1. Det Eviga I
2. Det Eviga II
3. Den Döde I
4. Den Döde II
5. Den Döde III
Infon om Blodsband är väldigt kortfattad, men vad jag förstår så är det någon ensam stackars sate som gillar Burzum och har tillgång till en studio. Minimalistisk, repetetiv och atmosfärisk "black" modell fängelse-Burzum, och långa låtar gör denna skiva mig snabbt uttråkad.
Blodsband har hunnit släppa ytterligare en fullängdare i år. Både denna och den nyare finns att ladda ner gratis. Länkar hittar ni på Blodsband´s myspace. För egen del nöjer jag mig med denna och väljer att skita i den senare, även om den är gratis.
För övrigt så är texten på Den Eviga och Den Döde skriven av Esaias Tegnér (1782-1846), men varför text använd alls är obegripligt. Ingen kan ändå tyda någonting av det där surrandet som ska likna sång.
1. Harbingers of Night
2. Draconian Command
3. Son of Nore
4. In Death We Trust
5. Titan's March
6. Torn from Flesh
7. Black Blood Flux (Part 1)
8. Black Blood Flux (Part 2)
John Erik Andersen - Sång, gitarr
Finn Henriksen - Gitarr
Frode Fridtjofsen - Bas
Cato Skivik - Trummor
Norska Allfader sägs spela black/death metal. Likt Kalle Anka fnyser jag bara föraktfullt fram ett BAH! åt detta påstående. Allfader spelar tight och väldigt tråkig metal alá Crown of Thorns (senare The Crown) eller nåt liknande. Halvgrowlande sång utan någon som helst energi och stränginstrument som visserligen är välskötta men ack så tråkiga lämnar bara trummorna kvar som det enda någorlunda intressanta på denna 51 minuter långa platta. En platta som jag glömt bort i samma sekund som den lämnat spelaren.
1. Nordbundet
2. Motpol
3. Hordalands Doedskvad 1
4. Over Bjoergvin graater Himmerik 4
5. Nattestid ser Porten vid 1
Hoest - Sång, alla instrument
Tundra - Gitarr
Taake är ett av norges mest "kvlt" band sedan andra vågen black metal startade. Redan från början satte Hoest och co. ribban högt med sin atmosfäriska och råa black. Skivorna "Nattestid Ser Porten Vid", "Over Bjoergvin Graater Himmerik" och "Hordalands Doedskvad" fick alla ungdomarna att tugga fradga och vilja bränna ner kyrkor. Eller ja, alla tyckte dom var bra iaf, vilket på den tiden var samma sak.
Taake, som mer eller mindre är ett enmansband med olika personer som hoppar in ibland, är Hoest´s skötebarn. Hoest, som själv varit inblandad i en hel del kända band gör det mesta och gör det väldigt bra i Taake. Mest framträdande tycker jag personligen är gitarrspelet. Han skapar gång på gång enormt bra musik med känsla som överträffar väldigt många andra när det kommer till den mer känslofyllda, atmosfäriska delen. Trummorna gör han också mycket bra och är inte helt oäven som vokalist.
Kveld däremot får mig att fundera på varför den överhuvud taget släpptes. Inte för att jag klagar, men att släppa en skiva bestående av 4 gamla låtar och bara en ny (som ska göra reklam för den väldigt snart kommande fullängdaren "Noregs Vaapen"). På nåt sätt känns det litegranna "billigt" att kasta in några nyinspelade gamla låtar som om det vore ett samlingsalbum. I mina ögon hade det varit bättre att släppa en singel med ett par nya låtar istället. Kveld funkar bra för die-hard fans men övriga klarar sig gott och väl med den kommande fullängdaren.
Grand Mongrel - Sång, gitarr
Goat Euryn - Bas
Necros Craigos -Trummor
Efter att ha plågat mig igenom några skivor skräp kommer Australiens Mongrel´s Cross som ett glas isvatten i Sahara. Tokröjjig black/thrash med punkinfluenser i stil med första Nifelheim. Skräniga gitarrer, ilsket punkvrålande sång och en bas som tävlar med trummorna om att bulta på mest.
För det mesta rätt enkel och rak misshandel bara, men ibland kastas nåt riktigt roligt riffande in också. Ja, den här plattan är ett exempel på riktig spelglädje och då blir det nästan alltid bra. Enda felet med Whoresanna är att den är alldeles för kort.
1. Breaking Point
2. Changing Lives
3. Children (Robert Miles cover)
4. Edge of Time (live)
5. In Raven Claws (live)
6. Masquerade of Piety (Vicious Crusade cover)
Demian - Sång
Gozard - Gitarr
Pr1mal - Gitarr
Ilorgis - Bas, men på denna ep spelar Panzerfaust bas
Midgard - Keyboard
Bizo - Trummor, men på denna ep spelar AlexUnder trummor
Nightside Glance från Vitryssland bildades 2003 och har hunnit släppa en demo och en fullängdare innan denna ep. Att dom väljer att sätta med två covers är väl i sig inget konstigt, men att dessutom smälla in två livespår är i mina ögon rätt märkligt, då vi trots allt talar om ett rätt så okänt band. Hade dom släppt 3-5 fullängdare så hade jag inte reagerat eftersom det då skulle finnas en betydande mängd människor som skulle "känna igen sig" från spelningar dom sett med bandet ifråga. Men nog om det. Det kanske bara är jag som är grining.
Riktar vi istället in oss på musiken så är jag ingalunda imponerad (var det någon som sa grinig?). Nightside Glance låter som en blandning av Dimmu Borgir och Cradle of Filth. Visst spelar dom bra, men det ska skrytas alldeles för mycket med den s.k. klassiska skolningen för att musiken ska flyta på bra. Skala bort 50% av all pianoklinkande och skalonani på gitarrerna så hade det varit betydligt bättre. Trummorna låter alldeles för långsamma till musiken mer än en gång och Demian verkar göra sig alldeles för mycket besvär med att låta som Dani Filth.
Nej, det här lämnar mig helt oberörd och Breaking Point kastas snabbt i högen av meningslös skit som troligen aldrig kommer att spelas igen.
Black metalband i all ära, jag lever för black metal, men det finns ett band som står över allt annat. Ett band som ger mig den där lilla extra grejjen som ingen annan (inte ens Marduk) kan ge mig, och det bandet är Slayer. Smaka bara på namnet. SLAYER. Låter metal, det kan du inte förneka.
De har levererat sedan 1981 då klasskamraterna Hanneman och King började spela ihop. Förutom trummisen Dave Lombardo´s tillfälliga utflykt så har Slayer bestått av samma medlemmar hela tiden och aldrig vikit av en tum från vad dom gör bäst.
Tom Araya har stelopererat sin nacke eftersom han headbangat så mycket att han utvecklat en whiplashskada!
Jeff Hanneman blev biten av en spindel och insjuknade efter det eftersom han fick en köttätande parasit av bettet! Blir det hårdare än så? Blir det mer metal än så??
Svaret är naturligtvis nej. Därför hyllar Recensenten från Heldvete Slayer genom att köra denna videogazmatron i deras ära, med den tuffaste musiken av dom alla. Deras egen.
Först ut blir Seasons in the Abyss. Titelspåret från 1990 års album och troligen den näst bästa skivan som någonsin blivit släppt. Kerry King har hår och Jeff Hanneman är renrakad. Tom Araya headbangar fortfarande.
Sedan har vi Bloodline från albumet God Hates us All. Här med Paul Bosthop på trummor. Kattungen är söt, men Slayer i kostym är nog snäppet sötare.
Två av de mest klassiska Slayerlåtarna är Raining Blood och South of Heaven. Så varför inte köra dem bägge? Och varför inte live?
Sen då? Tja kanske Disciple. Även den från God Hates us All. Tom´s sång är helt enastående i denna video.
Från sista studioalbumet World Painted Blood har vi Beauty Through Order.
1988 släpptes South of Heaven. Här hittar vi låten Silent Scream, som är en av de bästa livelåtarna i repertoaren, mest på grund av det ursinne som Dave Lombardo brukar visa upp när han slår fram låten på trummorna.
Hate Worldwide kommer från World Painted Blood, 2009.
2006 släpptes albumet Christ Illusion, och härifrån plockar vi låten Cult. Det får avsluta videogazmatron för denna gången.
