Black Horizons - A Dream´s Funeral (2007)

Tyska bandet Black Horizons bildades 2002 av Andreas Springer och Stephan Bergbauer. Första albumet Suicide Symphonies kom ut ett par år senare, och nu, efter många om och men, långa inspelningstider och diverse medlemsbyten, är det alltså dags för skiva nummer 2. Väntan och problemen gruppen har haft verkar nu vara lösta, för rent musikaliskt ligger dom på topp, och en lysande framtid spås dessa herrar.

A Dream´s Funeral är en skiva dedikerad till Jon Nödtveidt, och visst hörs det att våra nya tyska kompisar har starka influenser av främst Dissection, men även en del Vinterland-toner slår igenom då och då. Sedan så kan man ju tycka vad man vill om Jon (personligen tycker jag INTE om Jon, även om jag respekterar/respekterade honom som musiker).

Teknisk, snabb och lite sådär melodiös som tidigare nämnda grupper är ett genomgående tema hela skivan igenom, och om man gillar framför allt Dissection så är denna skivan ett måste i samlingen. En skiva som för övrigt bjuder på följande läckerheter:

Frozen Blood
Dreams
Dying Time
Falling
Far Away From Life
Prison
Let My Soul Bleed
The Tears Of Autumn
Nightshade
Blinded By Life
Wicked Eyes
Dying Emotions Domain

Så mycket mer har jag inte att säga än att jag tror att Black Horizons är en grupp som kommer stort nu, och släpper dom fler skivor av denna kaliber så kommer dom kanske att gå lika långt som Dissection själva.

http://www.myspace.com/blackhorizonssuicidecrew

Naumachia - Callous Kaghatos (2007)

Naumachia hette från början Overture när dom bildades år 1999 i Polen och består av herrarna

Tomasz "Soyak" Kiliñski - Guitar, Vocals

Andrzej "Armand"Selwon - Guitar

Mariusz "Koshen" Kozon - Keyboards

och session members:

Luxas - Bass / Clean Vocals

Hord-Beraht - drums

Skivan Callous Kaghatos är det första jag hör med gruppen Naumanchia, och i ärlighetens namn så är jag väl inte så fruktansvärt imponerad av detta första möte med gruppen heller. Progressiv mesblack metal som vid sina bästa stunder låter som ett Rotting Christ-plagiat och vid sina sämre stunder låter det experimentell Samael blandat med Dream Theatre.

För den intresserade heter låtarna:

1. Modern Victimology

2. Centurion

3. Speculus Mundi

4. Sanguine Harvest

5. Minimum Fatal Dose

6. MILD (Instrumental)

7. Satyriathi

8. Sublatio

9. Tenebroso

10.Morsus Ora

11.Ancient Breed (Instrumental)

12.Harvesterror

13.Deadly Threshold

Den totala speltiden är cirkus 51:40 minuter

Den som vill läsa mer om gruppen, eller lyssna på några smakprov finnes dessa sidor:

http://naumachia.home.pl/index.html

http://www.myspace.com/naumachia

Goregast - La Revanchia (2007)

Tyska Goregast är ett death/grind band som spelar brutal musik i kampen för djuren. "Musical Massacre Against Animal Torture" som det står på deras hemsida. Exakt vad texterna handlar om vet jag inte riktigt då det är rätt svårt tidvis att höra vad Rico Unglaube sjunger, men man behöver inte vara någon geni för att få en susning om att det handlar om att djur slår tillbaka mot människan, vilket inte är en helt dum grej att sjunga om. Det finns betydligt dummare texter därute i metal-träsket.

Gruppen bildades 2004 i Berlin, Tyskland, och La Revancha är Goregast´s andra fullängdare (nummer 1 heter Viva el Animal) och består av låtarna:

1. Intro De Revancha

2. Animalismo

3. Solo Asesinos

4. Varg Sucks Varg

5. Sorry, I Damaged Your Brain

6. Aspirador

7. Suck My Ass, Yeah!

8. Pelt Coat Fuck Off!

9. Chinabrain For Apes

10. Assbushhole

11. Gusano Sangroso

12. Outro De Revancha

Totalt är skivan dryga halvtimman lång, men den skulle lätt kunna få vara dubbelt så lång, inte bara för deras inställning, utan för att musiken i sig är väldigt bra. Malande tunga riff, inte alltför olik gamla spår av deras landsfränder Blood, sitter som ett par rejäla huggtänder i gammal sames vad. Basen dunkar likt värken efter bävrars gnagande på tjuvjägarens ljumskar. Vad som möjligen kan kännas lite tamt är trummorna, som endast kommer upp i graden ekorrens bitchslapande med svansen på avlivad kinesisk djurplågare, men ingenting som inte stör jättemycket. För övrigt heter medlemmarna (förutom sångaren Rico Unglaube) Rico Krause-gitarr, Steve Kleinert-gitarr, Ronny Thiel-bas och Josch Stritzke-trummor.

Man kan också tillägga att bandet tidigare gick under namnet Distress.

Nu ska jag dunka vidare på denna plattan några vändor innan jag sätter i nästa recentions platta. Funderar dock på att skicka några ex. av denna underbara platta (med tillhörande texter på pränt) till sametinget, junilistan och idiotjäveln som sitter som jordbruksminister i helvetesregeringen som vi har nu. Kanske dom tar åt sig av någonting... Men å andra sidan knappast. Man måste ju ha förmågan att kunna läsa någonting som inte består av jojk, moderatskitsnacksbyrokratiska eller idiotiska, vilket jag betvivlar på att någon av ovan nämnda kan!

http://www.goregast.de/
http://www.myspace.com/goregast

Kroda - Fimbulvinter (2007)

Från Ukraina kommer dom jättepatriotiska herrarna Eisenslav och Viterzgir. Dom har haft bandet Kroda sedan 2003, och har hunnit släppa 3 fullängdare och tvenne splittar.

Krodas musik är en salig blandning av blackmetal typ tidig Bathory och "gammeltjo" med mungiga, flöjter och annan skit. Sångerna handlar om naturen, vinter, åskan, sprudlande floder, fallande löv, ylande vargar och små små gummor som bor i skogen i Ukraina. Dom gör ingen hemlighet av att dom är väldigt stolta över sitt land och patriotiska likt värsta stridisen i US Marines.

Tidvis tycker jag att musiken är någolunda ok, tidvis, ja den stora delen av tiden, tycker jag att det mest är rätt menlös fjollmetal. Skivan Fimbulvinter består av 5 låtar, men det är rätt långa låtar så skivan är nästan en timma lång ändå. Titlarna heter som följer:

1. The Beginning of Winter Night of Oskorei

2. Glacial Riders of Fimbulvinter

3. ...Where Brave Warriors Shalt Meet Again

4. Funeral of the Sun

5. A Stormride (Branikald cover)

Om ni gillar musik som t. ex Otyg eller Finntroll kanske ni gillar Kroda med. Gillar ni mest gammal hederlig black metal är denna grupp inte alltför mycket att hänga i julgranen.

Dessutom är duon i bandet båda några väldiga posers, vilket inte heller uppskattas så mycket för anhängare av gammal black metal.

Och rent ärligt, hur jävla metal är det att sitta i en jävla skog och lira blockflöjt?

http://kroda.com.ua/