Satyricon - The Age of Nero (2008)

1. Commando
2. The Wolfpack
3. Black Crow on a Tombstone
4. Die by My Hand
5. My Skin Is Cold
6. The Sign of the Trident
7. Last Man Standing
8. Den Siste

På den limiterade versionen finns en bonusskiva som innehåller spåren:

01. My Skin is Cold (EP Version)
02. Live Through Me (Live)
03. Existential Fear-Questions (Live)
04. Repined Bastard Nation (Live)
05. Mother North (Live)
06. The Pentagram Burns (Radio Edit)
07. Last Man Standing (Guitar Wall mix)
08. Den Siste (Analog mix)
09. The Pentagram Burns (Video)
10. K.I.N.G. (Video)

Satyr - Sång, gitarr
Frost - Trummor

Dom gamla black metal-rävarna Satyr och Frost är tillbaka med ännu en fullängdare. Övergången från black till vad Satyr själv kallar black ´n roll fortsätter sin stilla lunk och numera är det bara nån stackars okunnig sate som påstått i sin recension att det fortfarande är
black metal som bjuds på i Satyricon´s smörgåsbord. Till honom vill jag bara påpeka att den blodiga biffen är uppäten sedan länge, och kvar är en, i mitt tycke, rätt tråkig och torr jävla skiva vörtbröd kvar.

På Satyricon´s myspace sägs det att The Age of Nero är tung, mörk och brutal med hårda riff och ett av det bästa gruppen släppt.
Jag håller på intet sätt med. Skivan består av riff typ Now, diabolical och Frost bankar taktfast på, men på ett sätt som inte imponerar på det vis som han gjort tidigare.
Gruppen säger även att dom aldrig följt strömmen, utan utvecklas och går vidare för att bryta upp ny mark, och gillar man inte det är man oförstående och bakåtsträvande (ja, mellan raderna iaf). Känns det igen? Låter det som när Celtic Frost släppte sitt bottennapp Cold Lake?
Jajjamän.
Vill ni lyssna på black metal, ja då ska ni inte köpa The Age of Nero, för Satyricon följer Darkthrone och Dödheimsgard i fotspåren och överger genren för någonting nytt.

http://www.satyricon.no/
http://www.myspace.com/satyricon