Cruxifiction - The Coming (2011)
1. Haunting Hypocrisy
2. The Coming
3. The New Messiah
4. Death Is The Only Way
5. The Silent Traitor
6. Burn On A Cross
7. I'll Bless You
Sapian - Sång, bas
Belial - Gitarr, sång
Saroth - Gitarr, sång
Keriel - Trummor (session)
När jag råkar på black metal från Frankrike brukar jag instinktivt bli aningen skeptisk. Inte lika skeptisk som tysk sådan, men ändå. Jag kollade in bilderna litegranna och läste texter, och efter det tändes dock en smula hopp till att jag hade klassisk black metal modell 1990 - 2000, så jag slängde nyfiken in skivan i spelaren och satte igång. Vad jag fick höra var ingalunda vad jag var rädd för, men inte heller det jag hoppades på. Vad Cruxifiction bjuder på är melodiös black med inslag av death metal riffande. Allting är mycket välspelat, ja, det låter nästan som skolade musiker, men vad är det med melodiös black (och döds för den delen) som gör folk så imponerade? Visst, man kan få höra duktiga musiker men oftast (alltid) handlar det om ett band som vill vara tufft och ballt men innerst inne längtar efter en kram av mamma.
Så är det också i detta fallet. Cruxifiction har attityd som Dark Funeral men landar mer likt tv-serien True Blood i nåt som ska likna tufft men mest framstår som aningen mesigt om du inte är under 13 år gammal. Nu säger jag inte att The Coming är helt värdelös, för det är den inte. Väl värd att lyssna på om du inte har nåt bättre för dig, men det är ingalunda någon hit vi har här heller. Trots några bra stunder så är The Coming ganska så meningslös och bortglömd så fort man byter skiva.
http://www.myspace.com/cruxifiction666
2. The Coming
3. The New Messiah
4. Death Is The Only Way
5. The Silent Traitor
6. Burn On A Cross
7. I'll Bless You
Sapian - Sång, bas
Belial - Gitarr, sång
Saroth - Gitarr, sång
Keriel - Trummor (session)
När jag råkar på black metal från Frankrike brukar jag instinktivt bli aningen skeptisk. Inte lika skeptisk som tysk sådan, men ändå. Jag kollade in bilderna litegranna och läste texter, och efter det tändes dock en smula hopp till att jag hade klassisk black metal modell 1990 - 2000, så jag slängde nyfiken in skivan i spelaren och satte igång. Vad jag fick höra var ingalunda vad jag var rädd för, men inte heller det jag hoppades på. Vad Cruxifiction bjuder på är melodiös black med inslag av death metal riffande. Allting är mycket välspelat, ja, det låter nästan som skolade musiker, men vad är det med melodiös black (och döds för den delen) som gör folk så imponerade? Visst, man kan få höra duktiga musiker men oftast (alltid) handlar det om ett band som vill vara tufft och ballt men innerst inne längtar efter en kram av mamma.
Så är det också i detta fallet. Cruxifiction har attityd som Dark Funeral men landar mer likt tv-serien True Blood i nåt som ska likna tufft men mest framstår som aningen mesigt om du inte är under 13 år gammal. Nu säger jag inte att The Coming är helt värdelös, för det är den inte. Väl värd att lyssna på om du inte har nåt bättre för dig, men det är ingalunda någon hit vi har här heller. Trots några bra stunder så är The Coming ganska så meningslös och bortglömd så fort man byter skiva.
http://www.myspace.com/cruxifiction666
Labels: Recensioner