Slayer - World Painted Blood (2009)

01. World Painted Blood
02. Unit 731
03. Snuff
04. Beauty Through Order
05. Hate Worldwide
06. Public Display of Dismemberment
07. Human Strain
08. Americon
09. Psychopathy Red
10. Playing With Dolls
11. Not of This God

Tom Araya - Sång, bas
Jeff Hanneman - Gitarr
Kerry King - Gitarr
Dave Lombardo - Trummor

Slayer, kanske det största bandet någonsin inom metal har släppt nytt studioalbum, det har väl knappast någon missat? 28 år och 11 studioalbum har dom hunnit med. Själv har jag varit ett fan av Slayer sedan sisådär 20 år sedan och mitt favoritalbum är Seasons in the Abyss eller kanske livealbumet Decade of Aggression.
Sedan typ 10 år tillbaka har recensioner av Slayerplattor varit rätt kritiska. Alla är fans och alla vill dom ha tillbaka "gamla" Slayer istället för det Slayer som föddes redan kring albumet Divine Intervention. Jag har alla skivor och har vägrat gnälla över den nya stilen som Slayer gick över till. Kanske mest för att det var just Slayer, och dom gnäller man inte på, dom avgudar man. Fast innerst inne ville väl även jag höra ett nytt Seasons in the Abyss istället för ett nytt Diabolus in Musica.
Nu har jag och många med mig fått vad vi velat hela tiden med World Painted Blood, som hela plattan består av både det tokös och de lugnare partierna och dom klassiska Slayer-riffen som dom skämde bort oss med för ett par årtionden sedan.
Redan efter ett par lyssningar så inser man att Slayer har gjort några nya låtar som kommer att vara lika självklara på varje konsert som South of Heaven och War Ensamble är idag. Ni vet, låtar med riff som sitter som en träklubba i pallet på ett sovande barn. Riff som gör behovet av att hålla en gitarr i händerna nu direkt blir överväldigande. Riff som bara Slayer kan.

Är Slayer fortfarande bäst? Tja, är Mr. T neger?
Svaret är ja (på båda)

http://www.slayer.net/
http://www.myspace.com/slayer

General Surgery - Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism (2009)

01. Necronomics
02. Decedent Scarification Aesthetics
03. Restrained Remains
04. Final Excarnation
05. Necrocriticism
06. Exotoxic Septicity
07. Adnexal Mass (CD) / Excessive Corpus Delicti (LP)
08. Virulent Corpus Dispersement
09. Ichor
10. Idle Teratoma Core
11. Perfunctory Fleshless Precipitate
12. Plexus Necrosis
13. Unwitting Donor/Cadaver Exchange
14. Mortsafe Rupture
15. Deadhouse

Erik Sahlström - Sång
Joachim Carlsson - Gitarr
Johan Wallin - Gitarr
Andreas Eriksson - Bas
Andreas Mitroulis - Trummor

Sedan General Surgery´s split med Butcher ABC har jag varit sugen på fullängdaren Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism. Nu är den i min ägo och är avlyssnad ett gäng gånger.
Fortfarande tycker jag att General Surgery är ett av dom bästa grisdödsbanden som finns just nu, men lite besviken är jag.
Eller besviken och besviken... Det var bara inte fullt lika bra som splitskivan. Bortser man från det är öset fortfarande på topp och skivan är väl värd sina pengar. Erik Sahlström som ersatt Grant McWilliams på sång vrålar på och är helt klart en av dom bättre i genren. Grant är för övrigt fullt upptagen med att supa så det är därför han inte är med i bandet längre.
Strängbändare och skinnsmiskare kan jag inte heller klaga på, dom underhåller vilken headbangare som helst plattan igenom.
Kort sagt; Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism bjuder på ett jävla röj.

http://generalsurgery.se/
http://www.myspace.com/generalsurgery

Immortal - All Shall Fall (2009)

1. All Shall Fall
2. The Rise of Darkness
3. Hordes To War
4. Norden On Fire
5. Arctic Swarm
6. Mount North
7. Unearthly Kingdom

Abbath - Sång, gitarr
Apollyon - Bas
Horgh - Trummor

Norska kultbandet Immortal verkar vara lika ostabila som en D-link router. När dom är bra är dom riktigt jävla bra. Exempel på bra skivor är Pure Holocaust och Battles in the North. Bägge suveräna skivor. Även på senare tid har dom lyckats någon gång, men tyvärr händer det också att det släpps totalt värdelösa Immortalplattor.
We Own the Mountains är ett exempel på detta.

Större delen av skivan består av totalt meningslös metal som jag vägrar kalla black. Ena låten efter den andra, i samma stuk. Har dom använt samma tryckplåtar när dom skrev låtarna månne? Gitarr och bas kör på med samma slags riff låt ut och låt in. Trummorna är så förutsägbara att man kan sitta och trumma med fastän man aldrig hört låten förut. Helt kasst!
Abbath kör på med konceptet vinter, berg, is, kyla och skit. Ett recept som Immortal alltid kört med och det är väl inget fel med det. Sången i sig däremot låter oengagerad och trist. Mest bara prat med kraxig röst. Kasst även det.

Och när jag ändå håller på, varför envisas horgh och Apollyon ha så abnormt ful corpsepaint?

En stor fördel är dock att bandets poser på bilderna ser någolunda normala ut för en gångs skull. Annars brukar dom ju stå och se ut som att dom först skitigt ner sig och sedan har kabeln frusit fast i kallingarna och medlemmarna blir ilskna för att det skaver mot röven.
Nä, nu får Immortal skärpa upp sig och börja lira musik igen, för den här typen av snäll och enformig metal går inte allt hem hos en som vill ha riktig black metal.

http://www.immortalofficial.com/
http://www.myspace.com/immortalofficial

Noctem - Ny video

Men hallå! Ni missar väl inte att Noctem har släppt en ny video?
Nämligen "ACROSS HERACLES TOWARDS" från deras fullängdare Divinity som är en av årets bästa plattor (även recenserad tidigare hos din favvo-recensent)

Videon i sig är brutal och blodig, därför är det satt 18-årsgräns på videoklippet på youtube.

http://www.myspace.com/noctemofficial