Recensenten från Heldvete

Horna - Adventus Satanae (2011)

2012-01-24T20:00:00.000+01:00

1. Adventus Satanae
2. Mustan sydämeni laulu

Spellgoth - Sång
Shatraug - Gitarr
Infection - Gitarr
Qraken -Bas
Vainaja - Trummor

De finska gamla rävarna i Horna har släppt ännu en ep att lägga på högen över ep´s. Ska jag vara ärlig så har jag inte följt med i Hornas liv sedan 2008 års fullängdare Sanojesi Äärelle, och det första jag då rätt logiskt märker med detta nya epos är att Corvus tyvärr lämnat bandet 2009 och session-sångaren Spellgoth tog över platsen, och även om han är en bra sångare i genren så har han inte lika stora fötter att fylla skorna efter Crovus.
Detta till trots så är dessa två nya låtar av Horna två av de bästa jag hört av bandet. Här är det rå, brutal och häftig black metal med en del klassiska metal riffande och tokmangel om vartannat. Typisk Horna black men lite granna version 1.3 då det inte är det där primitiva raw black metal som hörs mer på de tidigare låtarna. Det är aningen, men bara aningen, mer polerat fast ändå rått.
Så Horna ställer sig på plats bredvid de många av 2011 års BRA släpp.

http://horna666.com/
http://www.myspace.com/thetruehorna

Massacre återuppstår. Igen.

2012-01-19T11:26:00.000+01:00

Lagom till tjugoårsfirandet av släppet till den klassiska "From Beyond", en av tidernas bästa skiva i genren brutal death metal, återuppstår Massacre igen.
Den 14 januari spelade bandet på The Brass Mug i Tampa, Florida med både gamla rävar som Terry Butler (bas) och Rick Rozz (gitarr) och de nya tillskotten Ed Webb (sång) och Mike Mazzonetto (trummor).

Nedan kan ni se den på just den konserten, framförandes en ny låt kallad Succumb to Rapture.

Arckanum - Helvítismyrkr (2011)

2012-01-15T23:02:00.000+01:00

1. Helvitt
2. Myrkrin Vinna Hefnt
3. Ór Djúpum
4. In Svarta
5. Nifldreki
6. Svartr ok Þursligr
7. Þrúðgelmis Hlaut
8. Sísoltinn
9. Outro

Shamaatae - Allt

Moragossen Shamaatae har hållit på med sin så kallade Chaos-Gnostic metal i många år nu. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat särskilt mycket på denna herre så denna Helvítismyrkr är nästan mitt första möte med denna tusenkonstnär (trots att han verkligen verkar gilla Pan ;) )

Helvítismyrkr är en ganska komplex skiva i all sin enkelhet. En typisk skiva som jag måste vara på rätt humör för att uppskatta.
Musiken i sig varierar friskt från hyffsat ambient och i min värld bara deprimerade och tråkig till riktigt feta heavy-riffande som direkt får fingrarna att posera i ett mäktigt \m/.
Att Shamaatae är duktig med instrument råder det ingen tvekan om. Jag finner ingenting jag direkt stör mig på under dessa närmare 50 minuterna som skivan sträcker sig (nåt som nästan är obligatoriskt på släpp från enmansband). Sången är också helt ok för genren även om jag föredrar kraften som tex Mortuus eller Gaahl besitter. Ja, på det hela taget är Helvítismyrkr en helt ok platta bara man är på rätt humör. Är man sedan tidigare fan av Arckanum så blir man nog inte alls besviken heller.

http://www.facebook.com/Arckanum.Official

Croocked Cross - s/t (2011)

2012-01-08T20:37:00.001+01:00

1. Father Jack
2. The Law
3. First Redeemer
4. Free Chapel
5. Communion

JW - Sång, gitarr
David Vassalotti - Trummor

Croocked Cross är en duo från staterna. Tyvärr fick dom nog tillgång till skolans musiksal och trodde sig kunna spela musik (vilket är helt fel). Ännu mer förvånande är att nån jävla idiot lät dom spela in skiten också. Efter att ha hört vad Croocked Cross låter är min önskan att bolaget VDR får näringsförbud efter detta fatala misstag.
Oljudet som ska likna musik är ett jävla oljud med dålig produktion och dåligt framfört av urusla "musiker". Jag har hört bättre skit från mellanstadieelever på fritidsgården. Nån borde faktiskt ha stryk för detta.

Triskele - A nations sorrow (2011)

2012-01-08T20:36:00.000+01:00

1. Déaþ
2. Se Heremann
3. Hǽlu

Leofric - Allt

Triskele är ett enmansband från Skottland. Uppenbarligen är Leofric ett fan av Burzum för denna demo låter som vilken dynga som helst från vad Varg skulle kunna klämma ur sig en dålig dag på skithuset.
Produktionen är billig, musiken ännu billigare och sångprestationerna billigare än Rustas julrea.
Kvaliten är som en garderob från Jysk och hela skiten är snart på väg från mina domäner via avloppet. Väl medveten om att det som normalt åker i detta avlopp är mer värt än den här skiten.

Från början var denna demo bara en kassett-historia på 11 ex som delades ut till vänner, men av någon outgrundlig anledning kom skiten ut på cd också, till allmänhetens fara. Råkar ni på A Nations Sorrorw så smyg omedelbart ut från platsen.

http://www.myspace.com/triskeleband

Morbid Macabre - Nails of Lust (2011)

2012-01-08T20:33:00.000+01:00

1. Domecq
2. Muere Predicador
3. Black Vomit (Sarcofago cover)

Alex Okendo - Sång

Morbid Macabre är något av ett mysterium. Jag fick 2011 års ep Nails of Lust hemskickad utan någon vidare info och inte är det mycket att få tag på heller. Att sångaren heter Alex Okendo är klart. Sedan är det bara live musiker och lite värdelöst vetande om detta fenomen.
Men skit i det. Musiken är av det råare slaget. Typiskt sydamerikansk death metal kan man säga. Att vem det nu är som skriver musiken är ett fan av Sarcofago är rätt uppenbart, och det är väl inget fel i det. Det är rätt ok faktiskt. Med tanke på usel produktion och så, så är det riktigt lysande måste jag säga, men så är jag en sucker för grupper som tidiga Sarcofago, Morbosidad och så vidare.

Hur som helst, Nails of Lust kommer att höras många gånger fler från min herrgård, och jag hoppas att det blir mer av denna varan!

http://www.myspace.com/morbidmacabre

Blood Red Throne - Brutalitarian Regime (2011)

2012-01-02T21:05:00.000+01:00

1. Brutalitarian Regime
2. Graveworld
3. Trapped, Terrified, Dead
4. Eternal Decay
5. Games of Humiliation
6. The Burning
7. Proliferated unto Hemophobia
8. Melena
9. Parnassian Cacoepy
10. Twisted Truth (Pestilence cover)

Vald - Sång
Død - Gitarr
Ivan Gujic - Gitarr
Erlend Caspersen - Bas
Emil Wiksten - Trummor

Dagens death metal är till stor del väldigt tråkig och alla verkar spela samma sak hela tiden, oavsett vilken skiva man lyssnar på. Detta gäller även norska Blood Red Throne och deras senaste alster Brutalitarian Regime. Mycket av skivan är likt förra spåret och väldigt få saker står ut från mängden. Ändå är detta det bästa jag hört på länge i denna genre. Norrmännen fläskar på ordentligt och spelar både brutalt, snabbt och bra på alla sätt. Blood Red Throne är helt klart en av de bästa banden när det kommer till döds, med sin Cannibal Corpse-manglande, framrusande audio-bulldozer. Visst sitter man och headbangar lite smått under stora delar av skivan och förundras över hur en man som har norska som modersmål kan låta så brutal.

http://www.myspace.com/bloodredthrone666

Tsjuder - Legion Helvete (2011)

2011-12-04T20:13:00.000+01:00

1. The Daemon Throne
2. Fra en Råtten Kiste
3. Dauðir
4. Voldsherskeren
5. Slakt
6. Black Shadows of Hell
7. Blod og Aske
8. Vårt Helvete

Nag - Sång, bas
Draugluin - Gitarr
AntiChristian - Trummor

Man kan bara konstatera att 2011 har varit ett sjukt bra år för brutal metall. Band som Noctem, Ajattara, Mongrel´s Cross, Setherial m.fl. har alla släppt riktigt feta skivor att banga sig bäng till. Att Tsjuders comeback skulle sälla sig till den skaran rådde nog inget tvivel hos här hemma hos recensenten, och visst är det så. Brutalare skit än så här kommer sällan!
Tsjuder är faktiskt bandet som i min bok har ALLT! Nag sjunger skitbra, och tillsammans med Draugluin skapar dom helt suverän musik. AntiChristian är nog en av världens bästa trummisar och inte minst har dom den snyggaste loggan av alla. Ändå är Tsjuder inte på långa vägar lika "stora" som Emperor, Satyricon, Darkthrone och andra norska kompanjoner. Varför begriper jag faktiskt inte eftersom Tsjuder spelar skiten ur många av dom.

Men men, nu sitter jag och njuter av Legion Helvete för jag vet inte vilken gång i rad nu, och det är lika jävla fett varje gång. Klassisk black metal med en del heavy metal-influenser i typisk Tsjuder anda, toppat med AntiChrisians oslagbara lekfullhet bakom trummorna kickar arsel så mycket att jag helt enkelt får slut på ord i min lista över hyllningar. Så jävla bra är det.

http://www.tsjuder.com/
http://www.myspace.com/666tsjuder666

Beherit - At the Devil´s studio 1990 (2011)

2011-11-16T19:48:00.000+01:00

1. Rehearsal
2. Grave Desecration Vengeance
3. At the Devil's Churns
4. Nocturnal Evil
5. Whores of Belial
6. Witchcraft
7. The Oath of Black Blood
8. Six Days with Sadistic Slayer
9. Demonomancy

Nuclear Holocausto Vengeance - Sång, gitarr
Demon Fornication - Bas, sång
Sodomatic Slaughter - Trummor

Detta skulle egentligen ha varit debutalbumet, men bråk med bolaget Turbo Music gjorde att denna aldrig släpptes, och istället blev väl The Oath of Black Blood det första som kunde kallas för debutalbum. Före det var det bara demos, nån split och nån ep som släpptes av det kultiga finska bandet Beherit. Men nu råkade Sodomatic Slaughter hitta ett master tape i sin egna samling och valde att släppa stycket som det var tänkt att det skulle vara från början.
Jag är själv ett stort fan av "Drawing Down the Moon" (1993) och förra "riktiga" nya plattan "Engram" (2009). Förutom dessa har Beherit inte gjort mycket som är bra.
At the Devil´s studio består av två tidigare osläppta låtar. Resten av spåren är tidiga, oslipade versioner av senare släppta låtar. Ljudet är vad man kan gissa sig till, alltså inte mycket att hänga i julgran. Eller i en björk heller för den delen. Varför man nu skulle hänga dessa i ett träd? Varför inte lägga i en pöl? Eller stoppa i en strumpa? Nåja, skit i det nu. At the Devil´s studio har säkert rätt stort värde för die-hard fans som ser detta som kultigt släpp av kultigt band. Jag kan förstå värdet i att släppa denna, men kommer jag att lyssna mycket på det här? Svaret är nej.

http://www.beherit.fi

Djevel - Dødssanger (2011)

2011-11-14T20:31:00.000+01:00

1. Ingen Vei Tilbake
2. Djevelheim
3. Mørkefødt
4. Da Kvinnene Brant
5. Djevelslatt
6. Paakallelsen
7. Vi Malte Verden I Sort
8. Paktens End - I Satans Eie

Erlend Hjelvik - Grim sång
Trond Ciekals - Gitarr, klar vocals, mässande
Mannevond - Bas
Hjorth - Session trummor

Det finns band som jag avskyr. Det är dels band som är urusla och dels band som IBLAND är urusla. Djevel är ett sådant. Mitt första intryck var att Djevel är ännu ett i havet av mediokra deppresiva/melodiösa/ambienta/vad-fan-dom-nu-kallar-sig-alltmest band. Ett intro innehållandes deppiga toner och en kniv som slipas får ju en direkt att tänka suicidal black. Spåren som följer är halvdeppiga men med ryck som är riktigt bra tidvis. Stänk av Isengard eller kanske Darkthrone kommer då och då, och spår fyra (Da Kvinnene Brant), min solklara favorit, låter som någonting kungen av norsk black, Euronymous kunde ha komponerat för si sådär 15 år sedan. Vi har alltså klassisk gammal black metal som mixas med en deppig dynga och här har vi problemet. Ska jag hata skiten fastän jag tokdiggar vissa perioder? Ska jag gilla bandet fastän jag kräkshatar en del? You tell me.

Djevel skapades 2009 av T.Ciekals (även känd som Darktrond i Ljå) och han har även gjort all musik och text. Detta är musik som var tänkt att bli nästa album av Ljå sägs det, men jag har inte fått det bekräftat någonstans. Jag har recenserat Ljå´s skiva Vedderbaug för några år sedan och tyckte väl ganska lika då som nu, även om jag också hatar den typen av produktion som vi hade att göra med på den plattan.
Hur som helst kommer jag helt klart att lyssna mer på detta alster och helt klart hålla ögon och öron öppna för nya släpp med Djevel.

http://www.myspace.com/djevelmakt

Noctem - Oblivion (2011)

2011-11-07T19:51:00.000+01:00

1. Popol Vuh
2. The Arrival of the False Gods
3. Universal Disorder
4. Abnegation and Brutality
5. Invictus
6. Sons of Hun-Vucub
7. Seeking the Ruin of Souls
8. Unredemption
9. Q'uma'rka'aa'j
10. A Borning Winged Snake
11. Oblivion

Beleth - Sång
Exo - Lead gitarr
Helion - Rythm gitarr
UI - Bas
Darko - Trummor

Våren 2009 fick jag upp ögonen för spanska Noctem. Ett band som direkt sänkte mig totalt och gjorde mig till en slav under deras musik. Jag är på ren svenska ett hängivet fan av bandet. Allt dom gör genomsyras av genomtänkt, välarbetad perfektion och så är det även med det senaste albumet Oblivion.
Oblivion är en fortsättning av Divinity (2009), som var en av det årets bästa släpp. Nu är året 2011 och Noctem släpper åter igen ett av årets bästa (om inte det absolut bästa). Den majestätiska krigsmaskin de målar upp med sin musik är helt enkelt ostoppbar i sin framfart. Det manglar, det tjusar, det krossar och det smeker. Det är helt jävla otroligt vad dom kan skapa.
Likom tidigare leder Beleth trupperna med sin säregna sång, ivrigt manad av massiva, virvlande, surrande, dånande strängar och mullrande takter från Darko. Oblivion bjuder på instrumentala partier som ger dig bilder av ett majestätiskt Atlantis just innan helvetet brakar loss och krossar allt i sin väg.
Oblivion krossar dig! Oblivion är sjukt bra!

http://www.noctemofficial.com/
http://www.myspace.com/noctemofficial

Belphegor - Blood Magick Necromance (2011)

2011-10-26T20:17:00.001+02:00

1. In Blood - Devour This Sanctity
2. Rise to Fall and Fall to Rise
3. Blood Magick Necromance
4. Discipline Through Punishment
5. Angeli Mortis De Profundis
6. Impaled Upon the Tongue of Sathan
7. Possessed Burning Eyes
8. Sado Messiah

Hel "Helmuth" Lennart - Sång, gitarr, bas
Serpenth - Bas

Sessionmusiker:
Martin "Marthyn" Jovanovic - Trummor
Sebastian Lanser - Keyboard
Norwin Palme - Keyboards
Meri Tadic - Violin
Rachael Hecate - Whispering

Belphegor är ett band jag länge tyckt om. Till skillnad mot många så föredrar jag skivorna Pestapokalypse VI, Bondage Goat Zombie och Walpurgis Rites - Hexenwahn före dom tidigare skivorna som "den andra sidan" håller för bättre och mer true. Men på nån sida måste man ju stå, och det finns inget rätt eller fel.
Blood Magick Necromance har tixats till i studio med hjälp av bland annat Peter Tägtgren och Jonas Kjellgren, och jag hade en hel del förhoppningar här. Tyvärr visade det sig snart bli en besviken liten Pan som lyssnade igenom skivan några gånger till för att höra om jag verkligen inte tyckte bättre om det jag hörde.
De typiska geting-riffen finns där, de typiska långsammare partierna finns där. Blastbeats´en är även dom där. Ändå är det någonting som fattas. Jag får inte alls in samma känsla som på de tre tidigare skivorna. Nej snarare framkallar Blood Magick Necromance en gäspning eller två, och jag har väldigt svårt att hålla kvar koncentrationen på musiken. Fan, det är tråkigt helt enkelt.

Nu ligger dessutom Belphegor på is till våren 2012, eftersom frontmannen Helmuth ska operera sig och det väntas ta ett tag innan han är klart för drabbning igen.
Fram tills dess kommer jag inte att lyssna på denna skiva utan letar mig bakåt i arkivet. Så får vi hoppas på bot och bättring tills nästa skiva.

http://www.belphegor.at/
http://www.myspace.com/belphegor

Dying Fetus - History Repeats (2011)

2011-10-19T10:26:00.000+02:00

1. Fade into Obscurity (Dehumanized Cover)
2. Unchallenged Hate (Napalm Death Cover)
3. Gorehog (Broken Hope Cover)
4. Rohypnol
5. Unleashed upon Mankind (Bolt Thrower Cover)
6. Twisted Truth (Pestilence Cover)
7. Born in a Casket (Cannibal Corpse Cover)

John Gallagher - Sång, gitarr
Sean Beasley - Bas, sång
Trey Williams - Trummor

Ett av mina gamla favoritband när det kommer till dödsmangel är Dying Fetus. Ta en stor dos tokdöds modell Cannibal Corpse. Blanda in lite mer tekniskt mangel typ Suffocation och toppa med en aning grindcore och du har en given headbangare. Dessutom är jag lite förtjust i covers så länge som dom är bra gjorda. Då kan ni nog tänka er vad jag gillar denna ep fylld med 6 coverlåtar och en ny egen låt. Baslådan står och småhoppar av glädje när Unleashed upon Mankind dundrar igång. När Cannibal Corpse´s gamla shlagerhit Born in a Casket sätter igång får den nästan hjärtinfarkt den lilla stackaren.
Den egna låten, Rohypnol är en 44 sekunder kort låt av mer grindstuk, och enda felet med den är just att den är så infernaliskt kort.
I övrigt så är detta en solklar adrenalinhöjare. Det är bara att dra på volymen och stagediva från balkongen, så är det party hela helgen!

http://www.myspace.com/dyingfetus

Goatmoon - Varjot (2011)

2011-10-18T20:36:00.000+02:00

1. Storming Through White Light
2. Noidan verestä männikkö herää
3. Quest for the Goat
4. Varjo valolta suojelee
5. Valley of Shadows
6. Wolven Empress
7. Abomination of Winter
8. Echoes of Eternity

BlackGoat Gravedesecrator - Sång, gitarr
Avenger - Trummor, gitarr, Keyboards
Raakalainen - Gitarr, bas
Harald Mentor - Bas

Gästar gör:
Stormheit - Sång (clean och kör)
Skratt - Flöjt, blåsinstrument

Finska Goatmoon såg nattens mörker 2002. Sedan dess har det kommit släppts lika friskt från detta finska folk/black metalband som från en pensionär som blev risig i magen av dagens kålsoppa. Trots detta har jag inte hört någonting tidigar. Ja, jag har inte ens hört talas om Goatmoon.
Men finsk black brukar jag gilla, så varför inte testa denna Varjot som vissa jämför med Satanic Warmaster. Hur fel kan det liksom vara?
Jo, det kan gå rätt fel. Goatmoon låter som ett väldigt omoget black metalband som blandar in flöjter, körer, keyboard och skit. Folkmusik och black vill jag påstå inte har mycket gemensamt och passar absolut inte ihop!
Det låter allt som oftast som att BlackGoat Gravedesecrator lyckas hitta på nåt riff på gitarren och nöter det tills man blir less och lite till. Sedan byter vi riff och kör samma där, bara för att gå tillbaka till riff #1. Sedan kastar vi in en kraxande skränsång mellan alla pagan/folk-instrument och voila, där har ni skiten. I min värld går det här fetbort.

Dismember lägger ner

2011-10-18T09:51:00.000+02:00

Deras statement är kort och gott: "After 23 years, DISMEMBER have now decided to quit. We wish to thank all our fans for your support."

Gorod - Transcendence (2011)

2011-10-16T21:41:00.002+02:00

1. Earth Pus
2. Blackout: Renewed Souls
3. Textures (Cynic cover)
4. Earth Pus: Salvation
5. Transcendence

Julien "Nutz" Deyres - Sång
Nicolas Alberny - Gitarr
Mathieu Pascal - Gitarr
Benoit Claus - Bas
Samuel Santiago - Trummor

Den andra pressen av Transcendence kommer med en dvd med liveframträdanden och grejjer. I övrigt så är det samma som den första. Det är bara spår 5 är en ny låt. Spår 3 är en cover av Cynic och spår 2 och 4 är akustiska varianter av gamla låtar. Spår 1 är även den en ny version av en gammal låt. Detta gör att de flesta som skulle vara intresserade av denna skiva redan känner till och gillar Gorod.

Gorod hette tidigare Gorgasm, men bytte 2005 eftersom dom inte ville blandas ihop med det amerikanska, betydligt brutalare döds metallbandet med samma namn.
Gorod spelar väldigt teknisk och progressiv (death) metal. Det låter ungefär som de sista fullängdarna av bandet Death innan Chuck vek runt hörnet.
Visst kan man bli lite imponerad av dessa avancerade virrvarr av "riff" som mer är ett ordnat kaos av toner. Men väldigt, väldigt fort blir jag less och jag garanterar att jag inte kommer att införskaffa fler alster av fransoserna i Gorod. Om dom inte kraftigt ändrar sin musik till någonting mer intressant då.

http://www.myspace.com/gorod

Bestial Hordes - Nuclear Metal Lust (2011)

2011-10-15T00:48:00.000+02:00

1. Street Metal Fucker
2. Metal, Sex, Alcohol
3. Nuclear Metal Lust
4. Revenge of Hate
5. Die in Fire (Bathory cover)

Firdaus - Sång
Fauzie -Gitarr
Iblys - Trummor (Session)
Kevin Helvete - Lead gitarr (gästartist)

Ingen bassist har fått credit, men enl. deras lineup så har de Gharay på bas och Mawi på gitarr som session musiker.

Bestial Hordes är ett underground metal band från Malaysia. Bandet består av två snubbar som gör allt för att verka precis så metal som det bara var möjligt för band som Slayer, Sodom och liknande för en massa år sedan. Stora i orden, poserande med inverterade kors, bilder på nakna brudar, getter och pentagram. Blod och lite mer poserande på bilder. Naturligtvis gör man även ett uttalande om hur untrue det är att just posera och att man minsann bara är värdig metalhead om man håller sig underground. Därför skaffar sig bandet en egen blogg. Ja, just det....
Men förutom att dom verkar rätt, tja, bäng så spelar dom rätt medioker musik också. Vart detta black kommer in vet jag inte, för lyssnar man på Nuclear Metal Lust som jag gjort en tid nu så får man höra klassisk thrash av modell tuffare slag. Tidig Slayer var det första jag tänkte på när jag började lyssna, men långt ifrån lika bra. Sången är rätt kass, gitarr kör sitt race i värsta högstadieband-klass och trummisen vet inte vad dom andra spelar för låt så han kör bara på så gott han kan. För att beskriva hur det låter blir det ungefär såhär: Skrääään, skrän, gnissel-skrik-feedbacktjut-tremolo-svaj-skrän, dunk-dunk-didididididididididi-trrrtrrrtrrr-psshpsshpsssh,dunkderi-dunk, krax,host, sataaaaaan, krax-slemhosta. Gnissel.........padunk!
Om det känns som att just det kan rädda din helg så kör på, man kanske ska supporta undergrounden genom att köpa deras musik. Eller nej, man måste väl byta band på en konsert i nån konstig liten ungdomsgård i sydamerika för att det ska gå rätt till?

http://bestialhordes.blogspot.com/

Celestial Bloodshed / Urfaust (split 2011)

2011-10-12T20:51:00.000+02:00

1. Celestial Bloodshed - Mitt Rike
2. Urfaust - Der König in Thule

Celestial Bloodshed:
Steingrim Torson (Celestial Bloodshed) (R.I.P. 2009) - Sång
Luctus - Bas, gitarr
Tiller - Trummor

Urfaust:
IX - Sång, gitarr
VRDRBR - Trummor

Fick tag på en vinylsingel med för mig välkända Celestial Bloodshed och okända Urfaust. Omslaget såg ok ut och jag gillar ju Celestial så vad fan tänkte jag. Precis som jag trodde så bjuder Celestial Bloodshed på en gammal demo-låt inspelad 2006, och är med Steingrim Torson på sång. Samme Torson blev skjuten till döds i Trondheim natten till 1 maj 2009 så det blev ju ännu roligare att införskaffa denna singel då.
Celestial Bloodsheds låt Mitt Rike är en helt ok black metal låt. Det går inte särskilt fort eller låter så otroligt ont heller för den delen, men den har en viss charm som många av Celestial Bloodshed´s låtar har. Alltså går sida A ganska frekvent.

På sida B har vi nåt band från Holland, men har skrämmande mycket likheter med tyska black metalband så här drar jag öronen åt mig redan innan jag sätter igång vad som bekräftar mina farhågor. Här har vi en överbliven låt från deras fullängdare från 2010, titulerad "Der Freiwillige Bettler". Utan att ha hört fullängdaren förstår jag att skiten blev refuserad. Det här är så dåligt att jag bara blir förbannad över att man ska lura på oskyldigt folk denna skit genom att gömma den bakom norsk black metal. Som det sas på tv en gång i tiden; SKÄMMES, TA MIG FAN!.

http://home.no/mittrike/
http://www.myspace.com/urfaustfans

Kerasphorus - Necronaut (2011)

2011-10-12T16:03:00.000+02:00

1. Locust Nexus
2. Through the Spiral Void

Pete Helmkamp - Sång, bas
B. Wolaniuk - Gitarr
James Read - Trummor (session)

Kerasphorus bildades av Pete Helmkamp efter att Angelcorpse splittrades. Dock blev det bara två stycken ep´s innan även Kerasphorus gick i graven, vilket var lite synd. Kerasphorus bjöd upp till någon slags black/goredöds-aktig metal med riktig personlighet. Det är tungt, tufft och med gott om atmosfär (och då menar jag på ett bra sätt, och inte nåt jävla suicidal atmosfärisk fjant-jävla "black" metal för deprimerade gothsminkade tyskar).

I övrigt har jag inte så mycket att säga, förutom då att jag ska försöka få tag på den förra ep´n "Cloven Hooves at the Holocaust Dawn" också, för någonting mer från Kerasphorus verkar det inte bli.

Front Beast - Untold Occult Mysteries (2011)

2011-10-04T18:16:00.000+02:00

1. Untold Occult Mysteries
2. To Walk The Infernal Fields (Darkthrone Cover)

Avenger - Allt

Tysk black metal på en inspelning med pinsamt dåligt ljud, spelat av en snubbe vars största idol nog är Nuclear Holocausto Vengeance i Beherit. Musiken låter lika tight som ett gäng niondeklassare som spelat in demo i skolans musikklassrum med en gammal bergsprängare. Allt är otight, låter dåligt och sången suger.
Alltså har jag fått vatten på kvarn igen och säger att tyskar inte kan spela musik. Inte black metal i alla fall.

http://www.myspace.com/thefrontbeast

Satanic Warmaster - Winter´s Hunger/Torches (2011)

2011-10-04T18:14:00.000+02:00

1. Winter's Hunger
2. Torches

Satanic Tyrant Werwolf (Lauri Penttilä) - Allt

Denna vinyl singel är inspelad sommaren 2010 och släppt via Satanic Tyrant Werwol´s egna bolag Werewolf Records. För att använda hans egna ord är detta "2nd part of the series of grim and fierce basement recordings." Med dom orden förstår ni nog vad som händer på denna singel. Ljudet är förstås epigt, billigt, dåligt i bästa raw black metal-stuk. Precis som alltid är det satanisk black metal med allt vad det innebär. Tremolo riffande på stränginstrumenten och ett evigt blastbeatande på trummorna. Rå, raspig sång gör det hela till en välsmakande liten gobit att hugga in på, för även om jag inte är nåt fan av denna typen av inspelningar (uruselt ljud, raw/kvlt whatever) så är detta riktigt bra.

http://www.myspace.com/opferblut

Mortuus Sum - Promo 2011 (2011)

2011-10-03T14:23:00.000+02:00

1. Mortuus Sum

Jim Havok - Sång, bas
Vaelor - Gitarr
Yngve - Trummor
Morrigan - Textskrivare

Mortuus Sum är ett grekiskt blackmetalband som bildades 2010 av Yngve. Denna promo, som enbart består av den självtitulerade Mortuus Sum är ett smakprov på bandet inför kommande split med ett annat grekiskt band kallat Blasphemahus och en fullängdare som troligen kommer att släppas i början av 2012.
Mortuus Sum spelar riktigt bra, rå black metal modell tidigt 90-tal. Den som gillar tidiga DarkThrone eller kanske Satyricon, men med sång som är mer raw gillar säkerligen detta. Det är typiska black metalriffande och ganska monotont trumspel med riktigt rå sång.
Nu har jag ju bara hört en enda låt av bandet, men å andra sidan hörde jag denna låt medan jag målade nästan hela garaget (vilket tog ett par timmar) utan att bli less, så det är ju ett säkert tecken på att det är bra, och jag ser fram emot att få höra fullängdaren.

http://www.myspace.com/mortuussum

Cruxifiction - The Coming (2011)

2011-09-29T15:32:00.002+02:00

1. Haunting Hypocrisy
2. The Coming
3. The New Messiah
4. Death Is The Only Way
5. The Silent Traitor
6. Burn On A Cross
7. I'll Bless You

Sapian - Sång, bas
Belial - Gitarr, sång
Saroth - Gitarr, sång
Keriel - Trummor (session)

När jag råkar på black metal från Frankrike brukar jag instinktivt bli aningen skeptisk. Inte lika skeptisk som tysk sådan, men ändå. Jag kollade in bilderna litegranna och läste texter, och efter det tändes dock en smula hopp till att jag hade klassisk black metal modell 1990 - 2000, så jag slängde nyfiken in skivan i spelaren och satte igång. Vad jag fick höra var ingalunda vad jag var rädd för, men inte heller det jag hoppades på. Vad Cruxifiction bjuder på är melodiös black med inslag av death metal riffande. Allting är mycket välspelat, ja, det låter nästan som skolade musiker, men vad är det med melodiös black (och döds för den delen) som gör folk så imponerade? Visst, man kan få höra duktiga musiker men oftast (alltid) handlar det om ett band som vill vara tufft och ballt men innerst inne längtar efter en kram av mamma.
Så är det också i detta fallet. Cruxifiction har attityd som Dark Funeral men landar mer likt tv-serien True Blood i nåt som ska likna tufft men mest framstår som aningen mesigt om du inte är under 13 år gammal. Nu säger jag inte att The Coming är helt värdelös, för det är den inte. Väl värd att lyssna på om du inte har nåt bättre för dig, men det är ingalunda någon hit vi har här heller. Trots några bra stunder så är The Coming ganska så meningslös och bortglömd så fort man byter skiva.

http://www.myspace.com/cruxifiction666

Setherial - Treason (2011)

2011-09-14T19:15:00.000+02:00

1. Treason [A Death That Breeds Through Aeons]
2. Warfare [God is Dead]

Infaustus - Sång
Daniel Nilsson-Sahlin - Gitarr
Kraath - Bass, Gitarr
Alastor Mysteriis - Trummor

Jäääääävlar vilken klockren käftsmäll detta är! Setherial gör rent hus med denna underbara och korta skiva. En ny låt och en cover av Zyklon B (norskt allstar-band från tiden det begav sig).
Är kommande fullängdare ens i närheten av detta så är Sundsvallsborna förlåtna alla gamla synder och tar plats långt upp på favoritlistan. Finns inget annat att säga än att det är är ta mig fan helt underbart.

http://www.setherial.com/
http://www.myspace.com/setherialsweden

Blodsband - Det Eviga och Den Döde (2011)

2011-08-29T19:44:00.002+02:00

1. Det Eviga I
2. Det Eviga II
3. Den Döde I
4. Den Döde II
5. Den Döde III

Infon om Blodsband är väldigt kortfattad, men vad jag förstår så är det någon ensam stackars sate som gillar Burzum och har tillgång till en studio. Minimalistisk, repetetiv och atmosfärisk "black" modell fängelse-Burzum, och långa låtar gör denna skiva mig snabbt uttråkad.
Blodsband har hunnit släppa ytterligare en fullängdare i år. Både denna och den nyare finns att ladda ner gratis. Länkar hittar ni på Blodsband´s myspace. För egen del nöjer jag mig med denna och väljer att skita i den senare, även om den är gratis.
För övrigt så är texten på Den Eviga och Den Döde skriven av Esaias Tegnér (1782-1846), men varför text använd alls är obegripligt. Ingen kan ändå tyda någonting av det där surrandet som ska likna sång.

http://www.myspace.com/blodsbandswe

Allfader - Black Blood Flux (2011)

2011-08-29T19:43:00.000+02:00

1. Harbingers of Night
2. Draconian Command
3. Son of Nore
4. In Death We Trust
5. Titan's March
6. Torn from Flesh
7. Black Blood Flux (Part 1)
8. Black Blood Flux (Part 2)

John Erik Andersen - Sång, gitarr
Finn Henriksen - Gitarr
Frode Fridtjofsen - Bas
Cato Skivik - Trummor

Norska Allfader sägs spela black/death metal. Likt Kalle Anka fnyser jag bara föraktfullt fram ett BAH! åt detta påstående. Allfader spelar tight och väldigt tråkig metal alá Crown of Thorns (senare The Crown) eller nåt liknande. Halvgrowlande sång utan någon som helst energi och stränginstrument som visserligen är välskötta men ack så tråkiga lämnar bara trummorna kvar som det enda någorlunda intressanta på denna 51 minuter långa platta. En platta som jag glömt bort i samma sekund som den lämnat spelaren.

http://www.myspace.com/40410467

Taake - Kveld (2011)

2011-08-24T12:40:00.001+02:00

1. Nordbundet
2. Motpol
3. Hordalands Doedskvad 1
4. Over Bjoergvin graater Himmerik 4
5. Nattestid ser Porten vid 1

Hoest - Sång, alla instrument
Tundra - Gitarr

Taake är ett av norges mest "kvlt" band sedan andra vågen black metal startade. Redan från början satte Hoest och co. ribban högt med sin atmosfäriska och råa black. Skivorna "Nattestid Ser Porten Vid", "Over Bjoergvin Graater Himmerik" och "Hordalands Doedskvad" fick alla ungdomarna att tugga fradga och vilja bränna ner kyrkor. Eller ja, alla tyckte dom var bra iaf, vilket på den tiden var samma sak.
Taake, som mer eller mindre är ett enmansband med olika personer som hoppar in ibland, är Hoest´s skötebarn. Hoest, som själv varit inblandad i en hel del kända band gör det mesta och gör det väldigt bra i Taake. Mest framträdande tycker jag personligen är gitarrspelet. Han skapar gång på gång enormt bra musik med känsla som överträffar väldigt många andra när det kommer till den mer känslofyllda, atmosfäriska delen. Trummorna gör han också mycket bra och är inte helt oäven som vokalist.

Kveld däremot får mig att fundera på varför den överhuvud taget släpptes. Inte för att jag klagar, men att släppa en skiva bestående av 4 gamla låtar och bara en ny (som ska göra reklam för den väldigt snart kommande fullängdaren "Noregs Vaapen"). På nåt sätt känns det litegranna "billigt" att kasta in några nyinspelade gamla låtar som om det vore ett samlingsalbum. I mina ögon hade det varit bättre att släppa en singel med ett par nya låtar istället. Kveld funkar bra för die-hard fans men övriga klarar sig gott och väl med den kommande fullängdaren.

http://www.myspace.com/taakeofficial

Mongrel's Cross - Whoresanna (2011)

2011-08-16T18:31:00.000+02:00

1. Whoresanna
2. A New Light
3. No Stone Unturned

Grand Mongrel - Sång, gitarr
Goat Euryn - Bas
Necros Craigos -Trummor

Efter att ha plågat mig igenom några skivor skräp kommer Australiens Mongrel´s Cross som ett glas isvatten i Sahara. Tokröjjig black/thrash med punkinfluenser i stil med första Nifelheim. Skräniga gitarrer, ilsket punkvrålande sång och en bas som tävlar med trummorna om att bulta på mest.
För det mesta rätt enkel och rak misshandel bara, men ibland kastas nåt riktigt roligt riffande in också. Ja, den här plattan är ett exempel på riktig spelglädje och då blir det nästan alltid bra. Enda felet med Whoresanna är att den är alldeles för kort.

http://www.hellsheadbangers.com/mongrelscross/

Nightside Glance - Breaking Point (2011)

2011-08-16T18:23:00.001+02:00

1. Breaking Point
2. Changing Lives
3. Children (Robert Miles cover)
4. Edge of Time (live)
5. In Raven Claws (live)
6. Masquerade of Piety (Vicious Crusade cover)

Demian - Sång
Gozard - Gitarr
Pr1mal - Gitarr
Ilorgis - Bas, men på denna ep spelar Panzerfaust bas
Midgard - Keyboard
Bizo - Trummor, men på denna ep spelar AlexUnder trummor

Nightside Glance från Vitryssland bildades 2003 och har hunnit släppa en demo och en fullängdare innan denna ep. Att dom väljer att sätta med två covers är väl i sig inget konstigt, men att dessutom smälla in två livespår är i mina ögon rätt märkligt, då vi trots allt talar om ett rätt så okänt band. Hade dom släppt 3-5 fullängdare så hade jag inte reagerat eftersom det då skulle finnas en betydande mängd människor som skulle "känna igen sig" från spelningar dom sett med bandet ifråga. Men nog om det. Det kanske bara är jag som är grining.

Riktar vi istället in oss på musiken så är jag ingalunda imponerad (var det någon som sa grinig?). Nightside Glance låter som en blandning av Dimmu Borgir och Cradle of Filth. Visst spelar dom bra, men det ska skrytas alldeles för mycket med den s.k. klassiska skolningen för att musiken ska flyta på bra. Skala bort 50% av all pianoklinkande och skalonani på gitarrerna så hade det varit betydligt bättre. Trummorna låter alldeles för långsamma till musiken mer än en gång och Demian verkar göra sig alldeles för mycket besvär med att låta som Dani Filth.

Nej, det här lämnar mig helt oberörd och Breaking Point kastas snabbt i högen av meningslös skit som troligen aldrig kommer att spelas igen.

http://nightsideglance.com/
http://www.myspace.com/nightsideglance

Videogazmatron - Slayer

2011-08-10T11:36:00.001+02:00

Black metalband i all ära, jag lever för black metal, men det finns ett band som står över allt annat. Ett band som ger mig den där lilla extra grejjen som ingen annan (inte ens Marduk) kan ge mig, och det bandet är Slayer. Smaka bara på namnet. SLAYER. Låter metal, det kan du inte förneka.
De har levererat sedan 1981 då klasskamraterna Hanneman och King började spela ihop. Förutom trummisen Dave Lombardo´s tillfälliga utflykt så har Slayer bestått av samma medlemmar hela tiden och aldrig vikit av en tum från vad dom gör bäst.
Tom Araya har stelopererat sin nacke eftersom han headbangat så mycket att han utvecklat en whiplashskada!
Jeff Hanneman blev biten av en spindel och insjuknade efter det eftersom han fick en köttätande parasit av bettet! Blir det hårdare än så? Blir det mer metal än så??
Svaret är naturligtvis nej. Därför hyllar Recensenten från Heldvete Slayer genom att köra denna videogazmatron i deras ära, med den tuffaste musiken av dom alla. Deras egen.

Först ut blir Seasons in the Abyss. Titelspåret från 1990 års album och troligen den näst bästa skivan som någonsin blivit släppt. Kerry King har hår och Jeff Hanneman är renrakad. Tom Araya headbangar fortfarande.

Sedan har vi Bloodline från albumet God Hates us All. Här med Paul Bosthop på trummor. Kattungen är söt, men Slayer i kostym är nog snäppet sötare.

Två av de mest klassiska Slayerlåtarna är Raining Blood och South of Heaven. Så varför inte köra dem bägge? Och varför inte live?

Sen då? Tja kanske Disciple. Även den från God Hates us All. Tom´s sång är helt enastående i denna video.

Från sista studioalbumet World Painted Blood har vi Beauty Through Order.

<p>&amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;nbsp;&amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;gt;</p>

1988 släpptes South of Heaven. Här hittar vi låten Silent Scream, som är en av de bästa livelåtarna i repertoaren, mest på grund av det ursinne som Dave Lombardo brukar visa upp när han slår fram låten på trummorna.

Hate Worldwide kommer från World Painted Blood, 2009.

2006 släpptes albumet Christ Illusion, och härifrån plockar vi låten Cult. Det får avsluta videogazmatron för denna gången.

Marduk - Iron Dawn (2011)

2011-07-14T13:08:00.000+02:00

1. Warschau 2: Headhunter Halfmoon
2. Wacht am Rhein: Drumbeats of Death
3. Prochorovka: Blood and Sunflowers

Mortuus - Sång
Morgan "Evil" Håkansson - Gitarr
Devo - Bas
Lars Broddesson - Trummor

Så har då Marduk äntligen funnit tid att släppa nytt material. Visserligen bara en ep, men man kan ju alltid hoppas att det är smakprov på en kommande, tionde, fullängdare. Det känns lite som att det är formalia att recensera detta, för naturligtvis är det bra. Ja, bättre än bra faktiskt.
Jag blir ständigt fascinerad av Mortuus och hans underbara talang som vocalist. Det finns helt enkelt ingen som spelar i samma division som honom. Han gör Marduk´s musik fulländad med detta underbara instrument han har i sin sång.
Lars Broddesson är helt klart en av dom bästa trummisarna, det är bara att inse. Morgan Håkansson skriver det mesta av musiken så han är bara att geniförklara. Kvar blir då Devo Andersson, som blir den mest anonyme medlemmen. På album åtminstone. Live tar han plats så det blir lite annorlunda där.

Iron Dawn är en alldeles för kort historia som visar på krigsmaskinen Marduk i sitt esse. Att Morgan (precis som många andra inom genren) är intresserad av andra världskriget är ganska tydligt. Stukabombare släpper skriande sin last av död och kaos, kulsprutor smattrar in bly i trasiga kroppar och det stinker svavel när raketbatterierna skickar iväg sin last. Ja ibland kan jag nästan tycka att det blir lite mycket pang-pang och lite musik, men det är väl en smaksak antar jag. Hur som helst är Iron Dawn ett fruktansvärt bra släpp som gör att man verkligen ser fram emot nästa släpp. Är det lika snabbt och brutalt och bäst som detta så har vi en ny vinnare från Marduk. Igen.

http://www.marduk.nu/
http://www.myspace.com/truemarduk

Ajattara - Murhat (2011)

2011-06-20T11:13:00.000+02:00

1. Kunnes taivas meidät erottaa
2. Ihmisen luku
3. H.A.I.
4. Aura
5. Sokea liha
6. Routalempi
7. Murheiden kilta
8. Apilas
9. Veljet

Ruoja - Sång, gitarr, keyboard
Kalmos - Gitarr
Tartunta - Gitarr
Tohtori Kuolio - Bass
Raajat - Keyboard
Malakias 6,8 - Trummor

Även om bandet Ajattara är veteranklassat så är förutom Ruoja medlemmarna någorlunda nya (i Ajattara alltså). Bandet var länge hyllat i alla möjliga sammanhang, men även starkt kritiserat dom sista åren. Nu ska jag väl vara ärlig och erkänna att jag inte följt med Ajattaras skivsläpp slaviskt så jag ska låta bli att påstå saker om tidigare alster och hålla mig till Murhat.
Murhat är ett av dom bästa släppen jag hört i år! Finnarna har skapat en skiva som aldrig blir tråkig. Dom nio spåren är så pass olika varandra, men håller ändå så bra kvalite att man kan lyssna på skivan hela dagen utan att tröttna. Musiken i sig är ganska enkel. Gitarr/bas bygger på ett par riff som låten baseras på, och trummorna håller takten utan att göra alltför stora utsvävningar. Ändå svänger det precis som det ska och det är både tungt och headbangarvänligt. Ruoja´s sång fulländar menyn till en perfekt middag för både små och stora sällskap.

http://www.ajattara.fi/
http://www.myspace.com/ajattara

Videogazmatron - Deicide

2011-06-15T09:15:00.001+02:00

Videodags igen, eller vad säger ni? Idag kan jag inte bestämma mig om jag är black eller death så det får bli Deicide som är lite av båda.

Först ut blir "Homage for Satan" från plattan The Stench of Redemption (2006). En snabb och helt ok låt. Videon är av zombiestuk och en prästjävel möter sitt öde. Dessutom har Jack Owen en jävligt snygg gitarr här.

Nästa ut blir titellåten på "Scars of the Crucifix" från 2004. Glenn Benton försöker stirra ut ett gäng Hells Angels och Hoffman fastnar i ett solo. Helt ok låt.

Nu hoppar vi tillbaka några år. Låten är "When Satan Rules his World". En av mina favoriter från tiden när Deicide var bättre än dom är nu. Videon är från dvd´n When London Burns (2006), låten från Once Upon the Cross från 1995.

Och så avslutar vi med riktigt gammal skit. Nämligen ett liveframträdande sista juli 1988 av bandet Amon som grabbarna kallade sig först. Enbart scenkläderna i folie/discostuk gör videon sevärd.

Dødsengel - s/t (2011)

2011-06-14T12:04:00.005+02:00

1. Assimulāre! (Assemblance) - Conjuration within the carnal...
2. Intrāre! (Entrance) - A trail I leave, through the Nine...
3. Apotheōsis! - Resemblence, though altered quintessence...
4. Līberālis (Liberation) - Exaltation beyond the cyclus...

Kark - sång, gitarr, bas
Malach Adonai - Trummor

Norska Dødsengel är ett band som jag inte hört talas om tidigare och råkade på av en slump när jag letade någonting helt annat. Bandet bildades 2008 i Ålesund och har släppt en fullängdare 2009 och ytterligare en 2010 + ytterligare tre ep´s samma år. Skivan jag inhandlat är en självtitulerad ep med fyra spår.

Plattan inleds med Olle, 5 år, som leker trummis tillsammans med Gudrun, känd från Kurt Olssons television´s damorkester, på triangel. I bakgrunden har någon ont i magen.
Efter en stund blir det aningen mera låt av det hela, men det består mest av grymtningar och långsam/enformig skit som jag lätt klarar mig utan.

Vidare till spår två. Här går det lite fortare i alla fall, och snubben med magproblem låter plötsligt som att han kan sjunga trots allt. Fast låten i sig är rätt flummig och inte mycket att lägga märke till.

Sen kommer vi till spår tre (logiskt nog). Gitarrplink, trött trummis, och javisst, magsmärtorna har tydligen kommit tillbaka...
Några gäspningar och närmare tre minuter senare händer dock någonting. Vokalisten Kark glömmer magen och ryter bättre igen. Detta gör tydligen alla på bättre humör för tempot rycks upp och det svänger riktigt friskt, en stund åtminstone. Fast tack och lov återkommer uppryckningen innan låten är slut. Ja, man kan faktiskt bibehålla intresset dom sista minuterna av låten.

Sista spåret är den klart bästa. Hade hela plattan låtit så här hade den varit en riktigt bra platta. Sången är riktigt jävla bra när Kark bara vill, och när tempot dras upp är musiken helt ok. Det låter lite granna tidiga Emperor, vilket ytterst sällan är fel.

Dødsengel bjuder på en resa från skrämmande beige till hyfsat bra på dom dryga 28 minuterna som ep´n sträcker sig.
Värt pengen? Njae, knappast. Men väl värt att lyssna på dom sista spåren via något lämpligt media.

http://www.myspace.com/dodsengel

Blåpung

2011-05-11T13:45:00.001+02:00

Jag håller på att bli galen. Rasa ner i vansinnets mörker utan fallskärm, för att i evighet famla runt i blindo. Eller nåt liknande i alla fall. Och orsaken till detta är ett norskt gäng som kallar sig Blåpung.
Blåpung är egentligen samma sak som Bytting. Skillnaden mellan Bytting och Blåpung är som dom själva säger "Bytting is our main band, "serious" if you like, and Blåpung is not that serious, more of an musical playground and often a starting-pit for songs that end up as Bytting songs."
Bytting består av Vrag,Shaugrim & Svartravn, som började spela ihop sommaren 2008 då under namnet Svart Depresjon. Musiken är lika delar depressiv och industriell black metal. Någonting som jag instinktivt hatar av hela min själ eftersom det till 99,9% är helt värdelöst i mina öron.

Och det är här vi kommer till min galenskap. Jag kan nämligen inte få bort Blåpungs låtar ur skallen. Jag tycker t.o.m. att de är rätt bra av någon anledning. Låtarna förföljer mig likt en yxmördare förföljer ett gäng flängda amerikanska skolungdomar i en dålig splatterfilm. Inte ens när dom (helt seriöst) drar igång med "Trollmors Vaggvisa" återfår jag sunt förnuft...
Är det nån som känner till en bra exorcist månne?

Vill ni höra på låtarna går det bra via youtube (blåpung har inte släppt någon skiva). Och ja, en låt heter "Dritsur spydusj". Skitsur spydusch. Kan ni tänka er ett kungligare låtnamn? Herregud så bra!

Gangstarappare eller oldschool städkärring?

2011-05-05T13:57:00.001+02:00

Rising Records signar Noctem och planerar nytt album

2011-03-30T12:26:00.003+02:00

Noctem signs with Rising Records for the release of their new album. Mark Daghorn, owner from the label worked as producer for bands like Cradle of filth or Porcupine tree and has in his rooster bands like Trigger the bloodshed, Sarah Jezdebel and Bleed from within, etc.

In words of Mark Daghorn, owner of the record company: We are delighted that Noctem have chosen to release their new album on Rising Records worldwide and we look forward to a long and successful partnership with the band.

In words of the band: We can proudly say this is a new step to the next level for the Noctem's career. Mark Daghorn is a great proffesional and is an honor to work with him in this new album for us.

More info in www.risingrecords.org and the official websites from the band:

www.noctemofficial.com

www.myspace.com/noctemofficial

Videogazmatron - Behemoth

2011-03-24T11:52:00.001+01:00

Behemoth, Polens flaggskepp när det kommer till brutalmetall har gjort många bra och snygga videos. Därför kommer nu turen till denna fantastiska grupp.
Först ut blir min favorit "Ov Fire and the Void". Bra låt, snygg video och snygg brud. Kan det gå fel?
Låten är från skivan Evangelion (2009)

Nästa ut blir "Slaves Shall Serve" från 2004 års album Demigod. Har dom bråttom? Låter nästan så.

Tillbaka till Evangelion igen, med låten "Alas, Lord Is Upon Me". Lite annorlunda, men ännu ett bevis på att Behemoth har dom snyggaste videorna av alla.

2007 kom albumet The Apostasy, och därifrån har vi videon till låten "Prometherion".

Och nästa spår på den skivan är "At the Left Hand ov God".

Låten "As Above So Below" kommer från albumet Zos Kia Cultus (Here and Beyond)och släpptes 2002. Var uppmärksamma på Inferno vid 0:21. Det visar på ett ypperligt sätt vad Behemot är.
Denna får runda av vår videogazmatron med Behemot. Det finns mängder av videos med denna fantastiska grupp, så om ni inte fått nog av dessa smakprov så leta vidare och ni skall finna.

Armagedda - I Am (2010)

2011-03-02T09:02:00.000+01:00

1. Den Skrivna Eskatologin
2. De Vanhelgade
3. I Am
4. Cold Eon

Graav - Sång, gitarr
A - Gitarr, bas

Det bästa som hänt den lokala brutalmetall-scenen är utan tvekan Armagedda, kanske med undantag av min kollegas gamla band Advocatus Diaboli. Därför var jag extremt nöjd när jag äntligen fick tag på ep´n "I Am". En fyra spårs platta med tidigare osläppta låtar inspelade 2001-2002. Fyra råa, grymma och atmosfäriska låtar som sitter som en smäck i ett svart sinne.

Numera spelar herrarna Graav och A (S. Sandström och A. Pettersson) tillsammans i folkrock gruppen Lönndom. Graav är även på gång med ett nytt album (The Second Wind) i sitt band LIK. Inget av nämnda band kan dock mäta sig med den suveränitet som Armagedda frambringade, likt en atombomb släppt över en hord indianer med sprättbåge och flintakniv.
Förutom denna suveräna skiva så släpptes även "Volkermord - The Appearance" 2010, vilken innehåller spår pre Armagedda, då herrarna gick under bannern Volkermord. Inte omöjligt att en recension av denna kommer upp också.

http://www.myspace.com/armageddaonline

Namnbyte is da shiatz

2011-02-03T18:18:00.004+01:00

Folket i kommunstyrelsen i Skellefteå har nu med resolut kraft och mod visat gemene kommuninvånare att dom minsann kan sitta och bestämma viktiga saker. Vilket fika dom ska ha nästa möte, om det är ok att urinen luktar järn efter en brakfylla och nu sist att dom kan leka med namn. Spännande värre!
Vad har herr och fru kommunstyrelse kommit fram till då? Jo, "Centrum" ska numera heta "Centrala stan". Fast "Centrala stan" ska förstås bestå av bl. a. "Centrum". Helt enkelt lysande!!

Och jag som trodde att kommunpamparna inte gjorde nån jävla nytta... *biatch-slappar mig själv*

Dimmu Borgir - Abrahadabra (2010)

2011-01-14T23:06:00.001+01:00

01. Xibir
02. Born Treacherous
03. Gateways
04. Chess With The Abyss
05. Dimmu Borgir
06. Ritualist
07. The Demiurge Molecule
08. A Jewel Traced Through Coal
09. Renewal
10. Endings And Continuations

Shagrath - Sång, keyboards, effekter
Silenoz - Gitarr
Galder - Gitarr

Studiomusiker:
Snowy Shaw - Bas, klarsång
Daray - Trummor

Gästmusiker:
Agnete Maria Forfang Kjølsrud - Sång ("Gateways")
Kristoffer Rygg (Ulver) - klarsång ("Endings And Continuations")
Ricky Black (Chrome Division) - Slide Gitarr ("Ending And Continuations")
Andy Sneap - Leads ("Gateways" and "Renewal")
Gerlioz - Keyboard
Norska Radio orkestern
The Schola Cantorum Choir

Med tanke på att hälften av "gamla" bra Dimmu Borgir är borta hade jag ingen aning om vad som skulle komma vid nästa släpp, även om jag hade mina misstankar. När videon Gateways släpptes kom dock ett svagt hopp om att medlemsbytena inte skulle ha alltför stor påverkan och att Dimmu fortfarande skulle vara Dimmu. När jag sedan fick höra hela skivan insåg jag dock att jag misstog mig grovt, för det är inte mycket kvar av gamla, bra Dimmu Borgir. Istället har vi ett helt annat band, med helt annan musik. Även om det inte är helt värdelöst utan riktigt bra ibland så är det väldigt långt ifrån vad man är van vid att få uppleva av guttarna. Betydligt mer melodiöst och gitarrbaserat och melankoliskt och betydligt mindre rå brutalitet och tyngd. Och vad är det som händer med scenkläderna? Mer gay än såhär blir det inte förrän The Ark kliver ut på scenen. Rent groteskt fult.

Nä, på det hela taget så är dagens Dimmu borgir inte någonting man spelar eller ens kommer ihåg någon längre tid. Jag har massor av andra låtar från Dimmu Borgir att nynna på, så någon från Abrahadabra blir det inte.

http://www.dimmu-borgir.com/
http://www.myspace.com/dimmuborgir
http://www.bebo.com/DimmuBorgir

Återanvända black metal?

2010-10-28T11:08:00.001+02:00

Nu verkar allt snack om växthuseffekt, återanvändning och miljötänkande även ha gått hem hos black metal eliten i Norge. Kanske inte på det viset att dom alla köper elbilar och bär gamla batterier till holkarna på närmaste återvinningsstation, men väl när det kommer till skivsläpp och att spela in nytt.

På kort tid har Gorgoroth, Satyricon och Darkthrone meddelat att re-issues av gamla alster ska släppas. Varför detta ska vara så nödvändigt förstår jag inte alls (men misstänker att vissa skivbolag är ute efter enkla pengar).
Re-issues är sällan eller aldrig bättre eller mer spännande än orginalsläppen, och så lär det även vara i dessa fall.

Videogazmatron - Khold

2010-10-08T18:53:00.000+02:00

Titelspåret från den sista skivan Hundre År Gammal innan dom la Khold på is.

Død, från albumet Mørke Gravers Kammer från 2004.

Blod og Blek från albumet Krek, 2005. Riktigt fet black n´ Roll. Liksom videon till Hundre år Gammal är videon lite speciell, nästan trivial.
Men låten är jävligt bra.

Innestengt i Eikekiste, också från Krek, får avsluta för idag.

Setherial - Ekpyrosis (2010)

2010-09-30T12:41:00.002+02:00

1. A World In Hell
2. Ekpyrosis
3. The Mournful Sunset Of The Forsaken
4. The Devouring Eye
5. Subsequent Emissions From A Frozen Galaxy
6. Thoughts Of Life They Wither
7. Celestial Remains Of The Cosmic Creation
8. Enemy Of Creation

Magnus "Infaustus" Ödling - Sång
Kraath - Gitarr, Bas
Thurz - Gitarr
Håkan "Alastor Mysteriis" Sjödin - Trummor, keyboards, sång

Setherial från Sundsvall är ett gäng otroligt tighta och duktiga musiker. Hela Ekpyrosis är ett skolexempel på välspelad svensk black metal. Allt sitter som en smäck.
Musiken är lite melodiösare och så typiskt svensk black att Magnus Ödling antagligen skiter dalahästar och volvoemblem när han värmer upp stämbanden.

Jag har nu lyssnat på Ekpyrosis i ungefär 3 veckor, och den är fruktansvärt bra korta stunder. Däremot tenderar den att bli aningen intetsägande efter ett tag. Det finns inte en enda låt som fastnar i skallen trots idogt lyssnande och jag märker inte ens när skivan har tagit slut och börjat om från låt 1 igen.
Väldigt synd, för jag vill verkligen gilla detta mer än jag gör, inte minst för att dom ser coolare ut än många andra på promobilder.

Jag lyssnar gärna på nån låt igen då och då, och kommer att njuta i fulla drag. Dock bara nån låt i taget. Men för die-hard fans av svensk melodiös black metal är det är säkerligen THE Shiat 2010.

http://www.setherial.com/
http://www.myspace.com/setherialsweden

Videogazmatron - Immortal

2010-09-24T00:14:00.000+02:00

Blashyrkh (Mighty Ravendark)

En av Immortals absolut bästa låtar, från deras bästa skiva. Naturligtvis är dom på ett kalfjäll och kutar omkring i snön.

All Shall Fall

En av dom bättre låtarna Immortal gjort sedan mitten av det blackiga 90-talet. Fula benskydd, fula corpse paint, fula batman-stridsyxan och patenterade Abbath-moves är alla inslag i en i övrigt snygg video. Naturligtvis är dom på ett kalfjäll och kutar omkring i snön.

Grim and Frostbitten Kingdoms

Även denna låt från Battles in the North. Naturligtvis är dom på ett kalfjäll och kutar omkring i snön. Här är också Hellhammer i nån slags glamrock sminkning.

Unsilent Storms in the North Abyss

Eventuellt den första musikvideon av Immortal. Eller kanske inte. Abbath kallar den själv för ett misstag. Men skit i det, här har vi en brunhårig Abbath som redan här visar att han kan den ökända krabbgången. Ingalunda något nytt alltså, även om den mest blivit känd på senare tid.
Låten är från bandets näst bästa album, Pure Holocaust från -93. Lyssna bara på trummorna på den här låten. Det här är så underbart black metal att jag bara ryser.

Tyvärr går det inte att bädda in denna video, så ni får helt enkelt gå på länken. Kom bara ihåg att komma tillbaka sedan för att få se...

The Sun No Longer Rises

Live från Graspop 2008. Alltså inget kalfjäll här heller. Däremot visar Apollyon tungan hela tiden. Det kanske är nog så roligt.

Dimmu Borgir´s Gateways video

2010-09-18T19:35:00.001+02:00

Senaste videon från Dimmu Borgir. Låten är väl ungefär som man kunde vänta sig av gamla Dimmu Borgir. Rent musikaliskt hör man inte att medlemsbyten har skett. Låter resten av kommande skivan såhär så har vi nog nåt rätt bra att se fram emot.

Visuellt däremot är det ett rent bottennapp. Ta 50% Conan Barbaren, 50% Röda Nejlikans fjolliga Frankrike för en massa år sedan och kasta sedan in en Annie Lennox-wannabie och här har du "nya" Dimmu Borgir. Vafan...?!

Dimmu Borgir - Gateways from Abaddon Corporation on Vimeo.

Ny video från Noctem

2010-09-18T19:32:00.001+02:00

Det är vackert, brutalt, snyggt och... ja, bara helt jävla skitbra!

Dominator lämnar Dark Funeral (också)

2010-09-09T15:40:00.004+02:00

Jodå, Dark Funeral´s fantastiska trummis Dominator har lämnat både Dark Funeral och Aeon av personliga skäl. Därmed är det nu tre medlemmar som på kort tid har lämnat bandet, och man kan inte låta bli att undra över framtiden för Dark Funeral.

Lord Ahriman skriver på hemsidan att inget bråk (från någon medlem) är orsak till avhoppen och allt är under kontroll. Han och Chaq Mol har börjat spåna på nytt material i Lord Ahriman´s egna studio. Frågan är väl bara hur det kommer att låta med alla dessa nya medlemmar.
Lord Ahriman är säker på att det kommer att låta bättre än någonsin. Själv väntar jag med spänning och hoppas på det bästa.

http://www.darkfuneral.se/

Triptykon - Eparistera Daimones (2010)

2010-09-08T12:08:00.002+02:00

1. Goetia
2. Abyss Within My Soul
3. In Shrouds Decayed
4. Shrine
5. A Thousand Lies
6. Descendant
7. Myopic Empire
8. My Pain
9. The Prolonging

Som vanligt på japanska pressar finns en bonus där, vid namn Shatter.

Tom Gabriel Warrior - Sång, gitarr, programmering
V. Santura - Gitarr, sång
Vanja Slajh - Bas
Norman Lonhard - Trummor

Thomas Gabriel Ficher är en legend, så är det bara. Visserligen lever han till stor del på gamla meriter från Hellhammer och tidiga Celtic Frost, men hans legend lever vidare. Enligt min ringa åsikt så har hans karriär pendlat väldigt mycket upp och ner.
Hellhammer där allting startade var ursprunget till mycket, men deras låtar var väl i ärlighetens namn inte speciellt bra. Sedan gick det vidare till Celtic Frost och där kom i början en del väldigt bra. Morbid Tales, To Mega Therion och Into the Pandemonium var riktigt bra. Sedan kom Cold Lake som en kalldusch med nån jävla glamrock. Den dåliga kritiken kom som på beställning och här trodde jag nog att slutet var ett faktum, men två år senare kom Vanity/Nemesis och även om det inte var någon direkt återgång till gamla Celtic Frost så hade vi här en riktigt bra skiva.

Efter det var det mer eller mindre tyst om bandet och det dröjde ända till 2006 innan en comeback kom med skivan Monotheist. En skiva som jag inte var mycket imponerad av.
Nu har Celtic Frost slutligen gått i graven och T.G Fisher har skapat Triptykon för att köra vidare. Debuten Eparistera Daimones har fått storslagen kritik och många säger (lite förvånande) att det är en klockren fortsättning på Monotheist. I min värld är Eparistera Daimones mer gamla Celtic Frost än vad Fischer släppt på väldigt länge och jag är riktigt förtjust i att han nu är tillbaka med riktigt bra musik. Om det sen är en fortsättning på Monotheist eller inte ska jag låta vara osagt, men jag är mer imponerad nu är vad jag varit på väldigt lång tid.

I oktober kommer även en 5-spårs ep vid namn Shatter ut. 3 nya låtar och tvenne livespår från 2010 (Circle of the Tyrants och Dethroned Emperor).

http://triptykon.net/
http://www.myspace.com/triptykonofficial

B-Force lämnar Dark Funeral

2010-09-02T13:43:00.003+02:00

Kort efter Magus Caligula´s besked om att lämna Dark Funeral kommer nästa medlemsbyte. Denna gång är det bassisten B-Force som väljer att lämna det svenska flaggskeppet.

Mer att läsa om det finns på:

http://www.darkfuneral.se/
http://www.myspace.com/darkfuneral

Vetala - Satanic Morbid Metal (2010)

2010-07-30T09:53:00.002+02:00

1. Night's Abominations
2. Ashes and Fog Cover My Realm
3. Messengers of Doom
4. Satanic Morbid Metal
5. Bloodshed upon the Altars of Christianity
6. Miseries, Famines and Deaths
7. We Torment the Bastards Kingdom
8. Satanic Invasion
9. Ghoul's Invocation

I Portugal finns ett par killar som tycker att dom är rent sjukt mycket kvlt underground black metal. Ja, rent så mycket att det dryper ondska och Lucifer själv sitter och applåderar/skrattar gott åt deras fantastiska och sjukt onda musik.
I resten av världen finns det folk som tycker att Vetala är den sämsta skit dom hört.

Vetala består av några killar som inte kan spela, inte sjunga och har, likt många andra självordsbenägna depp-black grupper en jävligt kaxig inställning till hur true, kvlt och bäst just dom är.
Helt värdelösa med andra ord.

Lord Belial återuppstår

2010-07-28T14:55:00.002+02:00

Saxat från hemsidan:

July 2010

Lord Belial resurrected!

1½ years has passed since Lord Belial was put on ice.
Lord Belial has now been resurrected with the original line-up.
New material is being written in this very moment, some new songs will be recorded as soon as possible
for streaming/downloading at www.myspace.com/lordbelialband

A big Thanks goes out to all friends and fans who have been supportive in our time away from the band.

/Lord Belial

2009 gick bandet ut med att dom skulle lägga ner pga att Micke hade svåra problem med tinnitus. Om dessa problem har gått att få bukt med framgår inte riktigt, men vad fan är väl lite tjut i örat när man kan spela brutalmetall?

http://www.lordbelial.com
http://www.myspace.com/lordbelialband

Emperor Magus Caligula tackar för sig

2010-07-27T09:34:00.003+02:00

Dark Funerals frontman och sångfågel Emperor Magus Caligula har gått och blivit Svensson.
Därför väljer han att sluta i Dark Funeral och ska istället gifta sig och prioritera annat i sitt liv än att leva rockstjärneliv på turne.

På Dark Funerals hemsida finns det officiella meddelandet att läsa, och nu börjar alltså jakten på en värdig ersättare. Undrar just hur det ska gå. Spänningen är oooliiiiiiiiiidlig som Peter Harrysson skulle uttrycka det. Nervös väntan ligger framför alla fans.

http://www.darkfuneral.se/darkfuneral.htm

1349 - Demonoir (2010)

2010-07-22T17:46:00.006+02:00

01. Tunnel Of Set I
02. Atomic Chapel
03. Tunnel Of Set II
04. When I Was Flesh
05. Tunnel Of Set III
06. Psalm 7:77
07. Tunnel Of Set IV
08. Pandemonium War Bells
09. Tunnel Of Set V
10. The Devil Of The Desert
11. Tunnel Of Set VI 01:33
12. Demonoir
13. Tunnel Of Set VII

På den limiterad digipacken följer en bonus CD där följande bonusspår finns

1. Rapture (Morbid Angel Cover)
2. Strike of the Beast (Exodus Cover)
3. Nerves (Bauhaus Cover)

Ravn - Sång
Archaon - Gitarr
Seidemann - Bas
Frost - Trummor

Skeptisk som fan efter missfostret Revelations of the Black Flame börjar jag lyssna på Demonoir. Snart infinner sig dock ett nöjt flin från öra till öra när jag inser att Ravn och co har skärpt sig och börjar göra musik igen.
Demonoir är kaos, inferno, ett slagfält utan like. Det börjar dovt, mullrande. Trupperna samlas på höjden inför det kommande slaget. De efterföljande spåren är ren och skär frustrerad aggression där Frost´s fanatiska trumspel manar på trupperna i bakgrunden, sträng och sång står för demonerna i slagfältet och av ljudet att döma så går det blodigt till.

Det är länge sedan jag hört Frost spela så sjukt bra som han gör här. Hastighet och skills är av det slaget som gjort Frost till kung av trummisar, och här bevisar han en gång för alla att han gjort sig förtjänt av den titeln. Helt sjukt så bra han är.
Archaon och Seidemann maler på med snabba, rätt enkla men även grymma riff och Ravn vrålar krigsrop riktigt bra.
Mellan varje "riktig" låt finns ett slags mellanspår av intro-stuk. Dessa kan man väl hoppa över då och då, men dom funkar, även om det kan tyckas bli lite för mycket.

På det hela taget är Demonoir en riktigt våldsamt bra skiva. Den som inte headbangar ett par minuter in i Psalm 7:77 är antingen dum i huvudet eller dansbandsbassist.

1349 - låter ni såhär i fortsättningen så är ni förlåtna misstaget med Revelations of the Black Flame och skyller hela den skiten på T.G Warrior.

http://www.legion1349.com/
http://www.myspace.com/1349official

Demonic Resurrection - The Return to Darkness (2010)

2010-07-05T15:15:00.001+02:00

01. Between Infinity and Oblivion
02. Where Dreams and Darkness Unite
03. The Warriors Return
04. A Tragedy Befallen
05. The Unrelenting Surge of Vengeance
06. Bound by Blood, Fire and Stone
07. Lord of Pestilence
08. Dismembering the Fallen
09. The Final Stand
10. Omega,I

Sahil "The Demonstealer" Makhija - Sång, gitarr
Daniel Rego - Gitarr
Husain Bandukwala - Bas
Jetesh "Mephisto" Menon - Keyboard
Virendra "Viru" Kaith - Trummor

Demonic Resurrection släppte i januari sitt tredje fullängdsalbum. Väldigt mycket filharmoniska orkestern blandat med distade gitarrer och väldigt tråkigt trumspel. Sången blandas mellan klarsång alla metal och growlande som ibland är väldigt likt Beleth från Noctem.
Jag har lyssnat igenom (läs sovit mig igenom) skivan ett antal gånger nu och det enda någolunda intressanta jag hittar på denna skiva är introt, som är rakt av stulet från soundtracket från Alien. Resten är för mig helt och hållet meningslöst. Det liknar mest som att Robert Wells har tagit in ett metalband och komponerat ihop nån skit för Rhapsody in Rock. Jag sitter hellre och ser reprisen på HELA bröllopet mellan Vicktoria och vad fan den nya prinsen nu heter. Jättekul…

http://www.demonicresurrection.in/
http://www.myspace.com/demonicresurrection

Semargl - Ordo Bellictum Satanas (2010)

2010-07-05T15:10:00.002+02:00

01. Credo Sacrifice
02. Credo Possess
03. Credo Bellictum Satanas
04. Credo Revolution
05. Credo Satania
06. Credo Total Krieg
07. Credo In Chaos
08. Credo Flaming Rain
09. Credo Insanity (Intoxicated)
10. Credo Inner Evil
11. Credo Dead to this World
12. Credo Vrangsinn

Rutarp - Sång
Shaddar - Gitarr
Hannibal - Bas, sång
Monolith - Trummor

Semargl från Ukraina är ett band som tyvärr helt gått mig förbi. Lyssnar man på bandets första fullängdare Attack on God får man smakprov på riktigt jävla bra black metal. Hur jag kunnat missa den fattar jag inte, men jag skäms bara jag tänker på det.
Årets alster, Ordo Bellictum Satanas är dock en helt annan historia. Skummare album tror jag inte jag har hört tidigare. Det verkar litegrann som att Semargl inte riktigt vet själva vad det är för typ av musik som vill spela, så dom kör lite blandat. Man kan nästat tro att det är en samling med flera olika band när man får en musikalisk resa och upplever black ´n roll, technometal, deppig jazz-metal, industi och vad fan det nu är alltmest.

Början av skivan är black ´n roll som sedan går över i vad som närmast kan jämföras med black metal. Sedan går det över till techno med låten Revolution och så håller det på. Det blandas hejvilt med trumpeter och rent o skärt oljud. Det är skitbra och skrämmande värdelöst i samma skiva. Helt otroligt vad ett enda band kan åstakomma med en enda skiva.

Resultatet av detta är att jag sitter med en skiva som jag har hunnit lyssna på mer än någon annan skiva på väldigt länge (skulle vara senaste från Urgehal då).
Ibland diggar jag som fan, ibland diggar jag men skäms samtidigt över att jag faktiskt tycker att det är bra. Sen finns det spår jag vägrar att lyssna på för att det är så genomuselt att det är pinsamt. Jag bara väntar på att stereon ska spotta ut skivan och ge meddelandet "Does not compute" i displayen.

Missa för all del inte Ordo Bellictum Satanas, men bered er på en skumpig färd.

http://www.semargl.com.ua/
http://www.myspace.com/semargl

Opfertod - Den Kdy Povstali Jsme (2010)

2010-07-05T14:57:00.001+02:00

1. Intro
2. Smrt Hrdinů
3. Ocel a Oheň
4. Den kdy povstali jsme
5. Vítr nese poselství války
6. Píseň války
7. Outro

Jarl Waldar - Sång, programmering
Skaldengesang - Bas, gitarr

Tjeckiska bandet Opfertod bjuder ut sin demo Den Kdy Povstali Jsme för gratis nedladdning. Omslaget visar husruiner och en fet kanon, och kanoner är ju alltid tuffa så därför laddade jag ner demon som med intro och outro innehåller 7 spår primitiv black metal.

Krig verkar vara Opfertod´s grej. Massor med kanoner, raketer, flygplan, bomber & granater, kulsprutor och you name it blandas in in den simpla, malande musiken. Gitarren (eller om det är basen? Det går fan inte att höra om det är en tokdistad bas som surrar på eller om det faktiskt är en gitarr. Låter mer som en bas ialla fall) surrar på med enkla riff på hög volym. Ibland får man känslan av att dom jammar istället för att spela in en demo för man får vid flertalet tillfällen
känslan av att Skaldengesang inte riktigt vet vad han ska köra för riff härnäst och så blir det lite som det blir. Osäkert och tveksamt till en början innan han får upp farten igen. Trummorna låter förvånandsvärt bra för att inte vara riktiga.
Sången låter inte alls bra. Kanske inte så mycket för att Jarl inte kan growla men mer för att han har effekt på sången som låter illa. Sedan har dom en del gästervokalister också, bestående av inspelningar av snubbar som håller tal på tyska. Min tyska är inte särskilt imponerande men jag kan gissa att dom snackar propaganda/krig.
Hurvida Opfertod är NSBM eller inte verkar det råda skilda meningar om, och bandet självt syns inte till på nätet. Inte officiellt iaf. Jag tycker dock att det lutar rätt mycket åt NSBM-hållet.

På det hela taget så ger jag inte mycket för demon, men samtidigt så har dom (rent musikaliskt) en del riff som sätter sig som en fet gammal kärring på halkig trottoar i skallen och sitter sedan kvar där för spontant nynnande flera dagar efteråt. Ur en rent musikalisk synpunkt kan jag tycka att Opfertod kan ha en framtid om dom börjar låta säkrare än vad dom gör på denna demo.
Politiskt kanske dom failar rätt fett, men det är ju en annan sak.

Carach Angren - Death Came Through a Phantom Ship (2010)

2010-07-05T14:25:00.002+02:00

1. Electronic Voice Phenomena
2. The Sighting is a Portent of Doom
3. And the Consequence Macabre
4. Van der Decken´s Triumph
5. Bloodstains on the Captain´s Log
6. Al Betekent Het Mijn Dood (Even if it Means my Death)
7. Departure Towards a Nautical Curse
8. The Course of a Spectral Ship
9. the Shining was a Portent of Gloom

Seregor - Sång, gitarr, bas
Ardek - Keyboard
Namtar - Trummor

Min senaste bekantskap inom symfonisk black är holländska Carach Angren. Ett band som tar en stor skål Therion, kryddar med Dimmu Borgir och kokar till en välsmakande gröt. Inmundigas med en grönsallad där dom ringlat över både lite rumstempererad King Diamond och vällagrade strofer klassisk musik.
"Vad fan blir då det?" kanske du undrar lite skeptiskt. Jo, det blir minsann inte kattskit.
Death Came Through a Phantom Ship är bandets andra fullängdare och ett rent musikaliskt äventyr. Det är en temaplatta vi talar om och att lyssna på den är mer som att vara på en teater än att slölyssna på bra musik. Man sugs in i historier om spöken och blodtörstiga sjökaptener, och om man ser på bandet live (det finns klipp på youtube) så ser man att framför allt Seregor är lite av en teaterapa när han med stora, yviga rörelser ryter fram historier och legender.
Som sig bör för ett band som spelar black metal så är medlemmarna inlästa på Tolkiens sagor och har valt namnet Carach Angren som tydligen betyder järnkäftar på älvamål. Om dom dessutom är fans av gamla skurkar från James Bond filmerna så är ju saken biff.

Så här i efterhand kan jag bara konstatera att jag missat någonting bra och ska garanterat inhandla den första skivan, Lammendam, som även den är en konceptskiva. Denna gång om Vita frun, "La Madame Blanche". Jag hoppas att den är lika bra som den här skivan.

http://www.carach-angren.nl/home.aspx
http://www.myspace.com/carachangren

Ragnarok - Collectors of the King (2010)

2010-06-15T22:51:00.002+02:00

1. Resurrection
2. Stabbed by the Horns
3. Burning the Earth
4. In Honour of Satan
5. Collectors of the King
6. Eternal Damnation
7. The Ancient Crown of Glory
8. May Madness Hunt You Down
9. Wisdom of Perfection

HansFyrste - Sång
Brigge - Gitarr
Decepticon - Bas
Jontho - Trummor

Det har hunnit gå sex långa år sedan Ragnarok släppte sin Blackdoor Miracle. Planerna var att Collectors of the King skulle ha släppts redan under senare halvan av 2009 men det sket sig lite. Nu är den dock fri och redo att avnjutas, och vilken njutning det är. Ni som varit med ett tag minns hur det var under 1990-talet när det haglade fantastiskt bra skivor från band som Marduk, Dark Funeral, Immortal, Emperor, Tsjuder, Mayhem, Enslaved m.m. Detta är vad Ragnarok har återskapat vid sin "comeback" nu. Klassisk och kompromisslös black metal gjuten i samma form som tex Urgehal, Marduk och liknande band, med snabba och tunga riff, blastbeats och ond bråd sång. Och givetvis några onda intron med präster som blir massakrerade av Lucifer själv gör skivan till en blivande klassiker.
Av det gamla Raganarok är det bara Jontho som är kvar av det gamla gardet. Resten av nuvarande medlemmar är "nya" i bandet sedan 2008, vilket kanske bidrar till den nytändning som bandet fått. Innan skivan släpptes morrade flertalet skeptiker till framför allt bytet av sångare, men jag kan inte alls klaga på HansFyrste´s skills bakom mikrofonen, och jag kan heller inte direkt hitta några klagomål sedan folk faktiskt hört skivan heller, så han verkar ha fått godkänt efter allt ändå.
Collectors of the King är en skiva som kommer att hålla länge, det är en sak som är säker.

http://www.ragnarokhorde.com/
http://www.myspace.com/ragnarok

Cry - SuiSide (2010)

2010-04-19T22:27:00.002+02:00

1. Tears of Desolation
2. Cry
3. A Hand Full of Scars
4. The Cold and Mourning Winds of Depression
5. Hope No More
6. When Silence Screamed Suicide
7. The Light

I - Allt

En självmordsbenägen emo-kiddie från Indien som har lyssnat alldeles för mycket på deppblack. Antagligen sitter han i sitt rum med fördragna gardiner, lyssnar på skit som Silencer medans han skriver dikter om hur han flännar för att han inte törs skära sig lite med mammas rakblad.
Jag har noll förståelse för sånt här skräp. Jävla gnäll är vad det är.

Rent musikaliskt spelar (naturligtvis) en skränig fender upp en aldrig sinande ström av plinke-plonk, en trumma bankar lite förstrött på i bakgrunden och en kväkande tal-sång maler på. Till min förvåning upptäcker jag dock att sången är inte framkräkt i en burk på 200 meters håll, vilket annars är standard för genren.
Det obligatoriska pianoklinkandet finns också med på ett hörn. Även på det instrumentet har han bara lärt sig ett fåtal skalor som körs fram och tillbaka, gång på jävla gång, och precis lika obligatoriskt blir jag less efter ungefär en halv låt.

http://www.myspace.com/cryblackmetal

Darkthrone - Circle the Wagons (2010)

2010-04-19T22:23:00.001+02:00

1. Those Treasures Will Never Befall You
2. Running for Borders
3. I am the Graves of the 80s
4. Stylized Corpse
5. Circle the Wagons
6. Black Mountain Totem
7. I am the Working Class
8. Eyes Burst at Dawn
9. Bränn Inte Slottet

Nocturno Culto - Sång, gitarr, bas
Fenriz - Trummor, sång

Efter att ha hört igenom detta och ännu en gång kan konstatera att Darkthrone inte längre platsar här med sin urusla thrash/punk-skit så lägger vi ner detta direkt.

http://www.peaceville.com/darkthrone/circlethewagons/
http://www.myspace.com/officialdarkthrone

Woodscream - Pentadrama (2010)

2010-04-05T17:29:00.002+02:00

1. Ravnovesie
2. Abbat John
3. Chernaya Smert
4. Ballada O Reke Shennon
5. Akonit

Rysk folk metal. Vad fan vill dom mig var frågan, men fick snart en förklaring. Detta mer om sedan.
Förutom ep´n så fick jag bara låttitlar på ryska kråkfötter och ingen info om medlemmar eller liknande. Låtarna ovan har jag googlat mig fram, och jag kan bara gissa att dom stämmer.

Woodscream spelar skitdålig metal med fioler och kvinnosång. Helt värdelöst om du frågar mig. Då var recensionen avklarad.

Svaret på varför dom ryska knätofsarna kontaktar mig är enkelt. Dom är fanatiska fan av Vintersorg och har gjort en cover av Otyglåten Trollslottet. Vad dom är ute efter är helt enkelt att få kontakt med Vintersorg och hör vad han tycker om skiten.
Så Andreas. Läser du detta har du några anhängare i S:t Petersburg som vill snacka med dig. Ha så kul.

Krvnik - Initiation Into the Great Art of Suffering (2010)

2010-03-22T20:32:00.001+01:00

1. Initiation (intro)
2. Damnatio Memoriae
3. Chants of Misanthropy
4. Plague Angel´s Blessing
5. Echoes
6. The Dawn of Abolish
7. In the Shades of Oblivion
8. Finis Gloriae Mundi

M.K. - Sång, bas
I.J. - Gitarr
A.D. - Gitarr
J.C. - Trummor

Krvnik från Slovenien bildades från resterna av bandet Vinternatt som gick i graven 2007. Visserligen återuppstod bandet en tid under samma namn men efter lite medlemsbyten och beslut om att börja spela mer melankolisk och melodiös musik valde kvartetten att byta namn också. Materialet på Initiation Into the Great Art of Suffering var tänkt att släppas redan för länge sedan, då under namnet Vinternatt och är enl. bandet själva inte fullt ut representativt för den musik dom spelar idag.
Så, hur låter det då? Jo, det är ganska typisk opolerad och melankolisk black metal från öst. Skräniga gitarrer, burkiga trummor och distant sång, allt framfört i halvfart.
På det hela taget har jag hört betydligt sämre varianter på denna typ av musik. M.K.´s sång är riktigt bra. Musiken lämnar mig ganska oberörd, men å andra sidan så låter Krvnik inte så här längre säger dom ju, så jag kommer att lämna denna skiva med öppet sinne och invänta nya släpp innan jag låter bilan falla.

http://www.myspace.com/krvnik

Elffor - Frostbitten Pain (2010)

2010-03-22T20:27:00.001+01:00

1. A Cold Funereal Breeze
2. Instinct´s Enslavement
3. Ancestral Spirit
4. Chaos Moon
5. Icewind

Eöl - Sång, keyboard, trumprogrammering

Elffor är ett symfoniskt/ambient black metalband från Spanien. Bildat 1995 som ett sidoprojekt av medlemmar från Numen och Suffering Dawn men består nu endast av Eöl. Åtta fullängdare har hunnit släppas mellan 1998 - 2010, men av dom är det egentligen bara 5 som är "riktiga". Dom andra tre är alternativa varianter på de tre första släppen. Jag kan i förbigående nämna att jag inte hört något tidigare så jag kan inte säga hur mycket skillnad det är på de alternativa skivor som släppts.

Frostbitten Pain består av tidvis rätt bra, halvdeppig black metal. Det går inte sådär tokfort och keyboards används flitigt vilket drar ner lite på betyget i min bok, men å andra sidan är även den riktigt bra framförd. Majestätisk och sagolik och skulle mycket väl platsa som filmmusik i nåt storslaget epos i fantasyvärld, framför allt introt på första spåret. Sången är fanatiskt burkig vilket jag inte gillar. Vad jag dock gillar är trummorna som låter fantastiskt riktiga för att inte vara det.

Slutbetyget är att jag kan lyssna igenom skivan utan att kräkas men ingenting jag kommer att längta efter att få höra igen heller.

http://www.elffor.com/
http://www.myspace.com/elffor

Rotting Christ - Aealo (2010)‏

2010-03-22T20:18:00.003+01:00

01. Aealo
02. Eon Aenaos
03. Demonon Vrosis
04. Noctis Era
05. dub-sag-ta-ke
06. Fire Death and Fear
07. Nekron lahes...
08. ...pir Threontai
09. Thou Art Lord
10. Santa Muerte
11. Orders From the Dead (Diamanda Galas cover)

Sakis Tolis - Sång, gitarr, keyboard
George Bokos - Gitarr
Andreas Lagios - Bas
Themis Tolis - Trummor

Gästersjunger på skivan gör Magus (Necromantia), Alan Nemtheanga (Primordial) och Diamanda Galas och några körsångare.

Dom grekiska veteranerna i Rotting Christ har utvecklats mycket genom åren. Gått från grind till black till goth(ish) till nån slags mytologisk meloblack metal. Förra fullängdaren, Theogonia, från 2007 tyckte jag riktigt bra om och har sett fram emot en uppföljare.
Aealo är historien om en krigare som på slagfältet går med raska steg mot vansinne, ondska och ond bråd död. Allt enl. grekisk mytologi.
Musiken är som vanligt när det gäller Rotting Christ ypperligt framförd och precis som med Theogonia finns gott om körsång och skumma instrument som för tankarna till ett mytologiskt grekland. Sakis går också från klarhet till klarhet numera och blir likt en fin whiskey bättre och bättre med åren. Jämför sången från tex Khronos med Aealo så hör ni en enorm skillnad.

På det hela taget är skivar riktigt bra. När jag recenserade Theogonia (lägg in länk till förra recensionen där) så rekommenderade jag att nya lyssnare antingen ska köpa den eller Thy Mighty Contract. Nu kan jag lägga till Aealo också.

http://www.rotting-christ.com/
http://www.myspace.com/rottingchristabyss

Burzum - Belus (2010)

2010-03-14T20:48:00.003+01:00

1. Leukes Renkespill (Introduksjon)
2. Belus' Død
3. Glemselens Elv
4. Kaimadalthas' Nedstigning
5. Sverddans
6. Keliohesten
7. Morgenrøde
8. Belus' Tilbakekomst (Konklusjon)

Varg "Count Grishnackh" Vikernes (Kristian Vikernes) - Allt

Jaha, då hade det lilla äcklet kommit ut i frihet och fått släppa ny skiva igen. De flesta torde redan veta vad Recensenten från Heldvete tycker om detta så jag besparar er häcklande av det lilla krypet Varg för denna gång.

När jag först hörde Belus blev jag rätt förvånad över soundet. Jag hade väntat mig ett ambient dravel med mestadels syntar och skit, men där bedrog jag mig. Istället är det rätt simpel och jävligt enformig metal av något slag. Mest förvånad är jag över att det inte låter skit hela tiden, utan vissa riff är faktiskt riktigt catchy (Glemselens Elv är ett exempel på vinnande riff). Men även vinnande riff är bara kul att lyssna på så länge, och den mesta tiden på skivan upptas av enkla riff som återkommer gång på gång på gång på gång på gång... Och basen, hur tänkte han här? Lyssna tex på Morgenroede. Jag har nog aldrig hör nåt så illa dåligt basspel på skiva.

På Burzum´s officiella hemsida kan man bla läsa "In essence the album and the story of Belus is meant to be an entertaining story about something that once upon a time played a major role in the forming and shaping of Europe". Är det då en underhållande skiva? Svaret är nej. Långtråkigt är den första tanken som kommer. Den tanken håller för övrigt i sig.
Ett annat citat är "If I can make you dream when listening to this album, I believe I have done a good job". Ifall man drömmer så betyder det att man har somnat. Ganska troligt till denna skiva så då torde grisnacken klappa sig själv på axeln och tycka att han är duktig.

Från början var skivtiteln Den hvite Guden. Dock strömmade klagomål in från diverse folk inom politik och media där dom menade att det namnet kunde tolkas rasistisk (det är ju ett skämt i sig. Det är ju Varg Vikernes vi talar om). Varg beslöt därför att döpa om skiten till Belus (ett annat namn för Balder, mer känd som just den vite guden).

http://www.burzum.org/

Cripta Oculta - Ecos dos Dólmens Esquecidos (2010)

2010-03-14T20:42:00.002+01:00

1. Ecos dos Dólmens Esquecidos
2. Soterrados pela Chama Ancestral
3. Pelos Deuses... Pela Terra Lusitana
4. Lágrimas da Europa

Cripta Oculta bildades 2004. Enligt en text på deras hemsida så startade de okända medlemmarna bandet för att hedra/glorifiera Europa innan kristendomen, folket av Lusitanien (som var en provins i det romerska riket och omfattade Portugal på ett ungefär) och är starkt anti judendom/kristendom. Dock på ett ickepolitiskt sätt, dvs bandet ska inte vara nazistiskt eller liknande utan kanske snarare romerskt (?).

Ecos dos Dólmens Esquecidos är den andra fullängdaren och min första bekantskap med portugiserna. Musiken är black metal på halvfart men keyboard, flöjt och sådant. Riffen är till stor del väldigt enkla och sången är halvburkig och skränig.
I början av spår två låter det rätt likt tidiga Rotting Christ eller kanske Sarcofago och där är det riktigt bra. Resten av skivan är meningslös eller rent utav dålig.

http://www.criptaoculta.pt.vu/

Aborted - Coronary Reconstruction (2010)

2010-03-10T20:59:00.001+01:00

1. Coronary Reconstruction
2. From a Tepid Whiff
3. Grime
4. A Cadaverous Dissertation
5. Left Hand Path (Entombed cover)

Sven De Caluwé - Sång
Eran Segal - Gitarr
Ken Sorceron - Gitarr
Cole Martinez - Bas
Dirk Verbeuren - Trummor

Mike Wilson gästar på spår 1 och 5.

Dom belgiska grisdödsarna Aborted är tillbaka med nytt material igen. Den förra skivan, Strychnine.213 blev tyvärr en besvikelse då jag var ett stort fan av deras tidigare släpp och Strychnine.213 var av en helt annan sort. Coronary Reconstruction är dock ett stort kliv i rätt riktning och Aborted gör vad dom gör bäst igen, nämligen brutal gore death av hög kvalite.
Trummisen Dirk Verbeuren som lämnade bandet 2004 är tillbaka igen och gör ett väldigt bra jobb. Vokalisten Sven De Caluwé är helt klart en av dom bästa i genren när han brölar ut texter som sprider en odör av ruttna inälvor och bajs. Gitarrer och den riktigt feta basen finns det heller inget att klaga på.

Coronary Reconstruction är en mycket lovande ep där en massiv kakafoni av dämpade tunga riff och tekniskt finlir alá Carcass inbjuder till 22 minuters njutning. Nu hoppas vi bara på en lika bra uppföljare så är dom belgiska trubadurerna förlåtna för misstaget Strychnine.213.
Låt organen flyga. Hell Yeah!

http://www.goremageddon.be/
http://www.myspace.com/abortedmetal

Tyhjyys - s/t (2010)

2010-03-10T20:53:00.001+01:00

1. Intro
2. I
3. II
4. III
5. IV
6. V
7. VI
8. Outro

Tyhjyys debutalbum är ett annat jag köpte bara på måfå utan att veta vad det var. Så här efteråt vet jag fan fortfarande inte riktigt vad det är för något. Bandet kommer från Finland. Ungefär det är vad jag vet om bandet. Ingenting finns att hitta om Tyhjyys på internet så underground tycks vara konceptet här.
Musiken är rätt långsam black metal av det atmosfäriska slaget. Musiken är ok men inte så mycket mer. Sången går dock knappt att höra så en vettig produktion verkar inte ha legat högt på önskelistan.
Eventuellt kan Tyhjyys bli bra i framtiden med rätt grejjer, men som det är nu kan jag lika gärna vara utan denna bekantskap.

Nytt med 1349

2010-03-09T23:20:00.003+01:00

Demonoir heter det kommande albumet från 1349 och släpps om allt går enligt planerna den 29 april. I pressreleasen står bland annat att läsa att Demonoir är den mörkaste och ondaste skivan bandet hittills gjort. Det ska bli intressant att höra uppföljaren från fjolårets Revelations of the Black Flame som var lite... mystisk.

01. Tunnel of Set - I
02. Atomic Chapel
03. Tunnel II
04. When I Was Flesh
05. Tunnel III
06. Psalm 7:77
07. Tunnel IV
08. Pandemonium War Bells
09. Tunnel V
10. The Devil of the Deserts
11. Tunnel VI
12. Demonoir
13. Tunnel VII

http://www.legion1349.com/
http://www.myspace.com/1349official

Six Feet Under - Graveyard Classics III (2010)

2010-03-04T18:40:00.002+01:00

01. A Dangerous Meeting (Mercyful Fate cover)
02. Metal On Metal (Anvil cover)
03. The Frayed Ends Of Sanity (Metallica cover)
04. At Dawn They Sleep (Slayer cover)
05. Not Fragile (Bachman Turner Overdrive cover)
06. On Fire (Van Halen cover)
07. Pounding Metal (Exciter cover)
08. Destroyer (Twisted Sister cover)
09. Psychotherapy (Ramones cover)
10. Snap Your Fingers, Snap Your Neck (Prong cover)

Chris Barnes - Sång
Steve Swanson - Gitarr
Terry Butler - Bas
Greg Gall - Trummor

Jag tycker inte alls det var länge sedan Chris Barnes fick sparken från Cannibal Corpse eftersom han la all tid på sidoprojektet Six Feet Under. Det är nu 15 år sedan han och Allen West (Massacre, ex. Obituary) startade upp bandet för att dom bägge ville spela lite mer "avslappnad" och groovy metal än vad dom då gjorde i sina respektive band. Six Feet Under har nu hunnit med bla elva fullängdare och jag inser att jag börjar bli gammal...

Att SFU gillar covers råder det nog inga tvivel om med tanke på att detta är deras tredje album med bara covers. Är det då bra? Nja, säger jag. Normalt sett så är jag ett fan av covers men detta blir lite långtråkigt. Musiken framförs ypperligt men Chris Barnes känns bara jobbig efter ett tag när han growlar fram låtar som egentligen inte alls passar för growlande. Så länge som han håller sig till låtar han ska sjunga till låter det bra (han är ju ändock den meste av alla death metal-vocalister) men det låter periodvis lite overkill på denna skiva. Bäst funkar det på Metallica´s "The Frayed Ends of Sanity".
Måtte SFU lägga ner coverspelandet ett tag nu och spela in det dom gör bäst. Death metal, Tampa Bay way.

http://www.sfu420.com/
http://www.myspace.com/sixfeetunder

Petrychor - Dryad (2010)

2010-03-04T18:35:00.002+01:00

1. Dryad (I Make My Home)
2. Gamma Leonis
3. ...of Salt and Sky

T. - Allt

Amerikanska Petrychor´s demo Dryad finns att laddas ner gratis (om nu inte en valfri donation vill ges bandet) via hemsidan och är en försmak av ett kommande album. Musiken är enl. dem själva musik för meditation, frustration, ilska, skönhet och kommunikation. Musiken är resultatet av frivillig isolation och sökande av självinsikt eller nåt sådant djupt. Musiken är folk/metal/ambient och består av akustisk gitarr och pianon med partier av dålig blackish metal.

Så, kort och gott. Dryad är gratis men suger.

http://www.myspace.com/petrychor

Freitod - Possessed by the Horns of Terror (2010)

2010-03-02T09:31:00.001+01:00

1. Possessed by the Horns of Terror
2. Seek for Desolation
3. In Eternal Glory
4. Baptized in Human Blood
5. Seht Sie Schwinden
6. The Praise of War

B.V.H. - Allt
S. - Gitarr

Jag köpte denna skiva av ett infall (som så många gånger) utan att ha en aning om vad det är för band. Jag föll nog egentligen för skivtiteln. Så mycket mer metal än "Possessed by the Horns of Terror" blir det inte och hoppades lite på någonting liknande Nifelheim, Watain eller liknande. Tji fick jag däremot och möttes istället av rå black metal av klassikt snitt med opolerat sound, blastbeats, skränande gitarr och lika skränande sång.
Freitod är en duett från Schweiz. Tidigare har 6 demos och två splittar med landsmännen Menegroth och sydafrikanska Volkmag (som är nåt så spännande som ett black metalband som sjunger om afrikansk stolthet. Detta måste jag kolla upp vid tillfälle). I övrigt så hittar jag lite och ingen info om bandet. Pure underground alltså.

Possessed by the Horns of Terror sällar sig till den stora massan som spelar helt ok rå black metal. Skivan kan avnjutas mer än en gång och har sina stunder. Men å andra sidan så är här ingenting revolutionerande bra heller. Personlig favorit är titelspåret.
Skulle Freitod få tillfälle att göra en skiva i en riktig studio och få till skiva med vettig produktion kan nog Freitod göra någonting riktigt bra. Frågan är väl bara om detta någonsin kommer att ske.

Ov Hell - The Underworld Regime (2010)

2010-02-24T21:41:00.002+01:00

1. Devil's Harlot
2. Post Modern Sadist
3. Invoker
4. Perpetual Night
5. Ghosting
6. Acts of Sin
7. Krigsatte Faner
8. Hill Norge

Shagrath - Sång
King - Bas
Teloch - Gitarr
Ice Dale - Gitarr
Frost - Trummor

Det är sällan nya band har så höga förväntningar på sig. Anledningen till att Ov Hell hade dessa förväntningar torde man kunna se ovan där medlemmarna visas. Ov Hell är ett slags All Star-band med idel kompetenta veteraner inom norska black metalscenen.
Musiken är skriven av King och texterna av Shagrath, med viss hjälp av Silenoz och Sarah Owens.
Ov Hell startades av King. Han samarbetade och skickade ideér till Shagrath och efter en tids pusslande kom båda parter överrens om vad Ov Hell skulle vara och därefter gick det rätt fort. Musiken är skriven av King, till stor del redan i den sista skälvande tiden i Gorgoroth och under den korta period som han och Gaahl hade projektet Good Seed (Gaahl lät ju sedan meddela att han lämnade scenen med undantag av Trelldom).
När jag först hörde skivan blev jag lite besviken. Inte för att det var dåligt men snarare att det inte var tillräckligt bra. Mediokert var första tanken. Nu har jag dock hört igenom skivan rätt friskt och den vinner helt klart med tiden. Shagrath är bättre än han varit på lång tid och låter på sina håll riktigt elak. Detta kan ha att göra med att han inte faller tillbaka på keyboardslingor som han hela tiden gör i Dimmu Borgir.
Musiken kör på i det stora hela på medelfart och jag upptäcker fortfarande vinnande riff. Medlemmarnas tidigare erfarenheter lyser igenom och man kan höra både Gorgoroth och Satyricon spegla av sig i bakgrunden, och tex på Ghosting låter det en hel del Immortal också.

Jag ska lyssna igenom denna skiva x antal gånger till innan jag lägger den åt sidan för denna gång men jag är redan konverterad från skeptisk till fan av Ov Hell och ser redan fram emot nästa release.

http://www.myspace.com/ovhell

Sorr Makhaam - Promo 2010

2010-02-24T21:34:00.003+01:00

1. Veraan
2. Sombre Evening & Infinite
3. Sullen

Starray - Sång, gitarr, piano
Khumshak - Trummor

Sorr Makhaam är ett depressivt black metalband från Pakistan. Jag har inte hittat så mycket info om bandet ifråga, men man kan gratis ladda ner deras Promo 2010 via deras myspace. Detta har jag nu gjort och jag fick 3 låtar.

Första spåret är en kråka som kraxar taktfast och tonsäkert till lite bakgrundssorl.
Andra spåret är ett långsamt pianoklinkande. Det mest spännande som händer här är två snabba, svaga slag på en cymbal.
Tredje spåret. Här kommer kråkorna tillbaka. Välkommen tillbaka säger vi. Sen brakar det loss med typisk depressiv black metal.
Rått sound med tyngd på gitarr och distant sång som mest låter som bräkande klaganden (tänk fåret från Tele2-reklamen goes självmordstankar).
Jag är absolut inget fan av denna genre så jag ska inte uttala mig om det är bra eller dåligt (jag finner allt liknande dåligt) jämfört med andra band som hyllar ensamhet, självmord och allt vad fan det nu är, men nu har jag iaf hört ett band från Pakistan, så nu kan jag med gott samvete ta bort detta från hårddisken och satsa på nästa musikaliska äventyr.

http://www.myspace.com/sorrmakhaam

Abigor - Time is the Sulphur in the Veins of the Saint... (2010)

2010-02-24T21:30:00.002+01:00

1. Part I
2. Part II

A.R. - Sång
P.K. - Gitarr, bas
T.T. - Trummor

Redan på förra fullängdaren (Fractal Possession) tog Abigor en skarp vänstersväng och vek in på teknisk/industriell/elektronisk/experimentell väg och lämnade stora black/death metal-huvudleden. Många gamla fans tog avstånd och hoppades nog att det var en tillfällig formsvacka. Detta visar sig nu att det ingalunda var, och Abigor trallar vidare med det industriella-tekniska-experimentella men två (rätt långa) spår på en ny fullängdare.

Tanken med albumet är att man ska sitta ner och lyssna på hela härligheten i en enda lång sittning och bara falla in i atmosfären. Jag gjorde detta och efter att bägge låtarna tagit slut känner jag bara att det var långtråkigt och konstigt. Synd på ett band som var så bra en gång i tiden.

http://www.abigor.at/
http://www.myspace.com/abigorhorde

Winter Grief - Grief Winter Forest (2010)

2010-02-20T11:33:00.001+01:00

1. Cold Air Caves (Part I)
2. Skorb Winter Forest
3. Ledyanoy Waters, satin-freezing
4. Aurora Borealis
5. The Night Sky Full of Stars
6. In the Rays of Winter Sun, Silver Snow
7. Cold Air Caves (Part II)

Eligor - Allt

Rysk ambient black metal. Jag har mina misstankar redan innan jag börjat lyssna på skiten. Det är:
* Ryskt
* Enmansband
* Ambient
* Omslaget är en bild på en skog (fast det måste medges att bilden är snygg)
Detta är recept på illa hemsk skiva.

Skränig gitarr och enformigt trumspel varvas med långsamma partier, ren gitarr, vattenporlande, droppande och eldsprak. Sången är mestadels bara ett burkigt väsande, även om det inte är alltför mycket sång i låtarna.
Det här är verkligen inte min grej. Det bästa med hela plattan är loggan som tilltalar mig på nåt Darkthronesätt. I övrigt så är den enbart slöseri med tid enligt min åsikt.

http://www.myspace.com/wingrief

Wold - Working Together for our Privacy (2010)

2010-02-20T11:28:00.001+01:00

1. The Secret
2. Death Spiral
3. Lovey Dovey

Obey
Fortress Crookedjaw

Kanadensiska Wold kommer med sin fjärde fullängdare. Trots det bara är en 3 spårs sådan så sträcker den sig ut i över halvtimmans plågande oljud.
Exakt varför detta skulle klassas om black metal förstår jag inte trots idogt grubblande. Detta är noise och inget annat.
Helt värdelöst skrän som jag lika gärna kunde ha hört i närmaste industriverkstad. Därmed lägger vi bort detta och hoppas på bättre band inom kort.

http://wold-klan.blogspot.com/
http://www.myspace.com/woldsongs

Nocturnal Blood - Invocation of Spirits (2010)

2010-02-20T11:23:00.001+01:00

Nocturnal Blood - Invocation of Spirits (2010)

1. Invocation of Spirits
2. Blood Impurity
3. Reaper (Hellhammer cover)

Nocturnal Ghoul, Spirit of Darkness - Allt

Amerikanska enmansbandet Nocturnal Blood bjuder på nostalgitripp nummer två på kort tid. Här talar vi om rå, satanisk black/death av modellen som bla Archgoat, tidiga Beherit, tidiga Naxzul eller varför inte Morbosidad tidigare bjudit på. Dova, mörka och mässande slingor ackompanjerat av simplistiska trummor och mörkt growlande.

Det finns inte så mycket att orda om när det gäller Invocation of Spirits. Gillar man gammal klassisk black/death av detta stuk så är denna singel ett välkommet tillskott till samlingen och i sanning ett givet inslag i hissen på väg ner till skärselden för veckans svarta mässa. Glöm inte eldgaffel och någonting att grilla!

http://nocturnalblood.archasmreleasing.com/

Baptism - Chalice ov Death (2010)

2010-02-20T11:17:00.001+01:00

1. Chalice of Death
2. The Crown ov Darkness

Kommander Lord Sargofagian - Allt

Kommander Lord Sargofagian eller Ossi Mäkinen som han heter, har varit inblandad i flertalet kända band. Horna, Behexen och Satanic Warmaster för att ta några exempel. Därför är det kanske inte så konstigt att Baptism är stöpt i samma form av enkel, rå och opolerad black metal.
Så, vad bjuder det sista från Baptism på då? Jo, en riktig flashback till slutet av 1990. Black metal av enkelt stuk med enkla och rätt enformiga slingor från skräniga gitarrer, en bas som inte går att höra och trummor som är riktigt ok men även dom verkar köra fast i samma återkommande slingor hela tiden, vilket gör att jag rätt snabbt tappar intresset. I övrigt är musiken aningen åt det melankoliska hållet och på andra spåret bjuds på lite klarsång av värsta körstuket.
Chalice ov Death ger säkerligen fans av klassisk tidig black metal en liten kick. Mig ger den en liten nostalgitripp men ingenting mer.

http://www.baptism.cjb.net/
http://www.myspace.com/baptismofficial

Kult ov Azazel - Destroying the Sacred (2009)

2010-02-11T09:42:00.006+01:00

1. The Plagues Of Humanity
2. Conquer & Decimate
3. Ancient Evil
4. Angel Of Fatal Winds
5. Slaughter The Prophets
6. Gutting Religious Heritage
7. Destroying The Sacred
8. Nocturnal Blasphemy
9. Storming The Gates
Bonusspår: Hang the Pope (Nuclear Assault cover)

Xaphan - Sång, gitarr
Xul - Bas, sång
Hammer - Trummor

Kult Ov Azazel är ett av amerikas bästa black metalband. Mer eller mindre kultförklarat från sin undergroundtid för sin stenhårda, toksnabba black metal av klassiskt snitt.
Kult Ov Azazel har, trots diverse medlemsbyten fram och tillbaka lyckats behålla sitt sound och stil genom åren och de som en gång börjar gilla bandet tenderar att fortsätta med det. För övrigt så har Xul valt att, åtminstone för en period, lämnat bandet. Den gamla bassisten VJS har ryckt in som livemedlem. Detta skedde efter att Destroying the Sacred blivit inspelad.

Destroying the Sacred är bandets femte fullängdare och det visas absolut inga tendenser på nedtrappning jämfört med tidigare alster. Det går oftast fort som fan med gitarrer som tremolo-surrar hela tiden, bas som mullrar på i samma stuk och trummor som ger prov på blast beats i icket föraktfullt tempo. Musiken jämförs av många med både Marduk och Dark Funeral just pga tidigare nämnda mening, och jag håller till viss del med. Det låter mer svenskt än amerikanskt i alla fall. Det enda som stör mig lite granna är Xapha´s sång, som ger mig hosta bara jag hör honom. I övrigt är skivan väl värd en genomlyssning eller två.

http://www.kultovazazel.com/
http://www.myspace.com/kultovazazel

Urgehal - Ikonoklast (2009)

2010-01-27T22:48:00.002+01:00

1. Stesolid Self-Destruction to Damnation
2. Dødelagt
3. Cut Their Tongue Shut Their Prayer
4. The Necessity of Total Genocide
5. Kniven Rider Dypt I Natt
6. Astral Projection to Rabid Hell
7. Approaching Doom
8. Holocaust in Utopia
9. Sopor Necrosanctus

Trondr Nefas - Sång, gitarr
Enzifer - Gitarr
Mannevond - Bas

Session members:
Eirik Renton - Trummor

Urgehal´s Ikonoklast är till skillnad från Nazxul´s namne en ren och skär njutning för vaxat öra. Lite såhär försenat kan jag konstatera att skivan är en av dom absolut bästa som släppts 2009. Detta är rena rama fontänorgasmen!
Black metal av enkelt slag. Gitarr kör på med rätt enkla riff, med sköna solon och väldigt lite tremolo (däremot är tapping och drills the shiatz för Trondr Nefas). Melodierna är av det slaget som man går och nynnar på hur länge som helst efter att skivan tagit slut. Trummorna är också dem av det lugnare slaget jämfört med mycket annat black metal (även tidigare alster av Urgehal). Blastbeats har till stor del bytts ut mot taktfast dubbeltrampande och lekande med cymbaler, jämna takter med en hel del fills som förstärks av den pumpande, mullrande basen i bakgrunden. Och allt detta toppas av Trondr´s helt fantastiska sång. Det var länge sedan jag njöt så mycket av sången som på denna skiva. Det är inte alltför mycket growlande och en del reverb alá Gaahl har lagts på så det låter helt sjukt brutalt.
Att texterna också är klockrena gör inte saken sämre. Cut Their Tongue Shut Their Prayer och The Necessity of Total Genocide är två personliga favoriter, men den här skivan har inte en enda dålig låt. Jag lyssnar på den i bilen, på datorn, på mobilen och småsjunger den för mig själv när jag inte har nåt media i närheten. Ikonoklast är 24 timmars njutning, varken mer eller mindre.

http://urgehal.com/
http://www.myspace.com/urgehal666

Nazxul - Iconoclast (2009)

2010-01-19T23:15:00.002+01:00

1. Apoptosis
2. Dragon Dispitous
3. III
4. Black Wings
5. V
6. Iconoclast
7. I
8. Set in Array
9. II
10. Symbol of Night & Winter (Ancient Lords)
11. Oath (Fides Resurrectio)
12. Stain of Harrow
13. World Oblivion
14. Threnody

Luke Mills - Sång
Lachlan Mitchell - Keyboards, Gitarr
Petar Peric - Gitarr
Mitchell Keepin - Gitarr
Adrian Henderson - Bas, gitarr, keyboard
John - Trummor

Nazxul´s debutalbum Totem slog ner som Tor´s hammare i skallen på en jätte. Riktigt tung och brutal black metal med dovt, tungt och malande sound. Massivt och elakt. Det enda jag har emot Totem är det rätt grötiga sound som efter ett tag blir aningens jobbigt att lyssna på.

Nu 14 år senare kommer fullängdare nummer två och en hel jävla del har hänt med tiden. Nya medlemmar och framför allt helt nytt sound gör gamla Nazxul till ett minne blott. Soundet har polerats, tyngden är mer eller mindre väck och Iconoclast är en kakafoni av keyboardslingor och atmosfär. Visserligen lyckas Nazxul till viss del med atmosfärdelen och man får en känsla av att sitta ensam på en dimmig äng en sen kväll och deppa när man lyssnar på skivan men besvikelsen är ett faktum. Alldeles för mycket keyboard och alldeles för lite brutalitet för att kvalificeras som brutalmetall gör att detta går bort, trots att skivan inte är genomdålig utan faktiskt har en del bra stunder.
Sorgligt men sant.

http://www.myspace.com/nazxul

Gorgoroth - Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt (2009)

2010-01-09T01:45:00.003+01:00

1. Aneuthanasia
2. Prayer
3. Rebirth
4. Building a Man
5. New Breed
6. Cleansing Fire
7. Human Sacrifice
8. Satan-Prometheus
9. Introibo ad Alatare Satanas

Pest (Thomas Kronenes) - Sång
Infernus (Roger Tiegs) - Gitarr
Tormentor (Bjørn "Bøllo" Heyerdahl) - Gitarr
Bøddel (Frank Watkins) - Bas
Tomas Asklund - Trummor

Live medlemmar 2009
Skyggen - Gitarr
Vyl - Trummor

De senaste åren har varit väldigt turbulenta för Gorgoroth. Har ni missat vad som hänt får ni läsa det någon annanstans för jag ids inte dra alla historier om kickade medlemmar, bråk om patent, kliv ur garderoben etc etc. Dessutom har du nog inte tillräckligt intresse för brutalmetall om du nu skulle har råkat missa dessa historier.
Nåja, i slutändan var det Infernus som stod som segrare och rättmätig ägare till namnet Gorgoroth. Det tog inte så lång tid förrän han hade mer eller mindre egenhändigt knåpat ihop en skiva som skulle dels visa Gorgoroth´s rättmätiga ansikte, dels återgå till rötterna för all den ondska som Gorgoroth står för. Och visst gör han ett bra jobb med det den gode Infernus.
Med de gamla medlemmarna Pest och Tormentor åter i skyttegravarna skapar Infernus med sin musik en riktigt fet flashback till de gamla godingarna Pentagram och Antichrist. Enkel, rak och riktigt rå (utan att låta fördjävlig) black metal med skränande gitarrer, blastbeats och nästan primitiv sång. Pest låter som om han aldrig lämnat bandet och är helt klart den mest positiva överraskningen. Den gamle Obituary-busen Frank Watkins (i Gorgoroth kallad Bøddel) bassistar i bakgrunden, dock utan att göra större väsen av sig och slutligen har vi vår egen Tomas Asklund på trummor. Tidigare känd i bla Dark Funeral, Dawn och Dissection.

Med Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt är det precis som att vi kapar bort en sisådär 10 år av bandets historia. Med det kan man tycka vad man vill. Själv är jag ett stort fan av Gaahl och kan till viss del tycka att det är synd att han inte bara fått lämna Gorgoroth utan även valt att lämna musiken nästan helt och hållet. Tycka vad man vill om honom, men det är helt utan tvivel att "världens ondaste man" bidrog till en hel jävla del till Gorgoroth´s utstrålning. Den slags magi som Gaahl frambringade med Gorgoroth är borta och bandet är numer "bara" ett kultförklarat black metalband från Norge med några riktigt bra låtar och några rätt meningslösa.
Med detta sagt vill jag ändå på intet sätt påstå att Pest är dålig i Gorgoroth och att denna comeback är dålig heller. Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt är en rätt bra Gorgoroth av tidigt slag och jag har lyssnat på den en hel del gånger nu. En del av mig diggar fett, en annan del av mig saknar Gaahl och låtar som "Carving a Gigant" eller "Procreating Satan". Hade den bara haft några klockrena hits så hade jag varit riktigt nöjd.

http://www.gorgoroth.info/
http://www.myspace.com/gorgoroth

Dark Funeral - Angelus Exuro Pro Eternus (2009)

2010-01-05T22:38:00.002+01:00

1. The End of Human Race
2. The Birth of the Vampiir
3. Stigmata
4. My Funeral
5. Angelus Exuro pro Eternus
6. Demons of Five
7. Declaration of Hate
8. In My Dreams
9. My Latex Queen

Emperor Magus Caligula - Sång, bas
Lord Ahriman - Gitarr
Chaq Mol - Gitarr
B-Force - Bas
Dominator - Trummor

Att Dark Funeral är ett av sveriges bästa och mest framgångsrika band råder inga tvivel om. Av bandets fyra tidigare fullängdare har man inte kunnat klaga direkt på någon av dem och Angelus Exuro Pro Eternus är inget undantag.
Musiken är typisk Dark Funeral med snabba och melodiösa riff. Sången är lika stabil som vanligt, men kanske har Magus Caligula blivit lite snällare med åren med tanke på att det inte är fullt lika rått growlande som tidigare. Dock ingalunda mesigt för det. Intensiteten är lika hård, det är bara lättare att höra vad han sjunger. Nya (när det gäller album) trummisen Dominator piskar på precis så som man önskar av en trummis i ett black metalband, dvs det går snabbt som fan och fills sitter där dom skall. Jag kan inte påstå att Dominator har några som helst problem att fylla kaggtrampande skor efter Matte Modin. Det enda jag skulle önska vore att ljudet var aningen högre på cymbalerna som dränks av resten och tidvis knappt hörs alls. Miss i produktionen där.

När jag första gången såg videon "My Funeral" tänkte jag direkt att ett klassiskt Dark Funeral-album var på G och väntade mig ett nytt Attera Totus Sanctus. Nu när jag har lyssnat igenom skivan några gånger så kan jag säga att det är långt ifrån detta. Angelus Exuro Pro Eternus är betydligt djupare och på nåt sätt lugnare. Ett bra exempel är att lyssna på låten "In My Dreams" som kanske är så nära en ballad som Dark Funeral någonsin kommer att skriva.
Jag har läst några recensioner där det klagas på detta nya, lugnare Dark Funeral och jag har läst recensioner där mottagandet är positivt. Själv ställer jag mig till de senare. Ska man nödvändigtvis klaga på någonting skulle det kanske isåfall vara på dessa så typiska gitarrslingor som återkommer på skiva efter skiva, låt efter låt. Men då ska man vara rätt grinig av sig för jag kan inte se detta som något problem så länge som musiken är bra, och Dark Funeral gör bra musik så enkelt är det bara.

p.s.
Omslaget är jävligt snyggt också
d.s.

http://www.darkfuneral.se/
http://www.myspace.com/darkfuneral

Handful of Hate - You Will Bleed (2009)

2009-12-28T15:52:00.002+01:00

1. You Will Bleed
2. The Pest' Son
3. Bliss Between Thorns
4. I Gave You Scars
5. Earthly and Crawling
6. The March of Hate
7. Between Pain and Perdition
8. The Fault to Exist
9. Extremism made Fire - Cholera!

Nicola Bianchi - Sång, gitarr
Deimos - Gitarr
Nicholas - Bas
Andrea Bianchi - Trummor

Ett av årets bästa black metalalbum kommer lite otippat från Italien. Handful of Hates femte fullängdare You Will Bleed är nämligen ingenting annat än en hit. Den ena snabba, piskande och ilskna låten följer den andra i en närmare 40 minuter lång njutning för öron.

Handful of Hate startades upp 1993 av sångaren Nicola Bianchi och karriären tog snabbt fart. Sedan dess har bland annat 5 fullängdare släppt, nån demo och även några ep´s, bla släppt på svenska bolaget Downfall Records.
Mitt första möte med Handful of Hate var när jag av en slump köpte deras förra fullängdare Gruesome Splendour, vilken var en av 2006 års bästa album. Med andra ord har Handful of Hate visats sig vara en stabil grupp fullt kapabla att utmana skandinaviska och polska black metalband och jag ser redan fram emot nästa album.

http://www.handfulofhate.com/
http://www.myspace.com/handfulofhate

Belphegor - Walpurgis Rites - Hexenwahn (2009)

2009-12-26T18:26:00.002+01:00

1. Walpurgis Rites
2. Veneratio Diaboli - I Am Sin
3. Hail The New Flesh
4. Reichswehr In Blood
5. The Crosses Made Of Bone
6. Der Geistertreiber
7. Destroyer Hekate
8. Enthralled Toxic Sabbath
9. Hexenwahn - Totenkult

Helmuth - Sång, gitarr
Serpenth - Bas, sång
Morluch - Gitarr

Österrikes tuffaste exportvara Belphegor är tillbaka med sin 8:e fullängdare. Bandet började som ett rent dödsband men har med tiden gått mer och mer mot black metal. Walpurgis Rites - Hexenwahn är en fortsättning där Bondage Goat Zombie tog slut. Det är lika fett, det är lika tufft, det är lika brutalt. Trummor smattrar som skålarna en helt vanlig svensk midsommarafton, sången är growlande och gitarrer surrar på i både brutalt tunga riff och snabba partier. Ibland är riffen helt genialiska. Även om det oftast är rätt enkla grejjer vi talar om är själva uppläggen helt perfekta och man rycks med i en mörk och dyster värld där ljuset förlorat och allt har gått åt helvete. Typ.
Bondage Goat Zombie hade en sjukt tung låt vid namn Sexdictator Lucifer. En långsam och malande låt där Helmuth vrålar på taktfast tyska. Även denna skiva har en sådan låt, nämligen Der Geistertreiber. Tyvärr blir det inte alls lita brutalt denna gången, men försöka duger väl. Der Geistertreiber låter mest bara Rammstein, och det är ju inte så jävla tufft att det skriker om det...

Walpurgis Rites - Hexenwahn har fått en del kritik på nätet. Gemensam nämnare för sådana recensioner är att dom är skrivna av dödsskallar som bara vill ha tillbaka Belphegor anno 1995.
Själv tycker jag att skivan är en av årets bästa, även om den inte är fullt lika bra som föregångaren.
Och förresten. Det går att få tag på ett limiterat ex av skivan via Nuclear Blast´s mailorder (om den inte har hunnit ta slut nu). Då får du skivan i en trälåda och det följer med en handgranat på köpet. Hur brutalt är inte det?

http://www.belphegor.at/
http://www.myspace.com/belphegor

Jävla skrän

2009-12-13T01:21:00.003+01:00

Det blev ett jävla liv sedan Schweiz beslöt att inte tillåta muslimer att bygga minareter i landet.
"Rena rasismen", "Förföljelse av muslimer", "Brott mot frihet att utöva sin tro", "bla-bla-yaddi-yadda-snickete-skitsnack..."

Vad fan är problemet? Rent ärligt, vill Du ha en minaret som skrålar ut muslimska böner i tid och otid utanför fönstret? I vårt kristna Sverige? Det Sverige som jagade och dödade asatroende för en jävla massa minuter sedan bara för att dom vägrade tillbe en påhittad Jesus och hans självgode farsa. Tänk efter en minut innan du sätter igång med det gamla rasistgnället igen.
Vi bor i Sverige, inte nåt arabland. Här är den officiella tron kristendomen för dom som är så pass lurade. Varför i helvetet skulle vi bygga upp en massa minareter och liknande skit bara för att vi ska verka så in i blåsvedda jäveldalen snälla och anpassa oss efter alla andra?
Nej just det. Så tyckte dom i Schweiz också och jag är jävligt glad att dom stod upp för det!
Jag ställer mig upp och gör honnör för Schweitz och beslutsfattarna där och hoppas bara vid nån icke-existerande gud att svenska beslutsfattare har samma stake. Men det vore ju knappast troligt, eller hur?

Slayer + Napalm Death + Bruce Banner = sant?

2009-12-13T01:03:00.004+01:00

Att Slayer har släppt (någolunda) nytt har nog ingen missat. Dock har Recensenten från Heldvete fått uppgifter om att det har börjat klurats på en splitskiva. Denna split ska förutom Slayer medverkas av Engelska kultbandet Napalm Death och av någon anledning ett riktigt skitband från Stockholm vid namn Bruce Banner, ett band som i själva verket har lagt av, men återförenats bara på grund av denna split.

Slayer och Napalm Death behöver nog ingen närmare presentation. Bruce Banner är inget band som vi har hört talas om tidigare, men lite research visar på att det handlar om ett rätt crappy punk/hardcore/rock-aktigt skrän utan några större kvaliteér.
Ifall nån bryr sig verkar Petter Barnevik (son till penningstinne girigbuken Percy Barnevik) ha spelat trummor i orginaluppsättningen, vilken är den som ska återförenas för splitskivan. Petter har tidigare omnämnts på Recensenten från Heldvete som ansvarig trummis på dålig skiva av Incantation för en massa år sedan.

Vad tycker man om detta då? Tja, det vete fan. Älskar Slayer, kan slölyssna på Napalm Death, men vad fan göra av Bruce Banner?

http://www.myspace.com/bruce_banner (jag tror att detta är rätt band)

Slayer - World Painted Blood (2009)

2009-11-24T09:49:00.002+01:00

01. World Painted Blood
02. Unit 731
03. Snuff
04. Beauty Through Order
05. Hate Worldwide
06. Public Display of Dismemberment
07. Human Strain
08. Americon
09. Psychopathy Red
10. Playing With Dolls
11. Not of This God

Tom Araya - Sång, bas
Jeff Hanneman - Gitarr
Kerry King - Gitarr
Dave Lombardo - Trummor

Slayer, kanske det största bandet någonsin inom metal har släppt nytt studioalbum, det har väl knappast någon missat? 28 år och 11 studioalbum har dom hunnit med. Själv har jag varit ett fan av Slayer sedan sisådär 20 år sedan och mitt favoritalbum är Seasons in the Abyss eller kanske livealbumet Decade of Aggression.
Sedan typ 10 år tillbaka har recensioner av Slayerplattor varit rätt kritiska. Alla är fans och alla vill dom ha tillbaka "gamla" Slayer istället för det Slayer som föddes redan kring albumet Divine Intervention. Jag har alla skivor och har vägrat gnälla över den nya stilen som Slayer gick över till. Kanske mest för att det var just Slayer, och dom gnäller man inte på, dom avgudar man. Fast innerst inne ville väl även jag höra ett nytt Seasons in the Abyss istället för ett nytt Diabolus in Musica.
Nu har jag och många med mig fått vad vi velat hela tiden med World Painted Blood, som hela plattan består av både det tokös och de lugnare partierna och dom klassiska Slayer-riffen som dom skämde bort oss med för ett par årtionden sedan.
Redan efter ett par lyssningar så inser man att Slayer har gjort några nya låtar som kommer att vara lika självklara på varje konsert som South of Heaven och War Ensamble är idag. Ni vet, låtar med riff som sitter som en träklubba i pallet på ett sovande barn. Riff som gör behovet av att hålla en gitarr i händerna nu direkt blir överväldigande. Riff som bara Slayer kan.

Är Slayer fortfarande bäst? Tja, är Mr. T neger?
Svaret är ja (på båda)

http://www.slayer.net/
http://www.myspace.com/slayer

General Surgery - Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism (2009)

2009-11-22T20:58:00.001+01:00

01. Necronomics
02. Decedent Scarification Aesthetics
03. Restrained Remains
04. Final Excarnation
05. Necrocriticism
06. Exotoxic Septicity
07. Adnexal Mass (CD) / Excessive Corpus Delicti (LP)
08. Virulent Corpus Dispersement
09. Ichor
10. Idle Teratoma Core
11. Perfunctory Fleshless Precipitate
12. Plexus Necrosis
13. Unwitting Donor/Cadaver Exchange
14. Mortsafe Rupture
15. Deadhouse

Erik Sahlström - Sång
Joachim Carlsson - Gitarr
Johan Wallin - Gitarr
Andreas Eriksson - Bas
Andreas Mitroulis - Trummor

Sedan General Surgery´s split med Butcher ABC har jag varit sugen på fullängdaren Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism. Nu är den i min ägo och är avlyssnad ett gäng gånger.
Fortfarande tycker jag att General Surgery är ett av dom bästa grisdödsbanden som finns just nu, men lite besviken är jag.
Eller besviken och besviken... Det var bara inte fullt lika bra som splitskivan. Bortser man från det är öset fortfarande på topp och skivan är väl värd sina pengar. Erik Sahlström som ersatt Grant McWilliams på sång vrålar på och är helt klart en av dom bättre i genren. Grant är för övrigt fullt upptagen med att supa så det är därför han inte är med i bandet längre.
Strängbändare och skinnsmiskare kan jag inte heller klaga på, dom underhåller vilken headbangare som helst plattan igenom.
Kort sagt; Corpus In Extremis: Analysing Necrocriticism bjuder på ett jävla röj.

http://generalsurgery.se/
http://www.myspace.com/generalsurgery

Immortal - All Shall Fall (2009)

2009-11-06T21:17:00.005+01:00

1. All Shall Fall
2. The Rise of Darkness
3. Hordes To War
4. Norden On Fire
5. Arctic Swarm
6. Mount North
7. Unearthly Kingdom

Abbath - Sång, gitarr
Apollyon - Bas
Horgh - Trummor

Norska kultbandet Immortal verkar vara lika ostabila som en D-link router. När dom är bra är dom riktigt jävla bra. Exempel på bra skivor är Pure Holocaust och Battles in the North. Bägge suveräna skivor. Även på senare tid har dom lyckats någon gång, men tyvärr händer det också att det släpps totalt värdelösa Immortalplattor.
We Own the Mountains är ett exempel på detta.

Större delen av skivan består av totalt meningslös metal som jag vägrar kalla black. Ena låten efter den andra, i samma stuk. Har dom använt samma tryckplåtar när dom skrev låtarna månne? Gitarr och bas kör på med samma slags riff låt ut och låt in. Trummorna är så förutsägbara att man kan sitta och trumma med fastän man aldrig hört låten förut. Helt kasst!
Abbath kör på med konceptet vinter, berg, is, kyla och skit. Ett recept som Immortal alltid kört med och det är väl inget fel med det. Sången i sig däremot låter oengagerad och trist. Mest bara prat med kraxig röst. Kasst även det.

Och när jag ändå håller på, varför envisas horgh och Apollyon ha så abnormt ful corpsepaint?

En stor fördel är dock att bandets poser på bilderna ser någolunda normala ut för en gångs skull. Annars brukar dom ju stå och se ut som att dom först skitigt ner sig och sedan har kabeln frusit fast i kallingarna och medlemmarna blir ilskna för att det skaver mot röven.
Nä, nu får Immortal skärpa upp sig och börja lira musik igen, för den här typen av snäll och enformig metal går inte allt hem hos en som vill ha riktig black metal.

http://www.immortalofficial.com/
http://www.myspace.com/immortalofficial

Noctem - Ny video

2009-11-02T22:38:00.002+01:00

Men hallå! Ni missar väl inte att Noctem har släppt en ny video?
Nämligen "ACROSS HERACLES TOWARDS" från deras fullängdare Divinity som är en av årets bästa plattor (även recenserad tidigare hos din favvo-recensent)

Videon i sig är brutal och blodig, därför är det satt 18-årsgräns på videoklippet på youtube.

http://www.myspace.com/noctemofficial

Ov Hell

2009-10-28T11:13:00.002+01:00

Kanske inte någon jätteny nyhet men här är det ändå;

Efter att Gaahl lämnade allt vad black metal heter för en tid sedan stod King ov Hell där utan band igen. Efter lite funderingar och samtal med kompanjonen och kamraten Shagrath bestämde dessa herrar sig för att bilda band ihop. Resultatet är Ov Hell, och det kommer troligtvis att bli en rätt trevlig historia. Se bara på Ov Hell´s line-up:

Shagrath (Dimmu Borgir, Chrome Division) - Sång
King (God Seed, Gorgoroth, Jotunspor, I, Sahg, Audrey Horne) - Bas
Ice Dale (Enslaved, I, Audrey Horne, Trinacria, Demonaz) - Gitarr
Teloch (Nidingr, God Seed, 1349, Umoral) – Gitarr
Frost (Satyricon, 1349) - Trummor

Jo, just det. Inte illa alls.
Ett par smakprov finns på Ov Hell´s myspace. Surfa dit och lyssna lite vet jag.

http://www.myspace.com/ovhell

Marduk - Wormwood (2009)

2009-10-28T10:59:00.002+01:00

01. Nowhere, No-One, Nothing
02. Funeral Dawn
03. This Fleshly Void
04. Unclosing The Curse
05. Into Utter Madness
06. Phosphorous Redeemer
07. To Redirect Perdition
08. Whorecrown
09. Chorus Of Cracking Necks
10. As A Garment

Daniel "Mortuus" Rosten - Sång
Morgan Steinmeyer Håkansson - Gitarr
Magnus "Devo" Andersson - Bas
Lars Broddesson - Trummor

Fullängdare nummer 11 från Marduk. Happy happy, joy-joy tänker jag och börjar lyssna.
Första tanken är "vad fan är det här?"
Det låter Marduk. Musiken är piskande snabb och Mortuus är lika bäst som han brukar vara. Men ungefär hälften av låtarna låter verkligen inte Marduk, utan snarare Funeral Mist. Nu är väl det inte direkt någon dålig grej, men det är inte Marduk vilket man borde kunna förvänta sig på ett Mardukalbum.
Efter att ha lyssnat på skivan ett par veckor och typ 100 gånger har skivan smält in och jag njuter fortfarande i fulla drag. Skivan är fyllt med redan klassiska gitarr- och basriff, trummorna är välspelade och som jag sagt tidigare så är Mortuus det bästa man kan få höra sjunga. Men likförbannat ligger det en liten gnagade känsla där hela tiden... "vad fan är det här?".
Det är Marduk. Men inte riktigt.
Det är riktigt jävla bra!
Men inte riktigt Marduk.
Men bra. En av årets bästa skivor. Fast det kunde jag ju ha talat om redan i januari. Nästa album med Marduk kommer också att vara en av årets bästa, vilket år det nu blir.

http://www.marduk.nu/
http://www.myspace.com/truemarduk

Sin of Kain - The End (2009)

2009-10-07T13:18:00.000+02:00

1. Mother Died
2. Undone
3. Deathrow
4. Cursed Name
5. Vain Glory
6. Questionless
7. Outro... The End

Cathar (Krisztián Gyémánt) - Sång
Harkh - Gitarr
Hjules (Havancsák Gyula) - Bas
Arngrim (Csaba Rom) - Keyboard
Dávid Juhász - Trummor

Från Ungern kommer Sin of Kain. De spelar death metal med en hel del metal inblandat.
Musiken är tidvis helt ok, tidvis helt meningslös. Dessutom blandar dom in världens fjantigaste keyboardslingor i musiken då och då. Sånt går fet-bort, har ingen talat om det för er?

The End är en re-release och släpptes första gången 2006. Varför bolaget Cyanide Syndicate Records valde att släppa denna igen förstår jag inte riktigt. Har man missat den första gången kan man lika gärna missa den igen för så bra är den inte.

http://www.sinofkain.com/
http://www.myspace.com/sinofkain

Feral - Welcome to the Graveyard (2009)

2009-10-07T12:31:00.004+02:00

1. Once Inside the Tomb
2. The Deathbog
3. Welcome to the Graveyard
4. The Curse of the Casket
5. Behead the Crucifix

Hook - Sång
Svarte Petter - Gitarr
Markus "Big Mac" Lindahl - Gitarr
Valmer - Bas
Damien - Trummor

Skellefteås bästa band just nu är tillbaka med ny demo. 5 spår med fet, groovy death bjuds det på, och det är en välsmakande bjudning också. Musiken är både catchy och busig på nåt coolt sätt. Ungefär som att höra på Cannibal Corpse på Toys ´R Us om ni fattar vad jag menar... eh, troligen inte...
Hur som haver. Gitarrer och bas har precis rätt sound för den som gillar klassisk svensk döds. Tyvärr tycker jag att trummorna var mer anonyma än på förra demon. Inte för att Damien på något sätt är dålig bakom setet, det är bara inte så mycket bus.
När det kommer till Hook kan jag bara ställa mig i givakt och gratulera till en av sveriges bästa growlande. Sån där skit platsar i vilket band som helst och är t.o.m. bättre än många sångare i betydligt mer kända band.
Sedan förra demon har bandet hunnit turnera både med väldens sämsta "death metal" band Master (kan nån jävel säga åt Speckmann att gå i pension??) och nu senast Six Feet Under, vilket torde bevisa det jag påstått i några år nu, nämligen att bandet mycket väl är värda att "upptäckas" både utomlands och av skivbolag. Jag räknar kallt med att en fullängdare kommer att släppas via skivbolag inom något år. Gör det inte det ska jag fan i mig starta ett eget bolag och släppa skiten själv.
Annat nytt är strängbändaren Markus Lindahl som ersatt Sebastian Westermark och en ny video till låten Welcome to the Graveyard som finnes att både skåda och ladda ner från hemsidan. Ladda ner den i väntan på första fullängdaren.

http://www.feral.se/
http://www.myspace.com/feralswe

Dark Funeral - My Funeral (Video)

2009-10-04T22:04:00.003+02:00

Äntligen säger jag bara, väntan är över. Hail Metal, Hail Satan, Hail Dark Funeral

http://www.youtube.com/watch?v=TEVodXzNmPM

Absentia Lunae - Historia Nobis Assentietvr (2009)

2009-09-22T10:17:00.003+02:00

1. Neuropa Calling
2. Sentenza al Criterio
3. Nel Gelido Sentore di Un'eterno Addio (nel Solco della mai Sopita Via)
4. L'Urlo ed il suo Illuminante Eco
5. L'immutabile Richiamo ed il suo Cruento Incontro
6. Nel Segno dell'Ariete la Storia ci darà Ragione
7. Il Sole Ritrovato degli Iperborei

Ildanach - Sång
Climaxia - Gitarr
Sephrenel - Bas
MZ - Electronics
Blastphemer - Trummor

Absentia Lunae från Italien har funnits som band sedan 2002. Tidigare har dom släppt två demos och en fullängdare och Historia Nobis Assentietvr är alltså deras fjärde släpp.

Vad tillför skivan då? Absolut ingenting!
Intetsägande dravel och dåliga försök till att bryta ny mark genom att kasta in halvgulliga och atmosfäriska stycken alá Samael bland alla blastbeats.
Lyckat? Svar: Negativt.
Det enda bra på denna skivan är Blastphemer på trummorna. Resten är lika intressant som att vomitera i stark motvind.

http://www.myspace.com/absentialunae

Archgoat - The Light-Devouring Darkness (2009)

2009-09-22T10:01:00.003+02:00

01. Intro: 3rd Invocation
02. Apotheosis of Lucifer
03. Tribulation of the King of Worms
04. Goat and the Moon
05. Sodomator of the Doomed Venus
06. The Light-Devouring Darkness
07. Blessed in Beast's Blood
08. Worms Born of Martyrdom
09. Fornicated Messiah
10. The Dawn of the Antichrist

Lord Angelslayer - Sång, bas
Ritual Butcherer - Gitarr
Sinister Karppinen - Trummor

Långsamt och malande likt en stenkross på halvfart tuggar sig Archgoats´s The Light-Devouring Darkness fram genom urberget.
Det är få band förunnat att kunna skapa denna typ av musik utan att framkalla WM i gäsp-attack. Beherit lyckades med sina tidigare alster. Nazxul likaså på albumet "Totem" och Blasphemy har gjort några lyckträffar. I övrigt så är det många som testat utan framgång, så det är med ett uns av förtjusning jag konstaterar att vi har en vinnare igen.
Archgoat lyckas skapa atmosfär som gör att The Light-Devouring Darkness intressant nog att få mig att vilja lyssna igenom skivan mer än ett fåtal gånger och jag kommer säkerligen att plocka fram den igen en mörk vinterdag för lite mysig headbanging.

http://www.archgoat.com/
http://www.myspace.com/104017504