

1. Brutalitarian Regime
2. Graveworld
3. Trapped, Terrified, Dead
4. Eternal Decay
5. Games of Humiliation
6. The Burning
7. Proliferated unto Hemophobia
8. Melena
9. Parnassian Cacoepy
10. Twisted Truth (Pestilence cover)

Vald - Sång
Død - Gitarr
Ivan Gujic - Gitarr
Erlend Caspersen - Bas
Emil Wiksten - Trummor

Dagens death metal är till stor del väldigt tråkig och alla verkar spela samma sak hela tiden, oavsett vilken skiva man lyssnar på. Detta gäller även norska Blood Red Throne och deras senaste alster Brutalitarian Regime. Mycket av skivan är likt förra spåret och väldigt få saker står ut från mängden. Ändå är detta det bästa jag hört på länge i denna genre. Norrmännen fläskar på ordentligt och spelar både brutalt, snabbt och bra på alla sätt. Blood Red Throne är helt klart en av de bästa banden när det kommer till döds, med sin Cannibal Corpse-manglande, framrusande audio-bulldozer. Visst sitter man och headbangar lite smått under stora delar av skivan och förundras över hur en man som har norska som modersmål kan låta så brutal.

http://www.myspace.com/bloodredthrone666