Ov Hell - The Underworld Regime (2010)

1. Devil's Harlot
2. Post Modern Sadist
3. Invoker
4. Perpetual Night
5. Ghosting
6. Acts of Sin
7. Krigsatte Faner
8. Hill Norge

Shagrath - Sång
King - Bas
Teloch - Gitarr
Ice Dale - Gitarr
Frost - Trummor

Det är sällan nya band har så höga förväntningar på sig. Anledningen till att Ov Hell hade dessa förväntningar torde man kunna se ovan där medlemmarna visas. Ov Hell är ett slags All Star-band med idel kompetenta veteraner inom norska black metalscenen.
Musiken är skriven av King och texterna av Shagrath, med viss hjälp av Silenoz och Sarah Owens.
Ov Hell startades av King. Han samarbetade och skickade ideér till Shagrath och efter en tids pusslande kom båda parter överrens om vad Ov Hell skulle vara och därefter gick det rätt fort. Musiken är skriven av King, till stor del redan i den sista skälvande tiden i Gorgoroth och under den korta period som han och Gaahl hade projektet Good Seed (Gaahl lät ju sedan meddela att han lämnade scenen med undantag av Trelldom).
När jag först hörde skivan blev jag lite besviken. Inte för att det var dåligt men snarare att det inte var tillräckligt bra. Mediokert var första tanken. Nu har jag dock hört igenom skivan rätt friskt och den vinner helt klart med tiden. Shagrath är bättre än han varit på lång tid och låter på sina håll riktigt elak. Detta kan ha att göra med att han inte faller tillbaka på keyboardslingor som han hela tiden gör i Dimmu Borgir.
Musiken kör på i det stora hela på medelfart och jag upptäcker fortfarande vinnande riff. Medlemmarnas tidigare erfarenheter lyser igenom och man kan höra både Gorgoroth och Satyricon spegla av sig i bakgrunden, och tex på Ghosting låter det en hel del Immortal också.

Jag ska lyssna igenom denna skiva x antal gånger till innan jag lägger den åt sidan för denna gång men jag är redan konverterad från skeptisk till fan av Ov Hell och ser redan fram emot nästa release.

http://www.myspace.com/ovhell

Sorr Makhaam - Promo 2010

1. Veraan
2. Sombre Evening & Infinite
3. Sullen

Starray - Sång, gitarr, piano
Khumshak - Trummor

Sorr Makhaam är ett depressivt black metalband från Pakistan. Jag har inte hittat så mycket info om bandet ifråga, men man kan gratis ladda ner deras Promo 2010 via deras myspace. Detta har jag nu gjort och jag fick 3 låtar.

Första spåret är en kråka som kraxar taktfast och tonsäkert till lite bakgrundssorl.
Andra spåret är ett långsamt pianoklinkande. Det mest spännande som händer här är två snabba, svaga slag på en cymbal.
Tredje spåret. Här kommer kråkorna tillbaka. Välkommen tillbaka säger vi. Sen brakar det loss med typisk depressiv black metal.
Rått sound med tyngd på gitarr och distant sång som mest låter som bräkande klaganden (tänk fåret från Tele2-reklamen goes självmordstankar).
Jag är absolut inget fan av denna genre så jag ska inte uttala mig om det är bra eller dåligt (jag finner allt liknande dåligt) jämfört med andra band som hyllar ensamhet, självmord och allt vad fan det nu är, men nu har jag iaf hört ett band från Pakistan, så nu kan jag med gott samvete ta bort detta från hårddisken och satsa på nästa musikaliska äventyr.

http://www.myspace.com/sorrmakhaam

Abigor - Time is the Sulphur in the Veins of the Saint... (2010)

1. Part I
2. Part II

A.R. - Sång
P.K. - Gitarr, bas
T.T. - Trummor

Redan på förra fullängdaren (Fractal Possession) tog Abigor en skarp vänstersväng och vek in på teknisk/industriell/elektronisk/experimentell väg och lämnade stora black/death metal-huvudleden. Många gamla fans tog avstånd och hoppades nog att det var en tillfällig formsvacka. Detta visar sig nu att det ingalunda var, och Abigor trallar vidare med det industriella-tekniska-experimentella men två (rätt långa) spår på en ny fullängdare.

Tanken med albumet är att man ska sitta ner och lyssna på hela härligheten i en enda lång sittning och bara falla in i atmosfären. Jag gjorde detta och efter att bägge låtarna tagit slut känner jag bara att det var långtråkigt och konstigt. Synd på ett band som var så bra en gång i tiden.

http://www.abigor.at/
http://www.myspace.com/abigorhorde

Winter Grief - Grief Winter Forest (2010)

1. Cold Air Caves (Part I)
2. Skorb Winter Forest
3. Ledyanoy Waters, satin-freezing
4. Aurora Borealis
5. The Night Sky Full of Stars
6. In the Rays of Winter Sun, Silver Snow
7. Cold Air Caves (Part II)

Eligor - Allt

Rysk ambient black metal. Jag har mina misstankar redan innan jag börjat lyssna på skiten. Det är:
* Ryskt
* Enmansband
* Ambient
* Omslaget är en bild på en skog (fast det måste medges att bilden är snygg)
Detta är recept på illa hemsk skiva.

Skränig gitarr och enformigt trumspel varvas med långsamma partier, ren gitarr, vattenporlande, droppande och eldsprak. Sången är mestadels bara ett burkigt väsande, även om det inte är alltför mycket sång i låtarna.
Det här är verkligen inte min grej. Det bästa med hela plattan är loggan som tilltalar mig på nåt Darkthronesätt. I övrigt så är den enbart slöseri med tid enligt min åsikt.

http://www.myspace.com/wingrief

Wold - Working Together for our Privacy (2010)

1. The Secret
2. Death Spiral
3. Lovey Dovey

Obey
Fortress Crookedjaw

Kanadensiska Wold kommer med sin fjärde fullängdare. Trots det bara är en 3 spårs sådan så sträcker den sig ut i över halvtimmans plågande oljud.
Exakt varför detta skulle klassas om black metal förstår jag inte trots idogt grubblande. Detta är noise och inget annat.
Helt värdelöst skrän som jag lika gärna kunde ha hört i närmaste industriverkstad. Därmed lägger vi bort detta och hoppas på bättre band inom kort.

http://wold-klan.blogspot.com/
http://www.myspace.com/woldsongs

Nocturnal Blood - Invocation of Spirits (2010)

Nocturnal Blood - Invocation of Spirits (2010)

1. Invocation of Spirits
2. Blood Impurity
3. Reaper (Hellhammer cover)

Nocturnal Ghoul, Spirit of Darkness - Allt

Amerikanska enmansbandet Nocturnal Blood bjuder på nostalgitripp nummer två på kort tid. Här talar vi om rå, satanisk black/death av modellen som bla Archgoat, tidiga Beherit, tidiga Naxzul eller varför inte Morbosidad tidigare bjudit på. Dova, mörka och mässande slingor ackompanjerat av simplistiska trummor och mörkt growlande.

Det finns inte så mycket att orda om när det gäller Invocation of Spirits. Gillar man gammal klassisk black/death av detta stuk så är denna singel ett välkommet tillskott till samlingen och i sanning ett givet inslag i hissen på väg ner till skärselden för veckans svarta mässa. Glöm inte eldgaffel och någonting att grilla!

http://nocturnalblood.archasmreleasing.com/

Baptism - Chalice ov Death (2010)

1. Chalice of Death
2. The Crown ov Darkness

Kommander Lord Sargofagian - Allt

Kommander Lord Sargofagian eller Ossi Mäkinen som han heter, har varit inblandad i flertalet kända band. Horna, Behexen och Satanic Warmaster för att ta några exempel. Därför är det kanske inte så konstigt att Baptism är stöpt i samma form av enkel, rå och opolerad black metal.
Så, vad bjuder det sista från Baptism på då? Jo, en riktig flashback till slutet av 1990. Black metal av enkelt stuk med enkla och rätt enformiga slingor från skräniga gitarrer, en bas som inte går att höra och trummor som är riktigt ok men även dom verkar köra fast i samma återkommande slingor hela tiden, vilket gör att jag rätt snabbt tappar intresset. I övrigt är musiken aningen åt det melankoliska hållet och på andra spåret bjuds på lite klarsång av värsta körstuket.
Chalice ov Death ger säkerligen fans av klassisk tidig black metal en liten kick. Mig ger den en liten nostalgitripp men ingenting mer.

http://www.baptism.cjb.net/
http://www.myspace.com/baptismofficial

Kult ov Azazel - Destroying the Sacred (2009)

1. The Plagues Of Humanity
2. Conquer & Decimate
3. Ancient Evil
4. Angel Of Fatal Winds
5. Slaughter The Prophets
6. Gutting Religious Heritage
7. Destroying The Sacred
8. Nocturnal Blasphemy
9. Storming The Gates
Bonusspår: Hang the Pope (Nuclear Assault cover)

Xaphan - Sång, gitarr
Xul - Bas, sång
Hammer - Trummor

Kult Ov Azazel är ett av amerikas bästa black metalband. Mer eller mindre kultförklarat från sin undergroundtid för sin stenhårda, toksnabba black metal av klassiskt snitt.
Kult Ov Azazel har, trots diverse medlemsbyten fram och tillbaka lyckats behålla sitt sound och stil genom åren och de som en gång börjar gilla bandet tenderar att fortsätta med det. För övrigt så har Xul valt att, åtminstone för en period, lämnat bandet. Den gamla bassisten VJS har ryckt in som livemedlem. Detta skedde efter att Destroying the Sacred blivit inspelad.

Destroying the Sacred är bandets femte fullängdare och det visas absolut inga tendenser på nedtrappning jämfört med tidigare alster. Det går oftast fort som fan med gitarrer som tremolo-surrar hela tiden, bas som mullrar på i samma stuk och trummor som ger prov på blast beats i icket föraktfullt tempo. Musiken jämförs av många med både Marduk och Dark Funeral just pga tidigare nämnda mening, och jag håller till viss del med. Det låter mer svenskt än amerikanskt i alla fall. Det enda som stör mig lite granna är Xapha´s sång, som ger mig hosta bara jag hör honom. I övrigt är skivan väl värd en genomlyssning eller två.

http://www.kultovazazel.com/
http://www.myspace.com/kultovazazel