Idag blev tydligen prinsessan Estelle döpt under äckligt mycket uppståndelse och mediebevakning. Sicken tur att jag slapp se skiten. Kronprinsessan Viktoria fick PANIK när hon meddelades om detta. Kungen tog till spriten och gick sedan till ett fnask från Armenien. Prinsessan Madelene tog dock det hela med ro.
Detta är ett test för att se hur många träffar en sån här fjantig jävla kvällspress-rubrik genererar.
Ingenting av det som står ovan är sant, ungefär som det brukar vara med kvällspressen också. ;)
Ha ett bra liv!
Kaiadas, eller Giorgos Germenis som han heter när han inte spelar bas i det grekiska black metalbandet Naer Mataron har i dagarna blivit invald i det grekiska parlamentet, som representant för partiet Golden Dawn (låter mest som nåt hemligt vapen i en gammal James Bondfilm). Partiet som är ett högerextremt sådant ska ha fått mellan fem och sju procent av rösterna vilket räcker hela vägen till parlamentet.
Giorgos Germenis har uttryckt vilja att sparka ut alla illegala immigranter från Grekland, vilket skulle röra sig om fler än tre miljoner. Detta för att öppna upp för lika många jobb åt "riktiga" greker. Detta för att ordna upp Greklands ekonomi förstås.
Axis of Light - By the Hands of the Consuming Fire (2012)
1. I 2. II 3. III 4. IV
Axiom - Sång Origin - Alla instrument
Axis of Light är ett Raw black metalband från Manchester, England, och ett rätt nytt sådant då bandet skapades så sent som 2011 av duon Origin och Axiom. Ep´n By the Hands of the Consuming Fire är bandets första släpp och jag hittar inte mycket till info om bandet eller dess medlemmar i övrigt. Vad jag vet är att detta släpp är limiterat till 100 exemplar (varav jag lånat ett), att Origin skriver och framför all musik medan Axiom står för vrålandet.
Och musiken då? Jo, raw black metal i sitt yttersta. Det är billigt, skränigt och epigt, allt enligt regelboken. Bryter vi ner det hela litegranna så har vi här fyra låtar som är knappt förståeliga i all sin "rawness". Musiken är ett enda skränande utan någon som helst bas, och trummor som lämnar ganska mycket att önska. Inte bara för att Origin har en tendens att inte riktigt hålla takten, men trummorna försvinner nästan i mixen också, dränkt av gitarrernas höghastighets-skränande och Axioms gnäll-skränande vrålsång. Ja, sången låter mest som ett försök att skrika sönder fönsterrutorna. Jag kan inte påstå att jag är det minsta imponerad av detta, och förstår mycket väl om britterna slänger ut duon från studion nästa gång och sätter igång vinylversionen av Number of the Beast istället.
Black metal har med tiden blivit allt mer accepterad och mainstream och med detta har allt fler blackmetal-humorband och liknande dykt upp med varierade kvalitet och seriösitet. Här har vi samlat några clip som kan vara värda att titta på. Eller att undvika som pesten.
Svenska Sportlov är nog ett av dom mest kända banden som tagit humorn in i black metalcirkeln. Här är det klassiska eposet Snöbollskrieg från ep´n med samma titel från år 2002.
Finska The Black Satans dagens ljus efter en ljus ide av några aspackade finnar på färjan. Dessa herrar kör på aningens råare musik än Sportlov, men är annars väldigt liknande, med dessa helt fantastiska videos. Låten The Satan from Hell kan avnjutas här.
The Beherits har också gjort låtar under namn som The Burzums, The Mayhems, The Darkthrones och så vidare. Alla är med samma teman, nämligen black metal och Beach Boys. Surfin black metal så att säga.
Kanske inte så roligt, men rätt orginellt.
Detta är en av mina absoluta favoriter. Kan ingen säga åt stackarn att han suger? Det är ju synd om stolpskottet.
8 bit Mayhem bildades 2007 och släppte debutskiva samma år. Vad detta är hörs på namnet, nämligen den smått orginella iden att konvertera black metal av tex Mayhem, Von, Burzum m.m till 8bitars Nintendo-metal.
Kan det då låta bra? Nej, naturligtvis låter det förjävligt, men är så originellt att jag tar med detta ändå. Låten är Emperor´s I am the Black Wizards.
Ten Masked Men är kanske mest kända för sin Britney Spearscover som spelades hejvilt för några år sedan. 5 skivor har hunnit släppas, alla med samma tema, covers alá dödsmetall.
Från stockholm kommer Skitarg. Debutalbumet med samma namn släpptes 2010 och därifrån kommer låten Jag bryter nacken av din häst. Skitarg platsar kanske inte riktigt här på Recensenten från Heldvete, men medlemmarna är så pass fula att dom kvoteras in här ändå.
Vad har Jamie Oliver, Per Moberg, Arga kocken och allt vad dom heter gemensamt? Jo, alla är dom ställda i skamvrån av tidernas mest geniala tv kock, nämligen Vegan Black Metal Chef. Det är är helt fucking underbart på alla sätt. Laga mat och gör det med stil! Fruktansvärt klockrent.
Smoooooooothieee...... AAAAAAAAHHhhhhhhhhhhrrrrgggg.......
Motorhead, ac-dc m. fl. har ju släppt viner med sitt namn på, men nu kommer troligen det tuffaste av alla rödtjutare. Nämligen "Reign In Blood". Och ja, det är Slayer som lånar ut sitt namn.
1. Communion of Putresence (intro)
2. Atonement Cenotaph
3. Regurgitated Bibles
4. Christ Death Ceremony
5. Psalms of Mortification
6. Nether Tombs of Abaddon
7. Entrails of the Nazarene
8. Hatred Sacrament
9. Ascension of the Avernal Demigods
10. Under the Sempiternal Abhorrence
Usurper of Eternal Condemnation and Inverted Crucifixion - Sång, gitarr
Irreverent Captor of Abysmal Flames and Ultimate Desolation - Bas, sång
Abomination of 4 Mayhemic Winds and Bestial Offensor - Trummor
Proclamation är en ny bekantskap för mig. Detta till trots var jag ganska säker på vad jag skulle bjudas på när jag:
1. Ser omslaget
2. Ser artistnamnen
3. Ser att bandet ligger på bolaget Ross Bay Cult, som ägs av gitarristen från Blasphemy, Ryan Förster (som dessutom visade sig ha spelat med just Proclamation också vid nåt tillfälle).
Ja, det rådde väl inte så stora tvivel om att musiken skulle vara rå och blasphemisk av samma snitt som Blasphemy, Archgoat, Sarcofago eller tidiga Beherit.
Lågmäla blastbeats, enkla men infernaliska gitarriff och en gurglande sånginsats, som dessutom varvas av sataniska mässanden är ett recept som ligger högt upp på min topplista. Att det även smusslas in något instrumentalt och alldeles på tok för snällt för denna typ av musik gör bara skivan lite intressantare. Detta till trots så tycker jag inte att den riktigt håller samma klass som till exempel "Fallen Angel of Doom" eller "The Oath of Black Blood", fast jag kommer helt klart att hålla ett öga öppet efter nytt med Proclamation.
