Vetala - Satanic Morbid Metal (2010)

1. Night's Abominations
2. Ashes and Fog Cover My Realm
3. Messengers of Doom
4. Satanic Morbid Metal
5. Bloodshed upon the Altars of Christianity
6. Miseries, Famines and Deaths
7. We Torment the Bastards Kingdom
8. Satanic Invasion
9. Ghoul's Invocation

I Portugal finns ett par killar som tycker att dom är rent sjukt mycket kvlt underground black metal. Ja, rent så mycket att det dryper ondska och Lucifer själv sitter och applåderar/skrattar gott åt deras fantastiska och sjukt onda musik.
I resten av världen finns det folk som tycker att Vetala är den sämsta skit dom hört.

Vetala består av några killar som inte kan spela, inte sjunga och har, likt många andra självordsbenägna depp-black grupper en jävligt kaxig inställning till hur true, kvlt och bäst just dom är.
Helt värdelösa med andra ord.

Lord Belial återuppstår

Saxat från hemsidan:

July 2010

Lord Belial resurrected!

1½ years has passed since Lord Belial was put on ice.
Lord Belial has now been resurrected with the original line-up.
New material is being written in this very moment, some new songs will be recorded as soon as possible
for streaming/downloading at www.myspace.com/lordbelialband

A big Thanks goes out to all friends and fans who have been supportive in our time away from the band.

/Lord Belial

2009 gick bandet ut med att dom skulle lägga ner pga att Micke hade svåra problem med tinnitus. Om dessa problem har gått att få bukt med framgår inte riktigt, men vad fan är väl lite tjut i örat när man kan spela brutalmetall?

http://www.lordbelial.com
http://www.myspace.com/lordbelialband

Emperor Magus Caligula tackar för sig

Dark Funerals frontman och sångfågel Emperor Magus Caligula har gått och blivit Svensson.
Därför väljer han att sluta i Dark Funeral och ska istället gifta sig och prioritera annat i sitt liv än att leva rockstjärneliv på turne.

På Dark Funerals hemsida finns det officiella meddelandet att läsa, och nu börjar alltså jakten på en värdig ersättare. Undrar just hur det ska gå. Spänningen är oooliiiiiiiiiidlig som Peter Harrysson skulle uttrycka det. Nervös väntan ligger framför alla fans.

http://www.darkfuneral.se/darkfuneral.htm

1349 - Demonoir (2010)

01. Tunnel Of Set I
02. Atomic Chapel
03. Tunnel Of Set II
04. When I Was Flesh
05. Tunnel Of Set III
06. Psalm 7:77
07. Tunnel Of Set IV
08. Pandemonium War Bells
09. Tunnel Of Set V
10. The Devil Of The Desert
11. Tunnel Of Set VI 01:33
12. Demonoir
13. Tunnel Of Set VII

På den limiterad digipacken följer en bonus CD där följande bonusspår finns

1. Rapture (Morbid Angel Cover)
2. Strike of the Beast (Exodus Cover)
3. Nerves (Bauhaus Cover)

Ravn - Sång
Archaon - Gitarr
Seidemann - Bas
Frost - Trummor

Skeptisk som fan efter missfostret Revelations of the Black Flame börjar jag lyssna på Demonoir. Snart infinner sig dock ett nöjt flin från öra till öra när jag inser att Ravn och co har skärpt sig och börjar göra musik igen.
Demonoir är kaos, inferno, ett slagfält utan like. Det börjar dovt, mullrande. Trupperna samlas på höjden inför det kommande slaget. De efterföljande spåren är ren och skär frustrerad aggression där Frost´s fanatiska trumspel manar på trupperna i bakgrunden, sträng och sång står för demonerna i slagfältet och av ljudet att döma så går det blodigt till.

Det är länge sedan jag hört Frost spela så sjukt bra som han gör här. Hastighet och skills är av det slaget som gjort Frost till kung av trummisar, och här bevisar han en gång för alla att han gjort sig förtjänt av den titeln. Helt sjukt så bra han är.
Archaon och Seidemann maler på med snabba, rätt enkla men även grymma riff och Ravn vrålar krigsrop riktigt bra.
Mellan varje "riktig" låt finns ett slags mellanspår av intro-stuk. Dessa kan man väl hoppa över då och då, men dom funkar, även om det kan tyckas bli lite för mycket.

På det hela taget är Demonoir en riktigt våldsamt bra skiva. Den som inte headbangar ett par minuter in i Psalm 7:77 är antingen dum i huvudet eller dansbandsbassist.

1349 - låter ni såhär i fortsättningen så är ni förlåtna misstaget med Revelations of the Black Flame och skyller hela den skiten på T.G Warrior.

http://www.legion1349.com/
http://www.myspace.com/1349official

Demonic Resurrection - The Return to Darkness (2010)

01. Between Infinity and Oblivion
02. Where Dreams and Darkness Unite
03. The Warriors Return
04. A Tragedy Befallen
05. The Unrelenting Surge of Vengeance
06. Bound by Blood, Fire and Stone
07. Lord of Pestilence
08. Dismembering the Fallen
09. The Final Stand
10. Omega,I

Sahil "The Demonstealer" Makhija - Sång, gitarr
Daniel Rego - Gitarr
Husain Bandukwala - Bas
Jetesh "Mephisto" Menon - Keyboard
Virendra "Viru" Kaith - Trummor

Demonic Resurrection släppte i januari sitt tredje fullängdsalbum. Väldigt mycket filharmoniska orkestern blandat med distade gitarrer och väldigt tråkigt trumspel. Sången blandas mellan klarsång alla metal och growlande som ibland är väldigt likt Beleth från Noctem.
Jag har lyssnat igenom (läs sovit mig igenom) skivan ett antal gånger nu och det enda någolunda intressanta jag hittar på denna skiva är introt, som är rakt av stulet från soundtracket från Alien. Resten är för mig helt och hållet meningslöst. Det liknar mest som att Robert Wells har tagit in ett metalband och komponerat ihop nån skit för Rhapsody in Rock. Jag sitter hellre och ser reprisen på HELA bröllopet mellan Vicktoria och vad fan den nya prinsen nu heter. Jättekul…


http://www.demonicresurrection.in/
http://www.myspace.com/demonicresurrection

Semargl - Ordo Bellictum Satanas (2010)

01. Credo Sacrifice
02. Credo Possess
03. Credo Bellictum Satanas
04. Credo Revolution
05. Credo Satania
06. Credo Total Krieg
07. Credo In Chaos
08. Credo Flaming Rain
09. Credo Insanity (Intoxicated)
10. Credo Inner Evil
11. Credo Dead to this World
12. Credo Vrangsinn


Rutarp - Sång
Shaddar - Gitarr
Hannibal - Bas, sång
Monolith - Trummor

Semargl från Ukraina är ett band som tyvärr helt gått mig förbi. Lyssnar man på bandets första fullängdare Attack on God får man smakprov på riktigt jävla bra black metal. Hur jag kunnat missa den fattar jag inte, men jag skäms bara jag tänker på det.
Årets alster, Ordo Bellictum Satanas är dock en helt annan historia. Skummare album tror jag inte jag har hört tidigare. Det verkar litegrann som att Semargl inte riktigt vet själva vad det är för typ av musik som vill spela, så dom kör lite blandat. Man kan nästat tro att det är en samling med flera olika band när man får en musikalisk resa och upplever black ´n roll, technometal, deppig jazz-metal, industi och vad fan det nu är alltmest.

Början av skivan är black ´n roll som sedan går över i vad som närmast kan jämföras med black metal. Sedan går det över till techno med låten Revolution och så håller det på. Det blandas hejvilt med trumpeter och rent o skärt oljud. Det är skitbra och skrämmande värdelöst i samma skiva. Helt otroligt vad ett enda band kan åstakomma med en enda skiva.

Resultatet av detta är att jag sitter med en skiva som jag har hunnit lyssna på mer än någon annan skiva på väldigt länge (skulle vara senaste från Urgehal då).
Ibland diggar jag som fan, ibland diggar jag men skäms samtidigt över att jag faktiskt tycker att det är bra. Sen finns det spår jag vägrar att lyssna på för att det är så genomuselt att det är pinsamt. Jag bara väntar på att stereon ska spotta ut skivan och ge meddelandet "Does not compute" i displayen.

Missa för all del inte Ordo Bellictum Satanas, men bered er på en skumpig färd.

http://www.semargl.com.ua/
http://www.myspace.com/semargl

Opfertod - Den Kdy Povstali Jsme (2010)

1. Intro
2. Smrt Hrdinů
3. Ocel a Oheň
4. Den kdy povstali jsme
5. Vítr nese poselství války
6. Píseň války
7. Outro

Jarl Waldar - Sång, programmering
Skaldengesang - Bas, gitarr

Tjeckiska bandet Opfertod bjuder ut sin demo Den Kdy Povstali Jsme för gratis nedladdning. Omslaget visar husruiner och en fet kanon, och kanoner är ju alltid tuffa så därför laddade jag ner demon som med intro och outro innehåller 7 spår primitiv black metal.

Krig verkar vara Opfertod´s grej. Massor med kanoner, raketer, flygplan, bomber & granater, kulsprutor och you name it blandas in in den simpla, malande musiken. Gitarren (eller om det är basen? Det går fan inte att höra om det är en tokdistad bas som surrar på eller om det faktiskt är en gitarr. Låter mer som en bas ialla fall) surrar på med enkla riff på hög volym. Ibland får man känslan av att dom jammar istället för att spela in en demo för man får vid flertalet tillfällen
känslan av att Skaldengesang inte riktigt vet vad han ska köra för riff härnäst och så blir det lite som det blir. Osäkert och tveksamt till en början innan han får upp farten igen. Trummorna låter förvånandsvärt bra för att inte vara riktiga.
Sången låter inte alls bra. Kanske inte så mycket för att Jarl inte kan growla men mer för att han har effekt på sången som låter illa. Sedan har dom en del gästervokalister också, bestående av inspelningar av snubbar som håller tal på tyska. Min tyska är inte särskilt imponerande men jag kan gissa att dom snackar propaganda/krig.
Hurvida Opfertod är NSBM eller inte verkar det råda skilda meningar om, och bandet självt syns inte till på nätet. Inte officiellt iaf. Jag tycker dock att det lutar rätt mycket åt NSBM-hållet.

På det hela taget så ger jag inte mycket för demon, men samtidigt så har dom (rent musikaliskt) en del riff som sätter sig som en fet gammal kärring på halkig trottoar i skallen och sitter sedan kvar där för spontant nynnande flera dagar efteråt. Ur en rent musikalisk synpunkt kan jag tycka att Opfertod kan ha en framtid om dom börjar låta säkrare än vad dom gör på denna demo.
Politiskt kanske dom failar rätt fett, men det är ju en annan sak.

Carach Angren - Death Came Through a Phantom Ship (2010)

1. Electronic Voice Phenomena
2. The Sighting is a Portent of Doom
3. And the Consequence Macabre
4. Van der Decken´s Triumph
5. Bloodstains on the Captain´s Log
6. Al Betekent Het Mijn Dood (Even if it Means my Death)
7. Departure Towards a Nautical Curse
8. The Course of a Spectral Ship
9. the Shining was a Portent of Gloom


Seregor - Sång, gitarr, bas
Ardek - Keyboard
Namtar - Trummor

Min senaste bekantskap inom symfonisk black är holländska Carach Angren. Ett band som tar en stor skål Therion, kryddar med Dimmu Borgir och kokar till en välsmakande gröt. Inmundigas med en grönsallad där dom ringlat över både lite rumstempererad King Diamond och vällagrade strofer klassisk musik.
"Vad fan blir då det?" kanske du undrar lite skeptiskt. Jo, det blir minsann inte kattskit.
Death Came Through a Phantom Ship är bandets andra fullängdare och ett rent musikaliskt äventyr. Det är en temaplatta vi talar om och att lyssna på den är mer som att vara på en teater än att slölyssna på bra musik. Man sugs in i historier om spöken och blodtörstiga sjökaptener, och om man ser på bandet live (det finns klipp på youtube) så ser man att framför allt Seregor är lite av en teaterapa när han med stora, yviga rörelser ryter fram historier och legender.
Som sig bör för ett band som spelar black metal så är medlemmarna inlästa på Tolkiens sagor och har valt namnet Carach Angren som tydligen betyder järnkäftar på älvamål. Om dom dessutom är fans av gamla skurkar från James Bond filmerna så är ju saken biff.

Så här i efterhand kan jag bara konstatera att jag missat någonting bra och ska garanterat inhandla den första skivan, Lammendam, som även den är en konceptskiva. Denna gång om Vita frun, "La Madame Blanche". Jag hoppas att den är lika bra som den här skivan.

http://www.carach-angren.nl/home.aspx
http://www.myspace.com/carachangren