The Batallion - Stronghold of men (2008)

01 The Spirit of Masculinity
02 Born in a Grave
03 Detonate.
04 Man to Man [Warfare]
05 Victims
06 Smoke ‘Em Out
07 Hate at Last Sight
08 Tension in the Stronghold
09 March of the Veterans
10 Prove Your Pain
11 Last Dawn

Stud Bronson (Tore Bratseth) - Sång, gitarr
Lust Kilman (Ole Walaunet) - Gitarr
Colt Kane (Kai K. Lie) - Bas
Morden (Tormod Haraldson) - Trummor

2006 bildades The Batallion av gamla medlemmar från bla. Old Funeral, Borknagar, Amok, Taake m.m.
Vad dom ville göra var att skapa gammal go 80-tals metal i samma anda som Venom, Motorhead, destruktion osv. (prisad vare förkortn.) och visst finns känslan av sunkiga uppehållsrum i högstadieskolor där. Dock känns det som att någonting fattas. Jag har inte hittat ett enda riff som är sådär klockrent tufft och även om skenet hålls uppe så saknar gruppen den aggressivitet som andra liknande band har.
På det hela taget är Stronghold of men en skiva som duger att sova till men inte så mycket mer.

http://www.myspace.com/thebatallion666

Det är lika bra man anpassar sig

*Hittade ingen passande bild, men tänk dig den dummaste kärringen du kan tänka fram utan att ramla omkull så har du hamnat rätt*

Miljöpartisten Karin Svensson Smith, riksdagsledamot och ledamot i trafikutskottet tycker att det suger att bensinpriset har gått från löjligt jävla idiotiskt man-kan-fan-döda-nån-för-det-här-dyrt till blodsugardyrt med extra aj i börsen.

"– Självklart tycker vi att det är dåligt, för vi vet att det på sikt kommer att bli dyrare och då är det lika bra att man anpassar sig för det, säger Karin Svensson Smith (mp), riksdagsledamot och ledamot i trafikutskottet."

Med det i åtanke kräver jag härmed några saker:

* Vi slopar vintern. Det blir hur som helst sommar igen.
* Vi skiter i konstnader för bensin totalt. Det går ändå åt helvete med miljön.
* Vi skiter i julklappar. Ungarnas leksaker kommer ändå att gå sönder.
* Vi skiter i att äta och dricka. Skiten ska ändå ut igen.
* Vi skiter i att jobba. Vi blir ändå lediga till helgen.
* Vi skiter i att rösta på mp. Dom blir ända aldrig mer än ett inkvoterat skitparti som får hänga med för att sossarna ska få regera igen.
* Vi skiter i att födas. Vi kommer ändå att dö.
* Vi skiter i att lära oss saker. Vi kommer ändå att bli gamla och dementa.

eller varför inte
* Vi spränger hela jävla jordklotet i luften. Det går ändå åt helvete förr eller senare.

Och så har mp mage att ställa frågan varför ingen tar det partiet på allvar?? Kan det bero på att Kalle Anka inger mer respekt och trovärdighet än vad dom mupparna lyckas med. Det fatala misstaget har just fått en ny ful logga, och den liknar en maskros.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3841639.ab

Satyricon - The Age of Nero (2008)

1. Commando
2. The Wolfpack
3. Black Crow on a Tombstone
4. Die by My Hand
5. My Skin Is Cold
6. The Sign of the Trident
7. Last Man Standing
8. Den Siste

På den limiterade versionen finns en bonusskiva som innehåller spåren:

01. My Skin is Cold (EP Version)
02. Live Through Me (Live)
03. Existential Fear-Questions (Live)
04. Repined Bastard Nation (Live)
05. Mother North (Live)
06. The Pentagram Burns (Radio Edit)
07. Last Man Standing (Guitar Wall mix)
08. Den Siste (Analog mix)
09. The Pentagram Burns (Video)
10. K.I.N.G. (Video)

Satyr - Sång, gitarr
Frost - Trummor

Dom gamla black metal-rävarna Satyr och Frost är tillbaka med ännu en fullängdare. Övergången från black till vad Satyr själv kallar black ´n roll fortsätter sin stilla lunk och numera är det bara nån stackars okunnig sate som påstått i sin recension att det fortfarande är
black metal som bjuds på i Satyricon´s smörgåsbord. Till honom vill jag bara påpeka att den blodiga biffen är uppäten sedan länge, och kvar är en, i mitt tycke, rätt tråkig och torr jävla skiva vörtbröd kvar.

På Satyricon´s myspace sägs det att The Age of Nero är tung, mörk och brutal med hårda riff och ett av det bästa gruppen släppt.
Jag håller på intet sätt med. Skivan består av riff typ Now, diabolical och Frost bankar taktfast på, men på ett sätt som inte imponerar på det vis som han gjort tidigare.
Gruppen säger även att dom aldrig följt strömmen, utan utvecklas och går vidare för att bryta upp ny mark, och gillar man inte det är man oförstående och bakåtsträvande (ja, mellan raderna iaf). Känns det igen? Låter det som när Celtic Frost släppte sitt bottennapp Cold Lake?
Jajjamän.
Vill ni lyssna på black metal, ja då ska ni inte köpa The Age of Nero, för Satyricon följer Darkthrone och Dödheimsgard i fotspåren och överger genren för någonting nytt.

http://www.satyricon.no/
http://www.myspace.com/satyricon

Är dansbandsmusik brutalmetall?

Vem är det som lyssnar på dansband?
Jag har aldrig hört någon under 45-50 år erkänna någonting annat än avsmak för denna genre. Ändå lever och frodas dansbanden som aldrig förr.
Är dansband egentligen nåt jävulskap som inte kan dö? Några ondskans oheliga soldater i pastellfärgad rustning?
Är dansband egentligen black metal, invirat i karamellpapper som dyrkas av mormors-demoner?
Dark Stefanz, Belzebub Moritz och demonerna, ThorSlayz. Demonaz saxparty? Är Christer Sjöberg tuffare än Emperor Magus Caligula?
Och vad är det med dansband och bokstaven "Z"?

Goretrust - Last Revolution (2008)

1. Departure
2. I Am Kill
3. Brain Disconnect
4. My Apocalypse
5. Paradox of Death
6. Instant Misery
7. Funeral Orgies
8. Last Revolution

Marcell Nemes - Sång, gitarr
Péter Gyuricza - Bas
Ádám Illés - Trummor

Ungerska bandet Goretrust släppte sin debut i juli i år. Skivan är inte helt oäven, men det märks att bandet är ungt och det velas lite hit och dit om vad dom egentligen ska spela. Ibland är det lite ambient, ibland ren och skär döds och rätt vad det är låter det black, bara för att övergå till någonting som mest låter hardcore. Gitarren är tung och rätt simpel, basen är ok och busar på i bakgrunden. Trummorna är även dom ok och gör sitt jobb väl. Marcell Nemes sång är också en blandning av deathgrowl, fast lite för mesigt och blackgrowl, fast aningen för tamt.
Alla verkar veta hur dom ska hantera sina respektive intrument, så om herrarna bara bestämmer sig för vilken genre dom ska spela så kommer det säkert att gå bra. Fortsätter dom som nu blir det nog en kort bekantskap är jag rädd.

http://www.myspace.com/goretrust

Darkthrone - Dark Thrones and Black Flags (2008)

01. The Winds They Called the Dungeon Shaker
02. Death of all Oaths (Oath Minus)
03. Hiking Metal Punks
04. Blacksmith of the North (Keep That Ancient Fire)
05. Norway in September
06. Grizzly Trade
07. Hanging Out in Haiger
08. Dark Thrones and Black Flags
09. Launchpad to Nothingness
10. Witch Ghetto

Nocturno Culto (Ted Skjellum)
Fenriz (Gylve Fenris Nagell)

Darkthrones fullängdare # 14 verkar vara mer eller mindre en direkt uppföljare till deras förra album F.O.A.D. Är du ett stort fan av tidiga alster typ Transilvanian Hunger bör du undvika Dark Thrones and Black Flags. Är du som mig inte nåt större fan av Darkthrone oavsett
era kan du också skita i albumet. Är du en sucker för black/rock/punk i en salig röra gillar du säkert skiten.
Hela albumet är inspelat av Nocturno Culto och Fenriz, där dom turas om att spela instrument och sjunga om vartannat, och består av en Venom goes punk av nåt rått, skitigt slag, med en massa rock alá Manilla Road eller nåt.
Fans av "nya" Darkthrone hyllar Dark Thrones and Black Flags i ord som nytänkande, banbrytande och catchy. Jag hittar inte någonting som kan härröra dessa uttryck till skivan, utan får bara mer vatten på min gilla-inte-Darkthrone-kvarn.

http://www.darkthrone.no/news/index.php
http://www.myspace.com/officialdarkthrone
http://www.peaceville.com/darkthrone/darkthronesandblackflags/

Puteraeon - The Requiem (2008)

1. The Requiem
2. Whispers of the Dead
3. Into the Deep
4. City of Living Dead
5. Wasteland Horror
6. Re-animation
7. Haunted Spirits
8. Of the Twilight
9. Graverobber

Jonas Lindblood - Sång, gitarr
Daniel Vandija - Bas
Anders Malmström - Trummor

Nu har jag fått bevisat att tidsmaskinen är uppfunnen. Lyssna på Puteraeon och du kastas tillbaka till början av det glada 90-talet och all bra svensk death metal som skapades då. Man är nog inte helt fel ute om man antar att gubbarna har lyssnat en hel del på tidiga Dismember, grave och At the Gates. Riktigt fet, klassiskt svensk death bjuds det på. Soundet är riktigt grymt, båda demos inspelade i Stunlight Studios, vilket är Jonas egna studio. Jag gissar att det är med en glimt i ögat mot det mer kända Sunlight studio.
Tokdistade gitarrer, fet bas och maffiga trummor. Låtarna består både av rejält mangel och lite melodiösare spår som lika gärna kunde ha varit med på Dismembers mästerverk Like an ever flowing stream.
I dagsläget är bandet osignat, men det torde bara vara en tidsfråga innan bolag med någon som helst självaktning tar kontakt med bandet för ett kontrakt. Allt annat vore skamligt.
Var ni med under eran när svensk döds var som bäst får ni fan inte missa Puteraeon, annars får ni stå där med mössan i hand och stirra ner på skorna medan ni skäms och rektorn står och skäller på er.

http://www.myspace.com/puteraeon

Puteraeon - Fascination for Mutilation (2008)

1. The Plague
2. Butchery Torment
3. Castle of Despair
4. Buried Shadows
5. Timewarped
6. Bloodcult
7. Cannibalistic
8. Werewolf

Jonas Lindblood - Allt

Se recension av Puteraeon - The Requiem (2008) för mer info.

Mgla - Groza (2008)

1. Groza I
2. Groza II
3. Groza III
4. Groza IV

M. - Sång, Gitarr, Bas
Darkside - Trummor

Groza berstår bara av 4 spår men är ändå dryga 36 minuter lång. Trots denna varning så känns aldrig Groza särskilt långtråkig. Detta beror nog mest på den lekfullhet som Mgla visar prov på. Än mer kontrovers blir det pga det faktum att Mgla faktiskt spelar rätt långsam och melodiös black metal. Gitarriffen är så enkla att man kan plocka ut låtarna utan några som helst problem om man bara är någolunda hemmatam med en gitarr i famnen. Trummorna har en rätt dominant plats på skivan, och fastän dom är enkla och mestadels långsamma dom med, så trippas det allt som oftast fram lite bus som gör det hela roligare. Basen är aningen för låg för att jag ska vara helt nöjd.
Sången däremot blev snabbt en favorit. M.´s skränande låter riktigt bra, och får man höra honom i en mer aggresiv låt så hamnar han lätt bland top 5 i min Necronomicon.
Mgla är ännu ett bevis på att Polen levererar riktigt bra skit!

http://www.hatepropaganda.org/mgla/ (inte mycket att se)
http://www.myspace.com/mglamusick (endast fanpage)