Beherit - At the Devil´s studio 1990 (2011)

1. Rehearsal
2. Grave Desecration Vengeance
3. At the Devil's Churns
4. Nocturnal Evil
5. Whores of Belial
6. Witchcraft
7. The Oath of Black Blood
8. Six Days with Sadistic Slayer
9. Demonomancy

Nuclear Holocausto Vengeance - Sång, gitarr
Demon Fornication - Bas, sång
Sodomatic Slaughter - Trummor

Detta skulle egentligen ha varit debutalbumet, men bråk med bolaget Turbo Music gjorde att denna aldrig släpptes, och istället blev väl The Oath of Black Blood det första som kunde kallas för debutalbum. Före det var det bara demos, nån split och nån ep som släpptes av det kultiga finska bandet Beherit. Men nu råkade Sodomatic Slaughter hitta ett master tape i sin egna samling och valde att släppa stycket som det var tänkt att det skulle vara från början.
Jag är själv ett stort fan av "Drawing Down the Moon" (1993) och förra "riktiga" nya plattan "Engram" (2009). Förutom dessa har Beherit inte gjort mycket som är bra.
At the Devil´s studio består av två tidigare osläppta låtar. Resten av spåren är tidiga, oslipade versioner av senare släppta låtar. Ljudet är vad man kan gissa sig till, alltså inte mycket att hänga i julgran. Eller i en björk heller för den delen. Varför man nu skulle hänga dessa i ett träd? Varför inte lägga i en pöl? Eller stoppa i en strumpa? Nåja, skit i det nu. At the Devil´s studio har säkert rätt stort värde för die-hard fans som ser detta som kultigt släpp av kultigt band. Jag kan förstå värdet i att släppa denna, men kommer jag att lyssna mycket på det här? Svaret är nej.

http://www.beherit.fi

Djevel - Dødssanger (2011)

1. Ingen Vei Tilbake
2. Djevelheim
3. Mørkefødt
4. Da Kvinnene Brant
5. Djevelslatt
6. Paakallelsen
7. Vi Malte Verden I Sort
8. Paktens End - I Satans Eie

Erlend Hjelvik - Grim sång
Trond Ciekals - Gitarr, klar vocals, mässande
Mannevond - Bas
Hjorth - Session trummor

Det finns band som jag avskyr. Det är dels band som är urusla och dels band som IBLAND är urusla. Djevel är ett sådant. Mitt första intryck var att Djevel är ännu ett i havet av mediokra deppresiva/melodiösa/ambienta/vad-fan-dom-nu-kallar-sig-alltmest band. Ett intro innehållandes deppiga toner och en kniv som slipas får ju en direkt att tänka suicidal black. Spåren som följer är halvdeppiga men med ryck som är riktigt bra tidvis. Stänk av Isengard eller kanske Darkthrone kommer då och då, och spår fyra (Da Kvinnene Brant), min solklara favorit, låter som någonting kungen av norsk black, Euronymous kunde ha komponerat för si sådär 15 år sedan. Vi har alltså klassisk gammal black metal som mixas med en deppig dynga och här har vi problemet. Ska jag hata skiten fastän jag tokdiggar vissa perioder? Ska jag gilla bandet fastän jag kräkshatar en del? You tell me.

Djevel skapades 2009 av T.Ciekals (även känd som Darktrond i Ljå) och han har även gjort all musik och text. Detta är musik som var tänkt att bli nästa album av Ljå sägs det, men jag har inte fått det bekräftat någonstans. Jag har recenserat Ljå´s skiva Vedderbaug för några år sedan och tyckte väl ganska lika då som nu, även om jag också hatar den typen av produktion som vi hade att göra med på den plattan.
Hur som helst kommer jag helt klart att lyssna mer på detta alster och helt klart hålla ögon och öron öppna för nya släpp med Djevel.

http://www.myspace.com/djevelmakt

Noctem - Oblivion (2011)

1. Popol Vuh
2. The Arrival of the False Gods
3. Universal Disorder
4. Abnegation and Brutality
5. Invictus
6. Sons of Hun-Vucub
7. Seeking the Ruin of Souls
8. Unredemption
9. Q'uma'rka'aa'j
10. A Borning Winged Snake
11. Oblivion

Beleth - Sång
Exo - Lead gitarr
Helion - Rythm gitarr
UI - Bas
Darko - Trummor

Våren 2009 fick jag upp ögonen för spanska Noctem. Ett band som direkt sänkte mig totalt och gjorde mig till en slav under deras musik. Jag är på ren svenska ett hängivet fan av bandet. Allt dom gör genomsyras av genomtänkt, välarbetad perfektion och så är det även med det senaste albumet Oblivion.
Oblivion är en fortsättning av Divinity (2009), som var en av det årets bästa släpp. Nu är året 2011 och Noctem släpper åter igen ett av årets bästa (om inte det absolut bästa). Den majestätiska krigsmaskin de målar upp med sin musik är helt enkelt ostoppbar i sin framfart. Det manglar, det tjusar, det krossar och det smeker. Det är helt jävla otroligt vad dom kan skapa.
Likom tidigare leder Beleth trupperna med sin säregna sång, ivrigt manad av massiva, virvlande, surrande, dånande strängar och mullrande takter från Darko. Oblivion bjuder på instrumentala partier som ger dig bilder av ett majestätiskt Atlantis just innan helvetet brakar loss och krossar allt i sin väg.
Oblivion krossar dig! Oblivion är sjukt bra!

http://www.noctemofficial.com/
http://www.myspace.com/noctemofficial